Anniara

God fortsättning på det nya året!

Så har det gått ett år och ett nytt randas. För oss har 2011 bland annat inneburit att vi sålt huset och flyttat till lägenhet. På så sätt har vi försäkrat oss om att kunna avveckla boendet när vi vill. Att ha en längesegling i sikte och inte bli av med huset kändes som en alltför stor osäkerhet. Med ett hus kvar i Sverige har vi inte den frihet vi eftersträvar. Just nu hyr vi en trerumslägenhet och har hälften av vårt bohag magasinerat. Det är förunderligt vad mycket prylar vi har som vi uppenbarligen inte behöver. Dottern konstaterade ändå under julhelgen att “För att vara ett tillfälligt boende så är det verkligen trivsamt”. Vi hade lite svårt att få ihop tillräckligt med glas avsedda för sin speciella dryck men det problemet kändes överkomligt och vi njöt av julens delikatesser precis lika mycket som vid andra jular med mer passande och komplett “outfit”.

Jag har funderat och “spanat” en del kring vårt svenska välstånd under advent och den valfrihet som välståndet borde ge. Min spaning har lett fram till slutsatsen att det blir precis tvärtom:

 Alla ska ha stora adventsstjärnor i papp i fönstret, nästan lika stora som fönstret.

 Fönstren på alla nyproducerade hus ska gå från golv till tak så att alla kan se vad du äter till frukost och husen ska vara belägna i ett område med tomter som är högst 500 m2 så att du inte missar vad grannen gör innanför sina fönster.

 Oavsett om du inreder huset med möbler från IKEA eller med designmöbler så ser de likadana ut, stilen är lika, bara priset skiljer, några alternativ för den som vill inreda efter egen smak ges inte.

 Ska du köpa klänningar i julklapp till de små flickorna så är utbudet begränsat till kläder med julmotiv i julfärger.

Vad får oss att eftersträva den här likformigheten? Är höjden av lycka att vi till slut inte vet om vi är hemma eller hos grannen för det ser likadant ut? Jag kanske kommer hem med fel ungar och fel man för jag råkade förväxla dem med grannens innan jag gick hem?

Vi fick ett spel i julklapp, det går ut på att den som är mest typiskt svensk vinner. Vi vinner inte, vare sig Göran eller jag – inte ens när vi spelar mot varandra.

2012 ska bli året då vi förbehåller oss rätten att välja vår livsstil fullt ut – åtminstone för en period framåt.

Vi håller på att dra i en massa trådar samtidigt just nu. För två veckor sedan var jag i Malmö och passade på att hälsa på våra “långseglingsmentorer” Kjell och Lena. Jag ville höra deras uppfattning om vad man ska tänka på när man ska välja segel. “Förra gången seglade jag sex år eller nästan 60 000 sjömil med mina segel” sa Kjell, “sedan tog solen dem”. Han menar att det är solens UV-strålar som sliter ned seglen och till slut gör att de faller sönder. Hur länge de håller formen spelar mindre roll, tycker han. Detsamma menar Annika och Björn på sin hemsida om Lindisfarne www.sailaround.info, Ett starkt och hållbart segel är att föredra så länge det bara har form nog att driva båten framåt.
Uppfinnare Lundgren har konstruerat en synnerligen hållbar infästning till kutterstaget och Göran inväntar nu lite bilder ifrån Lunde Båt i Norge om hur de brukar göra infästningen (för jämförelse) och när det är klart kommer vi också att ge klartecken till en av offerterna på segel.
Kjell hade en present till oss – en gästflagga till Trinidad & Tobago! Det kittlar en hel del i magen när man tänker på Karibien!
Det kittlar mindre – eller i alla fall på ett betydligt obehagligare sätt när jag läser i JRSK:s klubbtidning om vilka vaccinationer jag måste underkasta mig – minst en 7-8 stycken och jag som är så fjantig när det gäller nålar som ska stickas i min kropp! Nåja, jag får stå ut…
Jag har köpt två sjökojer, dvs skydd så att man inte trillar ur sin koj vid sjögång. När vi ligger i hamn föredrar vi dubbelkojen i förpiken men där finns inget som helst skydd och där gungar det som mest i sjögång. Under längre överseglingar kommer vi att dela in dygnet i vakter, vilket innebär att en sover och en är vaken. Då kommer en indelning av dubbelkojen i aktern med ett slingerskydd och en sjökoj i salongen att komma väl till pass.
Dagarna trillar på medan vi arbetar med vårt vanliga arbete på dagarna och med våra förberedelser på kvällarna. På fredag är det ett halvår kvar till den preliminära avseglingsdagen!
Och som lök på laxen mottog vi idag utdrag ur en “pilotbook” seglingsbeskrivningar över Polynesien, från Kjell och Lena – Tack!!!
Det är bara det att Polynesien ligger i Stilla Havet – och då börjar det verkligen pirra i magen!

Under vintern kommer vi att göra en massa jobb på Anniara för att vi till sommaren ska kunna ge oss iväg på en längre segling. Hur lång den blir, det återstår att se…
Vi har nämnt saker som targabåge och montering av solceller tidigare. Ytterligare två solceller ska upp på targabågen, sedan har vi 2 x 55 w och 2 x 25 w, förhoppningsvis ska vi klara oss större delen av tiden med detta.
Förra helgen var vi på båtmässan i Stockholm och kollade in hur olika båtmärken placerat stöd för fötterna vid rorsmans plats. Det är viktigt att kunna stå bekvämt även om vi kommer att montera vindroder och hoppas att det ska kunna tjänstgöra större delen av tiden.
Det egentliga ärendet på mässan var att gå runt och prata med olika segelmakare. Vi vill ha en ny uppsättning segel innan vi ger oss iväg. Dessa ska vara bättre anpassade till cruisingförhållanden än de “fritidssegel” vi har nu. Dessa har vi tänkt använda som reservsegel.
Göran försökte sätta ihop ett excelark när vi kom hem för att jämföra olika segelmakares erbjudanden. Det är nästan hart omöjligt! En del anger vikt, andra anger tjocklek på duk och det finns olika namn på dukarna som gör att det känns som att jämföra äpplen och päron. Men, vi ska nog få ihop något bra till slut!
Med nya segel följer viss ombyggnad av masten. Vi tänker montera ett kutterstag och backstag och sedan ska vi montera steg på masten. Vi funderar mycket på om kutterstaget ska vara fast eller om man enkelt ska kunna dra in det till masten. Troligt är dock att man, när man behöver det, inte har så stor lust att klänga omkring på däck eftersom det främst ska användas när det piper i ordentligt.
Den här helgen var vi först och besökte Royal Sails i Västervik för att få deras syn på vilka segelkvaliteter vi behöver och sedan åkte vi ner till Anniara och tog upp ett stort hål för en lucka till stuvutrymmet under kojen i förpiken (60 x 40 cm). Jag tycker alltid att det är lite jobbigt att skära hål på det där sättet men Göran har haft en lång utläggning om hur vi ska sala på och sätta lister så att det blir snyggare än vad det var innan. Jag får tro på det, det brukar faktiskt bli bra. Det är ett mastodontutrymme under vår dubbelkoj men det är svårt att komma åt på ett praktiskt sätt. Luckan och en liten durklapp mot skrovbotten ska göra det mer praktiskt, har vi tänkt. Kanske stuvar vi in våra gamla segel där…