”Missionärer, damer, galningar, alla är välkomna att fira
Kororarekas ickeberömda förflutna”. Ett anslag på en anslagstavla gjorde oss
nyfikna och gjorde att vi i lördags ställde kosan mot Russell (Kororareka) för
att fira ”The hell hole of the Pacific”.
De första bosättarna från England kom just hit och det var också här
man hissade Union Jack, högt uppe på ett berg för att manifestera den engelska tillhörigheten(fast en maorihövding högg ner
flaggstången fyra gånger…). Bay of Islands med sina skyddade vikar lockade
tidigt till sig valfångare och därmed uppstod också Russell. För i valfångarnas
spår följde missionärer, handelsmän, sjömän och nybyggare med flera. Russell
blev snart ett riktigt tillhåll! Det fanns dock motkrafter:”Sinners of the world unite and follow the
fold” uppmanade the Kororareka Temperance Society. De marscherade med
plakat och demonstrerade mot förtäring av djävulens drycker när vi var där.
Alla
var dock inte lika oskyldiga. Det visade sig att Mrs Diana Stillwater,
ordförande i Välgörenhetsföreningen i Kororareka var misstänkt för att smuggla
grogg, den mest förbjudna drycken associerad med synd och sedeslöshet. 
“Skulle jag förtära djävulens drycker?”
Hon blev
skoningslöst avslöjad av Constable Cuffs och inga bortförklaringar om att det
var medicin för hjärtat hjälpte.
Skoningslöst avslöjad av konstapel Cuffs
Det var också här i Russell som den första skottduellen ägde rum, 1841. Det var
Ben Turner, värdshusvärden som duellerade mot en av de första köpmännen, Joel
Polack. Turner blev skadad i duellen men, det räckte inte med det för 1842
duellerade de igen. Den här gången fick Polack en kula i armbågen och Turner en
i kinden. Det var tur att inte någon dödades för här på Nya Zeeland var det
liktydigt med mord att döda någon under en duell.
The Kororareka Temperance Society hade inte bara spriten att bekämpa, i Russell
samlades också många lättfotade kvinnor.
Glädjeflickor utanför stadens horhus
Nere på strandpromenaden kunde man få
kyssa någon av dem på ”kyssarbänken”, i utbyte mot en guldpeng. Skökorna hade
också för vana att paradera längs strandbrinken där Nya Zeelands allra första
horhus snart etablerades. Detta var förstås en nagel i ögat för de nyktra och
sedesamma som ivrigt uppmanade alla respektabla invånare att undvika detta
syndens näste.
Jag är bara här i affärer, försäkrade borgmästaren när han kom i sällskap med Nick Loosley.
När vi var där så bar det sig inte bättre än att stadens
borgmästare Rufus Blarney blev avslöjad med byxorna nere av sin egen fru
Millicent. Det blev ett himla liv och borgmästaren löpte ifrån sin fru i bara
kalsongerna.
Jag vet att du är där uppe hos den där skökan!
I bara kalsongerna med frun efter sig…
Som tur är så går det inte riktigt lika våldsamt till Russell i våra dagar. Vi
avslutade eftermiddagen på kafé med varsin stor muffins och kaffe. När vi skulle gå till bilen så kom ett sådant där lättfotat fruntimmer fram till Göran och påstod att hon kände honom. Jag sa förstås till henne att hon tagit fel! Inte skulle min Göran, min Göran, kunna ha med så otäcka fruntimmer att göra!?
