Anniara

Vi tog semester en vecka och målade huset. Efter 68 liter färg så var äntligen både vi och huset färdiga. Det blev en väsentlig skillnad och riktigt, riktigt snyggt!
Sedan jobbade vi en halv vecka och på kvällen den förste juni kunde vi lämna bryggan i Ernemar för fem dagars ledighet. Försommarkvällen var varm och vinden obefintlig. Trots detta så kändes det rätt kyligt när solen gått ned och Göran lämnat över ratten för att knyta sig en stund inför nattens färd mot Stora Karlsö. Jag drog på mig min flytoverall och mössa och vantar, Anniaras motor trummade på och autopiloten höll stadig kurs mot Ölands norra udde. Vid midnatt hade vi vaktombyte och kunde samtidigt hissa genuan när vi svängde runt udden och satte kurs mot Stora Karlsö. Sedan var jag uppe vid soluppgången och ville byta av Göran men han trivdes så bra på sitt pass så jag blev nedskickad att sova vidare.
En strålande morgonsol och massor av sjöfågel mötte oss när vi kom fram.
Inseglingen var enkel och vi lade oss på styrbordssidan av bryggan, längst ut eftersom djupmätaren stod på noll.

Efter frukost och några timmars sömn var det så dags att bese ön. Strax efter klockan tio kom turbåten från Klintehamn och vi fick hänga med på den näst intill obligatoriska guidade turen runt ön. Vi blev visade på olika växter som orkidéerna Adam och Eva, Sankt Pers Nycklar och Krutbrännare, på Finnoxeln som är en naturlig korsning mellan rönn och oxel, Fältsippor och Tovsippor och den nästan överblommade Våradonisen.

Guiden berättade om de olika gravar från bronstiden som finns på ön och även om hur människan påverkat ön under senare tider genom att låta fåren beta ned ön och sedan för att rädda vegetationen tagit bort dem och istället planterat in hare. Nu är dock fåren tillbaka, de som är där just nu kom till sitt sommarbete på fredagen .
Den stora attraktionen var förstås fågelbergen med 10 000 par häckande sillgrisslor och tordmular. Vi fick inte komma så nära, nästan hela stranden är fågelskyddsområde men vi kunde ändå stå på en kulle och titta över kanten på de häckande paren. Varje par har ca en kvadratdecimeter som revir och där lägger de ett ägg. När ungen vuxit tillräckligt så lockar föräldrarna den att hoppa, huvudstupa ner för klippan. De flesta landar inte i havet utan på den hårda klippan men eftersom de har en fettkudde på bröstet så klarar de allra flesta fallet. Väl nere så kravlar de fram till vattnet och simmar ut till sin väntande pappa som ligger där och ropar på dem. Därefter simmar pappan och ungen till polska kusten. Mamman följer efter, några veckor senare. Man vet inte om de på något mystiskt sätt lyckas hitta varandra där eller om de ses igen först nästa vår då det är dags att häcka igen.

På fredagen gjorde vi en egen, lite längre rundtur och strövade omkring och bara njöt av försommaren, grönskan och fåglarna i fyra timmar. Eftersom min bror Björn säger att man ska dokumentera när man ser olika fåglar så konstaterade vi att vi såg: ejder (de hade dykskola för sina ungar alldeles bredvid båten), småskrake, svärtor, strandpipare, strandskata (med en unge), silvertärna, sillgrissla, tordmule och tobisgrissla. Tornflygare, hussvala, ladusvala och massor av lärkor. Och sedan hörde vi näktergalen, överallt där det fanns ett mer sammanhängande buskage så hördes näktergalens sång, både på dagen och natten. Givetvis så stämde en massa andra sångare också in med sina locksånger men vi är så dåliga på att känna igen dem – fast jag vet att jag hörde bofinken…

Lördagen bjöd på en segling i sakta mak de 25 sjömilen till Visby. Vi lade oss i ensamt majestät i gamla fiskehamnen hellre än att trängas med Kryssarklubbens Sankt Anna krets som eskaderseglat till Visby. Det var högsommarvärme och endast ett löfte om en kall öl kunde få mig att följa med Göran på en cachingrunda i centrum. Vi hittade bara två cachar och väl tillbaka i hamnen fick vi se att New Sun med herr och fru Valdemar låg i hamnen. det blev givetvis lite “tjöt” och ett glas vin i deras sittbrunn.

På söndagen var det dags att styra kosan hemåt igen via nattstopp i Byxelkrok. Vindarna var svaga men vi seglade rätt stor del av tiden med gennakern och det går både bra och är roligt, även då det blåser lite mindre.

Hela helgen har vi haft stor nytta av vår senaste innovation – en bordsskiva som vi modifierat till en extra bänkskiva i pentryt. Det är helt suveränt att ha tillgång till en extra avlastningsyta, där du dessutom både kan skära bröd och skiva grönsaker.

I helgen var det äntligen dags för premiärturen. Med sydostlig vind på lördagen och en prognos om vindskifte till nordost under söndagen så beslutade vi att gå till Byxelkrok. Vi hade skrudat oss i ordentliga underställ under jeansen, mössa, jacka och vantar. Det behövdes. Det knappt åttagradiga vattnet kylde ordentligt även om det bara blåste 5-6 m/s och solen sken. Men, så härligt! Väl framme i Byxelkrok så delade vi hamnen med några fiskebåtar och två motoryachter modell större som låg vid piren i mitten. Själva la vi oss i ensamt majestät på insidan av den skyddande piren som sträcker sig i en båge runt hamnbassängen.
På söndagsförmiddagen gick vi för att upptäcka försommaren på norra Öland. Under seglatsen till Öland hade vi sett en svala, men en svala gör ingen sommar så nu var frågan om vi skulle få se några fler.
Uppe på stranden nedanför restaurang Sjöstugan har en stålbåt strandat sedan förra säsongen. Den är uppseglad en bra bit på land och det är svårt att tänka sig hur den kommit dit eftersom det ligger en del riktigt stora stenar utanför. Tydligen är det någon som tar hand om den, den var uppallad med träbitar på nersidan och någon har duttat dit lite rostskyddsfärg här och där på skrovet.

Två svalor till! Ett par svirrade runt huvudet på oss och upp under takåsen på ett av husen i strandkanten, sedan såg vi strax flera.
Vi promenerade ut förbi fyren på Tokenäs udde. En äldre man stod där och tätade en hundra år gammal segeleka med lin och trätjära. Den brukar tätna ändå, sa han, men han ville gärna hjälpa den på traven lite.
Utanför udden ligger ett naturligt rev och där samsades ejder med strandpipare, fiskmåsar och tärnor. Eftersom det var extremt lågt vatten, säkert en halvmeter lägre än vanligt så låg en del av kalkpallen torrlagd. Det är intressant att se spåren av olika fossiler. Några gravänder verkade dela vårt intresse men höll sig på behörigt avstånd, kom vi närmare än 50 meter så flög de iväg.

Ett litet vattendrag porlade på sin väg ut i Östersjön. Kabbeleka och svalört kantade dess väg och längre upp blommade gullvivor och rosenrot. Backsippor böjde sin nacke över blyga knoppar. Försommaren är på väg!

Vi fick en fin segling tillbaka till Ernemar i den nordostliga vinden. Naturligtvis mötte vi Gotlandsfärjan precis i inloppet till Oskarshamns hamn, var annars?

Helgen i båten gick i bryggseglandets tecken beroende på de
kalla nordanvindarna som svepte ner över mellersta östersjön. Fast det är
ganska trevligt att småpyssla lite i båten, bland annat så byttes samtliga
lampor ut mot LED för att spara ström.

Efter att ha bytt roderlagren (se under förbättringar) så
började vi att fundera på hur en effektiv låsning av rodermuttern skulle kunna
se ut. Det verkar ju som om väldigt många får justera roderglappet vertikalt. Ser
man inte upp kan det värsta hända, att toppmuttern lossnar helt. Vi seglar
långa sträckor emellanåt och vi vill definitivt inte behöva oroa oss för om
rodret sitter ordentligt eller inte.

Eftersom det finns ett genomgående hål i roderaxeln samt två
hål i låsmuttern så använde vi dessa för att låsa toppmuttern. En prototyp tillverkades
där 2 tappar går ner i låsmuttern och en
genomgående gängstång håller ihop det hela samt förhindrar att konstruktionen
glider av roderaxeln.

Med denna typ av lösning kan inte nödrodret användas men
tanken är att tillverka en platta i rostfritt stål med genomgående
justerskruvar som går ner i toppmuttern samt en adapterplatta för nödrodret.
Men prototypen får tjänstgöra tills en ny i rostfritt stål har tillverkats då
denna fyller sin primära funktion att låsa toppmuttern effektivt.

Äntligen är Anniara i sjön! Vi sjösatte på skärtorsdagen och hon flöt i år också. Sedan har vi ägnat hela påskhelgen åt att städa, rusta och stuva in all utrustning. Bilen och släpkärran var absolut “knökafulla” när vi åkte ner till Oskarshamn. Nu har vi plockat in allt det, plus en del som vi förvarat i vårt förråd i hamnen, så nu börjar Anniara bli riktigt sjömässig igen. Vi har riggat och seglen är på, mantågen är på plats, kort sagt – hon ser ut som en segelbåt igen. Det är bara flaggan som saknas, den gamla var så trasig att vi slängde den i höstas och ännu har vi inte fått tag på någon ny i rätt storlek.

Som vi beskrivit under förbättringar så har vi bytt roderlager. Det gick smidigt men det gick åt två man att baxa på själva rodret. Det väger en hel del! Vi har en del andra förbättringar på gång också. Vi började med en konstruktion på en targabåge förra säsongen och den ska förhoppningsvis bli klar och monterad före semestern. Sedan ska vi sätta upp en uppfällbar skiva vid diskbänken som kommer att utgöra extra avlastningsyta när vi ligger i hamn. Det ser jag fram emot eftersom jag alltid glömmer något till matlagningen som sedan befinner sig längst ned i kylboxen medan resten av ingredienserna och matlagningsredskapen befinner sig ovanpå densamma. Vi återkommer till detta och lite annat småfix som finns på listan över förbättringar.

Vid sjösättningen var vi för första gången med om att samarbetet båtägare emellan klickade. Det låg en segelbåt vid utrustningsbryggan och för att vi också skulle få plats så behövde den förhalas bakåt. Det satt en kille i båten så Göran frågade om vi kunde hjälpas åt och flytta den lite?
Nej, blev svaret. De skulle snart plocka i utrustning och hade inte lust att flytta på sig. Inte ens de ynka meter som behövdes för att vi också skulle få plats. Göran blev nog mest snopen över svaret – ett bemötande som vi definitivt inte varit ute för tidigare. Vi bestämde oss för att låta grejerna vara kvar i bilen respektive släpkärran och körde istället bort Anniara på sin ordinarie plats. Dagen efter kunde vi iaktta hur samma båtägare la sig vid mastkranen och blockerade den i flera timmar medan de jobbade på land med att göra masten färdig för påmastning. Dålig stil och mycket ovanligt!

Annars är en av de verkligt trevliga sakerna med vårrustning alla som kommer och pratar. Vi fick plats vid utrustningsbryggan på söndagen och hann med en hel del trevliga samtal med andra båtägare som hade ärenden förbi. Till slut sa Göran att det är bättre att ligga på ordinarie plats längst ut på bryggan, vi får lite mer gjort då. Men faktum är att just det här småsnacket är en central del av vårrustningen och det hör till att folk ska komma fram och prata lite, berätta om sina planer inför semestern och fråga om vart vi ska? De utgör välkomna avbrott och utan dem skulle vårrustningen bara vara hälften så trevlig.
Improviserad påsklunch uppdukad i Rudelöfs släpkärra på uppläggningsplanen

Göran på väg ner i stora stuvfacket för att städa ur det efter vintern.

Nu är vi äntligen igång! Förra helgen tvättade vi av Anniara och polerade babordssidan. Den här helgen har vi polerat styrbords sida och akterspegeln, målat snobbranden och bottenmålat. Idag söndag har det varit riktigt fint väder och en hel del aktiviteter på uppläggningsplanen. Det är bara några få som har kommenterat att vi inte har något roder. Det monterade vi bort för ett par helger sedan och nu väntar vi på nya kullagrade lager från Jefa i Danmark. De ska ge lättare och stabilare styrning, vilket är bra för autopiloten och för vårt vindroder som ska installeras i sommar.
En hel del vårtecken börjar komma. Vi har sett tranor, tofsvipor och skrattmåsar och i dikeskanten på vägen ut till Ernemar är det fullt med tussilago. När man tittar närmare så ser man att på en del buskar börjar bladen att veckla ut sig. Isen har gått extremt illa åt våra bryggor, föreningen har en hel del att göra innan vi får ordning på dem igen.
Sjösättningen blir till påsk…

Äntligen är vi på rätt sida – det går mot ljusare tider och en ny segelsäsong. Snön yr utanför fönstret men vi har plockat bort julprydnader och julgran och vi har beställt hotellrum i Stockholm till Allt för Sjön i mars. På väggen har vi satt upp 26 olika post-itlappar. De beskriver 26 olika förbättringsprojekt i stort och smått. I tiden så kommer renoveringen av farfars låda först. En trälåda som rymmer segelreparationsgrejor, schacklar och annat smått och gott. Nu ska den målas, få ett nytt lock och ett nytt handtag ska splitsas dit, det blir en utmaning! Övriga projekt är allt från små saker som att sy trekantiga kuddar till sittbrunen och förlänga ankarkättingen till byte av roderlager och ombyggnad av gasolen så att vi kan ha en 6 kg:s flaska. Minsta krav för gasolen är väl att den räcker över en normallång semester? Göran har prioriterat de olika projekten, allt ska inte göras i år men en hel del…Det kommer givetvis att dokumenteras (om det blir bra lösningar).