Det var onsdag eftermiddag och vi tog en sväng med jollen förbi vågbrytaren där
Miss My ligger förtöjd. Ärendet var det vanliga “När tror ni att ni kommer
iväg?” Själva var vi nu helt inriktade på fredagen. Visserligen förelåg viss
risk för motsjö under första dygnet men vi ville iväg. Nu skulle vi in till
tvättstugan som ligger intill The Marina Shop och där man kan koppla upp sig på
deras utmärkta Wifi utan att störa dem i deras arbete (de har ju trots allt lite
annat att göra än att serva långseglare). Emil, äldsta barnet på Miss My,
passade på att lifta med oss in till kajen, vågbrytaren saknar landförbindelse
så även om det inte är mer än 50 meter in till närmaste ponton så måste de också
åka jolle när de ska in till land. Vi åkte dock lite längre in för att förtöja
jollen på därför avsedd plats. Halvvägs in sackade varvtalet på motorn för att
sedan dö bort helt. Vi fick paddla in sista biten för den vägrade envist att
starta igen. Emil tackade för sig och vi lånade en tändstiftsnyckel av Heidi
och Joe på Huck. Kanske tändstiftet sotat igen? Knappast, det såg hur fint ut
som helst. Göran knackade lite på det och satte sedan tillbaka det, utan riktiga
verktyg kunde han inte göra mer och motorn vägrade fortfarande att samarbeta. Vi
lämnade motorn åt sitt öde och gick iväg för att uträtta våra ärenden.
Det
slutade med att vi fick ro tillbaka till Anniara. Olof tog oss på släp ut till
vågbrytaren men förklarade sedan att han måste ringa – det var något om någon
termostat som måste beställas innan stängningsdags. Vi förstod hans dilemma och
bad honom bara lossa tampen, vi kunde väl ro, det var inte så långt. Fast,
gummijollar är inte så lämpliga som roddbåtar. Vi kämpade tappert på och rodde
båda två. Årorna är för korta för att ge riktig skjuts i vattnet och inte blev
det bättre av att vi tagit bort sittbrädan som alltid är i vägen när man ska
lasta jollen men som är utmärkt bra att ha när man ska ro. Vi hade motvind och
motström och var ordentligt svettiga när vi äntligen kunde förtöja invid
Anniaras akter. Göran tog genast itu med att skruva isär motorn. Kanske det
bara var något enkelt fel? Det var det inte, troligtvis är det en stötstång till
en ventil som gått sönder. Oerhört irriterande, på många sätt:
Motorn är inte
speciellt gammal och har inte gått speciellt många timmar. Vi köpte den
2009.
Vi hade den inlämnad för en ordentlig genomgång när vi var på
Tahiti.
Hade felet uppstått för en månad sedan så hade vi haft tid på oss att
felsöka, beställa reservdelar och fixa den, dvs Göran hade nog kunnat reparera
den. Undertecknad står för de käcka tillropen vid sådana tillfällen.
Nu
bestämde vi oss för att höra oss för på VHF:en om någon hade en begagnad
utombordare till salu. Varje morgon, klockan fem över åtta är det Cruiser´s net
på kanal 77. Då får man en aktuell väderleksrapport och kan köpa/sälja saker,
höra sig för om/erbjuda skjuts, besättning och mycket annat. På torsdagsmorgonen
var det som vanligt Kyra, från den kanadensiska båten Nyon som var
netcontroller. Hon upprepade vår begäran om att få köpa en begagnad motor och
uppmanade dem som visste om någon att höra av sig till Anniara efter nätet.
Seglarna är inte så disciplinerade så det blev genast några som hörde av sig.
Seaquester visste att Colin på Ithaka hade en till salu, hör av er till honom.
Wayne, på Solstice, informerade om att det finns en Yamahaåterförsäljare i
“commercial estate” i Opua och han trodde att de också säljer begagnade motorer.
Vi fick lite fler tips och när Kyra avslutat Cruiser´s net så ropade vi upp
Colin på Ithaka. Vi fick dock inget svar utan satte oss i jollen för att ro in
till land. Idag gick det bättre, vattnet låg blankt som en spegel och strömmen
var med oss – inte emot.
När vi förtöjt ropade vi upp Colin igen på vår
bärbara vhf. Vi fick inget svar men Seaquester gick in och talade om att Colin
åkt till Paihia, han skulle nog vara tillbaka om en timme. De hade informerat
honom om att vi var intresserade av hans motor, han hade tydligen inte själv
lyssnat på nätet på morgonen. Då vi visste att den motor som Colin hade till
salu var rätt stor och vi var ute efter en liten så bestämde vi oss för att gå
till Yamaha och se vad de hade att erbjuda medan vi väntade på att Colin skulle
komma tillbaka från Paihia. Vi tog den gamla järnvägen som gjorts om till gång-
och cykelväg och traskade iväg. Det var inte så långt och snart stod vi inne hos
Yamahaåterförsäljaren. Tyvärr hade de inga begagnade motorer på lager men en ny
två-hästars Yamaha för endast 840 dollar, ca 4800 kr. Sedan behöver vi, som
utlänningar, inte betala moms på reservdelar och tillbehör till våra båtar.
Därför skulle vi komma undan med drygt 4000 kr och då få en helt ny motor. Det
var då vi kom på att vi glömt vårt formulär för undantag av moms i båten. Utan
det papperet skulle vi få betala hela summan. Det var bara att traska tillbaka
längs med järnvägsbanken igen. Den går genom ett mangroveträsk och jag
betraktade de tjocka gröna bladen och tänkte att snart har vi lämnat det här
landet med sin fantastiska natur och sina lika fantastiska människor bakom oss.

Vi fick äntligen tag på Colin, men som vi trott så var hans motor för stor,
8,9 hästar och 26(!) kg tung. Inget för oss! Vi gick in på ett annat företag,
Seapower, för att se om de hade något. De hade visserligen ett par begagnade
motorer som var något större än den tvåhästars vi tittat på men Seapowers ägare
ville ha nästan lika mycket för dem som vi skulle få ge för den nya motorn, då
blev det ett sämre alternativ.
Emil och Lovisa på Miss My förbarmade sig och
gav oss skjuts ut till Anniara för att hämta vårt momspapper. Sedan var det en
smal sak att gå tillbaka till Yamaha för inköp av ny motor. Vi fick den
fulltankad och klar sedan vi förklarat hur enormt långt det var ut till vår boj.
Och så fick vi skjuts ner till hamnen så vi slapp gå med motorn tillbaka.
Det
är nästan en nostalgitripp. Motorn är av enklast tänkbara konstruktion,
tvåtaktare med två hästar, inget friläge, när motorn startar så kör man också
framåt. Precis som den första jollemotorn vi hade (även om den var en Suzuki)
och som dog en natt i Skottland 2008, när jollen (och motorn) vändes upp och ner
i den hårda vinden och släpades efter båten i detta, för en motor, onaturliga
läge, vilket senare resulterade i skrotning av densamma.
Hela torsdagen gick
åt till att skaffa en ny motor. Men det gjorde inget, vi var klara – klara för
segling till Fiji!