Anniara

Nu har vi kommit till de sista slussarna i Caledonian Canal, Neptun´s Staircases, en slusstrappa om 8 steg. Det har varit lätt att slussa. Slussvakterna är oerhört vänliga och hjälper till på alla sätt och vi fick snabbt in tekniken.

Vi har sett en hel del olika djur och fåglar på resan.

Nej, någon Nessie i Loch Ness såg vi inte, fast vi höll spänd utkik hela tiden och till och med kostade på oss en övernattning nedanför Urquart Castle, enbart för att öka våra chanser att få se henne.

På färden över Nordsjön var det mest fåglar som följde oss. Vi konstaterade att trutarna är skickligare flygare på Nordsjön än hemma. De kom oftast nedfarande i en sväng precis för om fören som om de ville hälsa oss välkomna till deras element. Vi såg också några andra stora vita fåglar med svarta vingspetsar som vi inte visste vad det var. Efter diskussioner med andra seglare och ett idogt letande i fågelböckerna så har vi kommit fram till att det måste var havssulor. När vi närmade oss Skotska kusten så ökade antalet tobisgrisslor, tordmular, lunne fåglar och sillgrisslor. Framförallt de sistnämnda. De har bara en unge och när vi närmade oss så dök de – oftast åt varsitt håll! Och sedan förföljdes vi av ungens pipande och mammans mer sträva lockande, tills de fann varandra igen.

Sista natten och morgonen på Nordsjön hade vi tidvis sällskap av delfiner (eller tumlare?). De lekte runt omkring Anniara, till stort nöje och sällskap för den som hade vakt. Tyvärr var det hart när omöjligt att fånga dem på kort.

Alldeles utanför kusten och i hamnbassängen i Fraserburgh såg vi sälar. I Fort Augustus såg vi kaniner och vid en av slussarna innan man kommer in i Loch Ness så bor det två sköldpaddor i en trädgård, det vet vi sedan vårt tidigare besök. Slussvakten gav klart besked om att de fortfarande bor kvar, vi hade dock inte möjlighet att gå och hälsa på dem.

De absolut häftigaste djuren vi sett hittills är dock tre gräsänder. När vi låg i en sluss och skulle slussa så dök de upp. Precis lagom innan slussporten skulle stänga så simmade de in. Först låg de i bakre ledet men allteftersom vattnet steg så avancerade de fram emellan båtarna för att så småningom ligga längst fram. Där avvaktade de lugnt, tills de hörde ljudet ifrån slussporten. Då – snabbt framåt och så fort porten gled upp så var de först ut ur slussen. Hur rutinerade som helst…

Vi hoppas att ni är många som går in och läser det här. Ni får gärna skicka många kommentarer. Det är kul för oss!