Anniara

Vi tog semester en vecka och målade huset. Efter 68 liter färg så var äntligen både vi och huset färdiga. Det blev en väsentlig skillnad och riktigt, riktigt snyggt!
Sedan jobbade vi en halv vecka och på kvällen den förste juni kunde vi lämna bryggan i Ernemar för fem dagars ledighet. Försommarkvällen var varm och vinden obefintlig. Trots detta så kändes det rätt kyligt när solen gått ned och Göran lämnat över ratten för att knyta sig en stund inför nattens färd mot Stora Karlsö. Jag drog på mig min flytoverall och mössa och vantar, Anniaras motor trummade på och autopiloten höll stadig kurs mot Ölands norra udde. Vid midnatt hade vi vaktombyte och kunde samtidigt hissa genuan när vi svängde runt udden och satte kurs mot Stora Karlsö. Sedan var jag uppe vid soluppgången och ville byta av Göran men han trivdes så bra på sitt pass så jag blev nedskickad att sova vidare.
En strålande morgonsol och massor av sjöfågel mötte oss när vi kom fram.
Inseglingen var enkel och vi lade oss på styrbordssidan av bryggan, längst ut eftersom djupmätaren stod på noll.

Efter frukost och några timmars sömn var det så dags att bese ön. Strax efter klockan tio kom turbåten från Klintehamn och vi fick hänga med på den näst intill obligatoriska guidade turen runt ön. Vi blev visade på olika växter som orkidéerna Adam och Eva, Sankt Pers Nycklar och Krutbrännare, på Finnoxeln som är en naturlig korsning mellan rönn och oxel, Fältsippor och Tovsippor och den nästan överblommade Våradonisen.

Guiden berättade om de olika gravar från bronstiden som finns på ön och även om hur människan påverkat ön under senare tider genom att låta fåren beta ned ön och sedan för att rädda vegetationen tagit bort dem och istället planterat in hare. Nu är dock fåren tillbaka, de som är där just nu kom till sitt sommarbete på fredagen .
Den stora attraktionen var förstås fågelbergen med 10 000 par häckande sillgrisslor och tordmular. Vi fick inte komma så nära, nästan hela stranden är fågelskyddsområde men vi kunde ändå stå på en kulle och titta över kanten på de häckande paren. Varje par har ca en kvadratdecimeter som revir och där lägger de ett ägg. När ungen vuxit tillräckligt så lockar föräldrarna den att hoppa, huvudstupa ner för klippan. De flesta landar inte i havet utan på den hårda klippan men eftersom de har en fettkudde på bröstet så klarar de allra flesta fallet. Väl nere så kravlar de fram till vattnet och simmar ut till sin väntande pappa som ligger där och ropar på dem. Därefter simmar pappan och ungen till polska kusten. Mamman följer efter, några veckor senare. Man vet inte om de på något mystiskt sätt lyckas hitta varandra där eller om de ses igen först nästa vår då det är dags att häcka igen.

På fredagen gjorde vi en egen, lite längre rundtur och strövade omkring och bara njöt av försommaren, grönskan och fåglarna i fyra timmar. Eftersom min bror Björn säger att man ska dokumentera när man ser olika fåglar så konstaterade vi att vi såg: ejder (de hade dykskola för sina ungar alldeles bredvid båten), småskrake, svärtor, strandpipare, strandskata (med en unge), silvertärna, sillgrissla, tordmule och tobisgrissla. Tornflygare, hussvala, ladusvala och massor av lärkor. Och sedan hörde vi näktergalen, överallt där det fanns ett mer sammanhängande buskage så hördes näktergalens sång, både på dagen och natten. Givetvis så stämde en massa andra sångare också in med sina locksånger men vi är så dåliga på att känna igen dem – fast jag vet att jag hörde bofinken…

Lördagen bjöd på en segling i sakta mak de 25 sjömilen till Visby. Vi lade oss i ensamt majestät i gamla fiskehamnen hellre än att trängas med Kryssarklubbens Sankt Anna krets som eskaderseglat till Visby. Det var högsommarvärme och endast ett löfte om en kall öl kunde få mig att följa med Göran på en cachingrunda i centrum. Vi hittade bara två cachar och väl tillbaka i hamnen fick vi se att New Sun med herr och fru Valdemar låg i hamnen. det blev givetvis lite “tjöt” och ett glas vin i deras sittbrunn.

På söndagen var det dags att styra kosan hemåt igen via nattstopp i Byxelkrok. Vindarna var svaga men vi seglade rätt stor del av tiden med gennakern och det går både bra och är roligt, även då det blåser lite mindre.

Hela helgen har vi haft stor nytta av vår senaste innovation – en bordsskiva som vi modifierat till en extra bänkskiva i pentryt. Det är helt suveränt att ha tillgång till en extra avlastningsyta, där du dessutom både kan skära bröd och skiva grönsaker.