Anniara

Det började med att vi sålde huset – vår egna plats på jorden. Sedan har vi gjort oss av med det ena efter det andra. Hälften av vårt bohag är magasinerat, och vi saknar det inte. Göran sålde motorcykeln. Det var mycket separationsångest! Vi har sagt upp oss från våra arbeten. Det är nästan precis en månad kvar att arbeta (eller fördriva tiden, arbetsuppgifterna försvinner i allt snabbare takt). För varje dag som går står det allt klarare och klarare att vi snart inte ska vara en del av detta.

Igår föll så det sista – vi sa upp anslutningen till a-kassan! Den sista tryggheten har försvunnit – nu har vi bara oss själva och vår egen kraft att förlita oss på. Äventyret väntar därute men det är svårt att greppa. Vi vet så väl vad vi har och så lite om vad som väntar oss. Ändå känns det faktiskt riktigt, riktigt bra!

Vädergudarna är med oss (än så länge). I helgen var det riktigt fint väder och vi passade på att ta oss till Oskarshamn och Anniara. Vårtecknen stod som spön i backen, strandskator, fjärilar, humlor, Eva och Valle putsandes på sin båt. Alla lika säkra vårtecken. Tofsvipan såg jag redan den 20:e mars och vi såg flera under bilfärden till Oskarshamn.

Det var en mycket givande helg på så sätt att vi har löst en del monteringsproblem. Vi har hittat platsen för watermakern (bakom soffryggen på babordssidan). Vi kunde konstatera att expansionskärlet till vattenpumpen får plats på avsett utrymme under kojen i akterhytten och – vi hittade platsen för två gasolflaskor storlek P6. I original är Anniara utrustad med en tvålitersflaska i ett i och för sig passande utrymme för den men, hur länge räcker en tvålitersflaska? Svar: knappt 3 veckor. Göran har ägnat en hel del hjärnarbete och sökande på nätet åt att försöka hitta en bra lösning. Flera båtar vi sett har gjort ett förvaringskärl som de placerat på badbryggan men vi är lite skeptiska och funderar över hur länge kopplingar och slangar håller i den hårda saltvattenmiljön? Vi lånade Rudelöfs P6:a och mätte och donade tills vi kunde konstatera att vi faktiskt får in två flaskor i stuvfacket på babordssidan bara vi placerar dem på “rätt ställe”. Det blir mindre plats för putsmedel och annat, men det får vi ta 🙂

Anniara ser ut som allt annat än ett hem. Allt är upprivet och Göran har strött ut verktyg överallt med förklaringen att “han håller på”. Å andra sidan ska vi bo i Tenhult minst 6 veckor till och det brukar vara allmänt kaos i Anniara vid den här tiden på året. Det mesta är faktiskt under kontroll… och det är hela 82 dagar kvar!

Vad ska man kalla det för? Det är ingen vanlig vårrustning. Och ingen upprustning. Utrustning? Det är ju det vi har hela tiden? Vi säger “rustning för längesegling” och den har börjat på allvar nu i helgen. Äntligen!

Fast vi började bara lite smått. Jag har sytt om en dyna så att den passar som en kil emot ruffväggen i sittbrunnen. Den numera trekantiga dynan fyller ut så att vi kan sitta bekvämt lutade mot väggen i 90 graders vinkel istället för att sitta obekvämt snett. Vi provsatt idag och nu ska jag bara sy en likadan till den andra sidan.

Inne i Anniara har det varit ett stort hål under vår dubbelkoj i fören, eftersom vi vill ha en lucka där. Med lucka kan vi utnyttja det stora utrymmet under kojen på ett vettigt sätt och plocka in och ut saker därifrån utan att plocka bort sängkläder och madrasser varje gång vi vill åt något. Idag var det dags att börja finsnickra. Vi har provat att sätta dit lister och i nästa vecka ska vi få luckan tillsågad så att det passar precis (förhoppningsvis).

Vi testade också de seglarkojer vi köpt. En anordning som man spänner upp som ett skydd, så att man inte kan falla ur sin koj vid sjögång. De kommer att fungera jättebra!

Alltihop bara småsaker – men vi är på gång!

Idag är det 100 dagar kvar till vi kastar loss! Från och med i morgon så är nedräkningen tvåsiffrig!

En annan viktig milstolpe är också uppnådd. Vi har sagt upp lägenheten. Om tre månader ska den vara tömd och då har vi ingen annanstans att bo än ombord på Anniara. Än har vi inte börjat prioritera vad som ska få följa med och vad som måste magasineras. Det handlar förstås inte om några större saker utan mest små personliga tillhörigheter som vi inte vill vara utan. Jag kommer nog att fylla tillgängligt utrymme med böcker medan Göran kommer att ha sina skåp fulla med sladdar och andra elektriska/elektroniska bra-att-ha-prylar. Don efter person!

Igår besökte vi JRSK:s klubbmöte och lyssnade på en väderföreläsning. Inte jättemycket nytt men en nyttig repetition. Där träffar man också andra som har seglat eller som ska segla. Det som verkar skilja oss från många andra är att vi ger oss av nu. Och med nu menar jag inte 2012 utan den ålder och fas i livet som vi befinner oss i. Vi säljer allt, lever på sparade pengar så länge de räcker och sedan kommer vi tillbaka och ska skapa en ny tillvaro utan pensionspengar att falla tillbaka på. Det ger möjligheter!

I mitt arbete talar jag ofta med mina klienter om värdet av att göra egna medvetna val. Att välja, arbeta för och prioritera det liv vi kommer att leva de närmaste åren är ett sådant medvetet val. Det kommer inte alltid att vara roligt eller, för den delen, bekvämt, men vi kommer att uppleva saker som vi aldrig hade kommit ens i närheten av om vi valt att fortsätta med vårt vanliga liv. Det motiverar!

Vi tycker att vi står lite “på vänt”. Hela väggen är full med post-it-lappar. Sådant som ska anskaffas, sådant som är anskaffat men ska monteras och andra saker som helt enkelt inte får glömmas bort. Abonnemang som ska sägas upp, försäkringar som ska tecknas respektive ändras osv i en lång rad. Nu längtar vi verkligen efter att det ska bli vår så vi får sätta igång. Hela förrådet är ju fullt med grejor som ska in i båten, vi har till och med fått börja lagra inne i lägenheten för att det ska få plats.

Vi har lämnat in livflotten för ompackning. Vi skaffade den inför Skottlandsresan 2008 och det är nu dags att packa om den, kolla funktionaliteten och en del av innehållet byts ut. Så den finns för tillfället på Båtaccenten i Stockholm.

Anniara är registrerad i fartygsregistret. Det gjorde vi också inför Skottlandsresan 2008, det kändes bra att kunna visa att vi är “lagfarna” ägare till Anniara. Sedan dess har reglerna ändrats och det är numera en ansenlig kostnad för registreringen. Vi har gjort en ändring, eftersom vi sedan registreringen antagit samma efternamn (gift oss), men att skriva ett tillägg tog de inget för. Om vi däremot vill ha ett nytt registreringsbevis med vattenstämplar och allt, då kostar det 1650 kr. Vi nöjer oss med tillägget.

Vår Epirb (nödsändare) befinner sig i Göteborg för batteribyte. Det är en omständlig procedur, den ska testas och tryckas efter bytet. Det finns ett slags utbytessystem, så vi kan lämna in vår och få en annan i utbyte. Vi åker dock gärna och hämtar vår egen när den är klar. Det känns som en extra säkerhet, vi vet att den hanterats varsamt.

Vi har beställt och mottagit visitkort med Anniara på bild och titulerar oss därmed som Cruisers. Det är kul att dela ut dem!

Göran är snart klar med sin kurs i kortvågsradio och han har varit både på riggkurs och väderkväll på Jorden-runtseglarklubben (det har alltid varit på kvällar när jag befunnit mig för långt bort för att hinna dit, Växjö och Stockholm).

Det händer egentligen rätt mycket – och ändå känns det som – bara det blir vår, så vi kommer igång!

En av mina kollegor har uttalat en viss oro för att vi ska svälta(!) under vår segling. Själv tror jag inte att det är någon större risk. Vi brukar äta gott ombord och om utbudet kan bli lite begränsat under längre överseglingar, så gäller det att vara kreativ med de råvaror man har. Det blir en utmaning att ändå laga god och varierad mat.

Från S/Y Geronimo har vi fått ett grundrecept på bröd som kan användas både till franskbröd och pizza. Jag har lagt ut receptet på receptsidan men en del roliga kommentarer fick inte plats, exempelvis så ska man inte knåda degen på något bord utan i bunken för att undvika onödigt stök och onödig disk i båtköket. Vidare konstateras att man får använda näsan för att välja ut de kryddor som ska ingå i pizzan eftersom det är för många olika språk på burkarna. Vitlök ska användas i stor mängd eftersom “Garlic´s good for you”.

Jag håller på och testar några olika recept för just färskt bröd kan bli en bristvara under längre seglingar. Närmast får det bli just Geronimo´s recept.

En annan fd kollega är oroad för att vi inte ska begripa(!?) att vi behöver ha med whisky. Under själva seglingen finns definitivt inget utrymme för alkohol men när man ankrat och gjort klart skepp så måste man kunna unna sig en ankardram, det hör till! Vi kommer säkert att anamma nya vanor och en mer befaren sjöman har givit oss denna vers (kanske som en indikation på vad som komma skall):

Champagne corks make a merry pop

But sailors need a stronger drop

If work or weather make you glum

I recommend a drop of rum

It´s always been the sailor´s choice

To put you in the best of voice

Grab banjo, tambourine and drum

Break out another bottle of rum

If disagreements start a rift

Just stop and give your spirits a lift

Remember he´s your dearest chum

Repair that rift with a tot of rum

When wind and sea become adverse

You may become distressed and curse

But just remember when it´s done

Relax together with a shot of rum

Life at sea is always sweet

But you can add that special treat

So for all those special times to come

I wish you an endless supply of rum

I livet ingår att träna på svåra saker. Att dricka rom kan bli en sådan svår sak som vi får träna på…

Nu har jag startat en grupp på facebook. Sedan tidigare tillhör jag bara en grupp “Vi som gillar skumtomtar”. Men nu har vi startat “Anniaras långsegling”. Främst ska vi ha den för att uppmärksamma bloginlägg och nyheter här på hemsidan, men sedan hoppas jag att vi får frågor och funderingar den vägen. Erfarenheten ifrån Skottlandsresan är att det är jätteroligt att få respons på det som skrivs. Ju mer man märker att andra läser, desto roligare blir det att skriva och berätta.

Nu börjar det kännas som om vi verkligen ska åka! Jag har sagt upp mig på jobbet och responsen från arbetskamraterna i hela landet är ofattbart positiv (inte för att jag ska sluta utan för resan,( tror jag)) och de flesta är väldigt intresserade och nyfikna. Att prata om vad man ska göra och förklara sina planer och sin syn på vad som ska hända är ett sätt att klargöra och realisera både för sig själv och andra. För fortfarande svindlar tanken ibland – “Vad ger vi oss in på, egentligen?” Jag har ett arbete där jag träffar människor varje dag som tvingats lämna sina anställningar och söka nya. Vem är då jag att lämna frivilligt – utan att ha någon trygghet att ta till när jag kommer tillbaka? Å andra sidan, ska jag bekymra mig över det hela tiden så ska vi nog inte ge oss iväg…

Och, nu är vi på väg mot något som vi inte riktigt vet men som vi föreställer oss ska bli helt fantastiskt! Den vinst i form av nya upplevelser och erfarenheter vi får går inte att jämföra med något vi hittills varit med om. Detta är vår övertygelse och det är därför vi genomför detta.

Vi har en tavla på väggen. Där har vi noterat på olika post-it-lappar vad som ska göras. Det konstiga är att fortfarande ökar antalet lappar, trots att vi betar av dem efter hand. Men ständigt kommer vi på nya saker som ska organiseras och ordnas. Sista april slutar arbetet på Trygghetsrådet och Safeware, sedan ska vi nog få bukt med lapparna och 16:e juni då ska allt vara färdigt! Från nya segel och förstärkning av riggen, från watermaker och vindroder till tandborstglashållare på toaletten och ett rejält lager av wettexdukar i pentryt.

Detta är kul!

Vi behöver kunna kommunicera med omvärlden på ett bra sätt – och det bästa verkar vara via kortvågsradio. Då behöver man utrustning och utbildning. Utrustning ska vi skaffa senare i vår och i helgen har Göran börjat på en kurs för att få amatörradiolicens. Jag hade gärna gått den också, om det inte varit så att man praktiskt taget ska lära sig att bygga en. För mig räcker det med att använda, mitt tekniska intresse för övrigt kunskapsinhämtande är i detta fall lika med noll. Kursen omfattar tre helgers föreläsningar inklusive test för licens. Aktuell kurs är lokaliserad till Västerhaninge och amatörradioklubben Pristo. Därför begav vi oss till Stockholm tidigt lördag morgon. Klockan nio lämnade jag av Göran vid Pristos lokaler och sedan gällde det att fördriva dagen. Min plan omfattade bland annat besök på Benns Mast i Saltsjö-Boo men först körde jag till Orminge centrum och köpte lite kaffe, Benns öppnar inte förrän tio på lördagen. Kaffet plus “Praktiskt båtägande” hjälpte mig att fördriva tiden och strax efter tio var jag klar för dagens inköp.

Vid infarten till Benns står en skylt “Skutan”. Jag var tvungen att ta reda på vad det är och hittade därför Sea Seas försäljningsställe. Jag bestämde mig raskt för att gå in där och glömde faktiskt bort “Skutan”, jag vet fortfarande inte vad det är. Inne på Sea Sea var det lugnt, jag var den enda kunden. Jag strosade runt och tittade i hyllorna. Vi behöver vattendunkar, ska vi köpa mjuka som går att packa ner? Behöver vi extra lock till vatten- och bränsletank? Så småningom hade jag en liten lista på bra-och -ha-saker. Jag köpte inget, för jag ville undvika Görans (i och för sig oftast riktiga) kommentar, “Det är billigare på Erlandssons brygga”. Men jag hade en liten lista, som jag är rätt nöjd med, när jag åkte därifrån.

På Benns köpte jag förvaringsnät, det var mitt ursprungliga ärende.

Sedan skulle jag köra till hotellet på Ringvägen, jag som aldrig kört i Stockholm tidigare! Men hotellet ligger onekligen på rätt sida om staden så det borde inte vara så svårt.

Det var det – jag lyckades komma fel två gånger och hamnade på Kungsholmen. Då gav jag upp och åkte, med hjälp av GPS:en, till Sickla Köpkvarter, där jag först gick på Erlandssons och köpte små ryckdämpare som man kan sätta på förtöljningslinan efter att man förtöjt, smidigt och framför allt bra, det sliter och är obekvämt utan.

Sedan var jag på Clas Olsson, Siba och Elgiganten för att försöka få tag på en rakapparat som går och ladda på tolv volt. Jag hittade ingen – finns det inte?

Vid fyratiden kunde jag äntligen hämta Göran i Västerhaninge – han hittade sedan rätt väg till hotellet…