Anniara

I helgen var det äntligen dags för premiärturen. Med sydostlig vind på lördagen och en prognos om vindskifte till nordost under söndagen så beslutade vi att gå till Byxelkrok. Vi hade skrudat oss i ordentliga underställ under jeansen, mössa, jacka och vantar. Det behövdes. Det knappt åttagradiga vattnet kylde ordentligt även om det bara blåste 5-6 m/s och solen sken. Men, så härligt! Väl framme i Byxelkrok så delade vi hamnen med några fiskebåtar och två motoryachter modell större som låg vid piren i mitten. Själva la vi oss i ensamt majestät på insidan av den skyddande piren som sträcker sig i en båge runt hamnbassängen.
På söndagsförmiddagen gick vi för att upptäcka försommaren på norra Öland. Under seglatsen till Öland hade vi sett en svala, men en svala gör ingen sommar så nu var frågan om vi skulle få se några fler.
Uppe på stranden nedanför restaurang Sjöstugan har en stålbåt strandat sedan förra säsongen. Den är uppseglad en bra bit på land och det är svårt att tänka sig hur den kommit dit eftersom det ligger en del riktigt stora stenar utanför. Tydligen är det någon som tar hand om den, den var uppallad med träbitar på nersidan och någon har duttat dit lite rostskyddsfärg här och där på skrovet.

Två svalor till! Ett par svirrade runt huvudet på oss och upp under takåsen på ett av husen i strandkanten, sedan såg vi strax flera.
Vi promenerade ut förbi fyren på Tokenäs udde. En äldre man stod där och tätade en hundra år gammal segeleka med lin och trätjära. Den brukar tätna ändå, sa han, men han ville gärna hjälpa den på traven lite.
Utanför udden ligger ett naturligt rev och där samsades ejder med strandpipare, fiskmåsar och tärnor. Eftersom det var extremt lågt vatten, säkert en halvmeter lägre än vanligt så låg en del av kalkpallen torrlagd. Det är intressant att se spåren av olika fossiler. Några gravänder verkade dela vårt intresse men höll sig på behörigt avstånd, kom vi närmare än 50 meter så flög de iväg.

Ett litet vattendrag porlade på sin väg ut i Östersjön. Kabbeleka och svalört kantade dess väg och längre upp blommade gullvivor och rosenrot. Backsippor böjde sin nacke över blyga knoppar. Försommaren är på väg!

Vi fick en fin segling tillbaka till Ernemar i den nordostliga vinden. Naturligtvis mötte vi Gotlandsfärjan precis i inloppet till Oskarshamns hamn, var annars?

Helgen i båten gick i bryggseglandets tecken beroende på de
kalla nordanvindarna som svepte ner över mellersta östersjön. Fast det är
ganska trevligt att småpyssla lite i båten, bland annat så byttes samtliga
lampor ut mot LED för att spara ström.

Efter att ha bytt roderlagren (se under förbättringar) så
började vi att fundera på hur en effektiv låsning av rodermuttern skulle kunna
se ut. Det verkar ju som om väldigt många får justera roderglappet vertikalt. Ser
man inte upp kan det värsta hända, att toppmuttern lossnar helt. Vi seglar
långa sträckor emellanåt och vi vill definitivt inte behöva oroa oss för om
rodret sitter ordentligt eller inte.

Eftersom det finns ett genomgående hål i roderaxeln samt två
hål i låsmuttern så använde vi dessa för att låsa toppmuttern. En prototyp tillverkades
där 2 tappar går ner i låsmuttern och en
genomgående gängstång håller ihop det hela samt förhindrar att konstruktionen
glider av roderaxeln.

Med denna typ av lösning kan inte nödrodret användas men
tanken är att tillverka en platta i rostfritt stål med genomgående
justerskruvar som går ner i toppmuttern samt en adapterplatta för nödrodret.
Men prototypen får tjänstgöra tills en ny i rostfritt stål har tillverkats då
denna fyller sin primära funktion att låsa toppmuttern effektivt.

Äntligen är Anniara i sjön! Vi sjösatte på skärtorsdagen och hon flöt i år också. Sedan har vi ägnat hela påskhelgen åt att städa, rusta och stuva in all utrustning. Bilen och släpkärran var absolut “knökafulla” när vi åkte ner till Oskarshamn. Nu har vi plockat in allt det, plus en del som vi förvarat i vårt förråd i hamnen, så nu börjar Anniara bli riktigt sjömässig igen. Vi har riggat och seglen är på, mantågen är på plats, kort sagt – hon ser ut som en segelbåt igen. Det är bara flaggan som saknas, den gamla var så trasig att vi slängde den i höstas och ännu har vi inte fått tag på någon ny i rätt storlek.

Som vi beskrivit under förbättringar så har vi bytt roderlager. Det gick smidigt men det gick åt två man att baxa på själva rodret. Det väger en hel del! Vi har en del andra förbättringar på gång också. Vi började med en konstruktion på en targabåge förra säsongen och den ska förhoppningsvis bli klar och monterad före semestern. Sedan ska vi sätta upp en uppfällbar skiva vid diskbänken som kommer att utgöra extra avlastningsyta när vi ligger i hamn. Det ser jag fram emot eftersom jag alltid glömmer något till matlagningen som sedan befinner sig längst ned i kylboxen medan resten av ingredienserna och matlagningsredskapen befinner sig ovanpå densamma. Vi återkommer till detta och lite annat småfix som finns på listan över förbättringar.

Vid sjösättningen var vi för första gången med om att samarbetet båtägare emellan klickade. Det låg en segelbåt vid utrustningsbryggan och för att vi också skulle få plats så behövde den förhalas bakåt. Det satt en kille i båten så Göran frågade om vi kunde hjälpas åt och flytta den lite?
Nej, blev svaret. De skulle snart plocka i utrustning och hade inte lust att flytta på sig. Inte ens de ynka meter som behövdes för att vi också skulle få plats. Göran blev nog mest snopen över svaret – ett bemötande som vi definitivt inte varit ute för tidigare. Vi bestämde oss för att låta grejerna vara kvar i bilen respektive släpkärran och körde istället bort Anniara på sin ordinarie plats. Dagen efter kunde vi iaktta hur samma båtägare la sig vid mastkranen och blockerade den i flera timmar medan de jobbade på land med att göra masten färdig för påmastning. Dålig stil och mycket ovanligt!

Annars är en av de verkligt trevliga sakerna med vårrustning alla som kommer och pratar. Vi fick plats vid utrustningsbryggan på söndagen och hann med en hel del trevliga samtal med andra båtägare som hade ärenden förbi. Till slut sa Göran att det är bättre att ligga på ordinarie plats längst ut på bryggan, vi får lite mer gjort då. Men faktum är att just det här småsnacket är en central del av vårrustningen och det hör till att folk ska komma fram och prata lite, berätta om sina planer inför semestern och fråga om vart vi ska? De utgör välkomna avbrott och utan dem skulle vårrustningen bara vara hälften så trevlig.
Improviserad påsklunch uppdukad i Rudelöfs släpkärra på uppläggningsplanen

Göran på väg ner i stora stuvfacket för att städa ur det efter vintern.

Nu är vi äntligen igång! Förra helgen tvättade vi av Anniara och polerade babordssidan. Den här helgen har vi polerat styrbords sida och akterspegeln, målat snobbranden och bottenmålat. Idag söndag har det varit riktigt fint väder och en hel del aktiviteter på uppläggningsplanen. Det är bara några få som har kommenterat att vi inte har något roder. Det monterade vi bort för ett par helger sedan och nu väntar vi på nya kullagrade lager från Jefa i Danmark. De ska ge lättare och stabilare styrning, vilket är bra för autopiloten och för vårt vindroder som ska installeras i sommar.
En hel del vårtecken börjar komma. Vi har sett tranor, tofsvipor och skrattmåsar och i dikeskanten på vägen ut till Ernemar är det fullt med tussilago. När man tittar närmare så ser man att på en del buskar börjar bladen att veckla ut sig. Isen har gått extremt illa åt våra bryggor, föreningen har en hel del att göra innan vi får ordning på dem igen.
Sjösättningen blir till påsk…

Vi kommer i sommar att testa Helmtecs automatiska bombroms.
Vi har lite olika strategier vid länssegling. Oftast använder vi enbart gennakern eller enbart genuan. För en jämnare gång vid sjö så tror vi att segelsättning med både stor- och försegel är att föredra men risken för slänggipp gör att vi oftast väljer att dra in storseglet. Ibland sätter vi förstås en preventergaj men det är inte helt optimalt och vid sjögång så känns det inte helt säkert att klänga vid bommen för att fästa gajen och sedan kravla fram på däcket och fästa den vid en av knaparna där. Helmtecs bombroms är konstruerad så att man ska kunna gippa kontrollerat och vid en ofrivillig gipp ska bommen bromsas upp och glida över utan att någon riskerar att skadas. Vi återkommer med rapporter allteftersom vi hinner använda den. Kolla gärna in www.helmtec.se

Äntligen är vi på rätt sida – det går mot ljusare tider och en ny segelsäsong. Snön yr utanför fönstret men vi har plockat bort julprydnader och julgran och vi har beställt hotellrum i Stockholm till Allt för Sjön i mars. På väggen har vi satt upp 26 olika post-itlappar. De beskriver 26 olika förbättringsprojekt i stort och smått. I tiden så kommer renoveringen av farfars låda först. En trälåda som rymmer segelreparationsgrejor, schacklar och annat smått och gott. Nu ska den målas, få ett nytt lock och ett nytt handtag ska splitsas dit, det blir en utmaning! Övriga projekt är allt från små saker som att sy trekantiga kuddar till sittbrunen och förlänga ankarkättingen till byte av roderlager och ombyggnad av gasolen så att vi kan ha en 6 kg:s flaska. Minsta krav för gasolen är väl att den räcker över en normallång semester? Göran har prioriterat de olika projekten, allt ska inte göras i år men en hel del…Det kommer givetvis att dokumenteras (om det blir bra lösningar).

“Det här är den sorgligaste dagen på hela året” Det är många år sedan en annan båtägare sa så till mig på sin sjungande finlandssvenska. Det var höst och det var dags för båtupptagning. Han hade en stor motorseglare av trä och för hans skull så fick hela båtklubben finna sig i att vi tog upp väldigt sent på hösten och satte i väldigt tidigt på våren. Vi hade gemensam upptagning/sjösättning och hans träbåt läckte om den inte kom i vattnet tidigt. Och visst är det så att det känns lite, om inte sorgligt, så i alla fall vemodigt att säsongen är slut. Anniara ligger fortfarande i vattnet men har blivit berövad både segel och mast. Det mesta är urplockat ur hennes innandöme och hemma står kassar och plastboxar fyllda med grejor som vi inte vet var vi ska göra av. Samma problem varje höst! Det är lättare att stuva undan i båten än här hemma…

Det ska faktiskt bli riktigt spännande att se den nya kölen! Anniara låg i vattnet när vi hämtade henne i Loftahammar efter kölbytet så ingen av oss har sett den nya kölen på, annat än de skymtar man får när man simmar och dyker runt båten. Vi är mycket nöjda med vårt byte. Visserligen finns det några favoritställen i den närmaste skärgården som vi numera inte kan nyttja men i seglingen känns hon både styvare och tar bättre höjd.

Min bror håller på att finslipa de sista detaljerna till vår nya targabåge och sedan ska den också monteras. Det kommer att bli väldigt praktiskt och Anniara kommer, delvis helt riktigt, att mer anta utseendet hos en långseglare än en semester-seglare. Vår ambition är att kunna ge oss i väg på lite längre resor än “bara” semesterturer även om de är nog så härliga. På targabågen ska antenner och gps-puckar monteras och kommer då ur vägen i sittbrunnen. Under sommaren har vi haft en solcell på 50 watt provisoriskt monterad på en stång och det har gett en kontinuitet till laddningen av våra batterier som vi saknat. Med två sådana uppe på targabågen så är vi övertygade om att vi aldrig ska behöva bli utan ström. Det är viktigt för att teknikfreaken ska vara nöjd!

Förra helgen plockade vi svamp som jag sedan rensade ombord. Göran fick då nöjet att laga maten. Det blev en jättegod kycklingpaj och dessutom flyttades projektet med att montera en extra bänkskiva i pentryt fram i kön för angelägna projekt (man måste prova själv för att förstå nyttan…)

Om knappt två veckor blir det torrsättning och vintertäcke på. Sedan får vi börja tänka på alla projekt och förbättringar. Och sedan är det båtmässa och sedan är det jul och sedan blir det snart vår och sedan…!

Det blir inte alltid som man har tänkt sig och sensommaren/förhösten har vi till stor del fått ägna åt andra saker än segling. Lite har vi dock hunnit med, bland annat för två helger sedan då vi hade en helt underbar, men mycket anspråkslös segeltur på några timmar ut till Furön och tillbaka. Det blåste inte alltför många meter/sekund, 1-3 närmare bestämt och efter att ha guppat omkring lite, druckit kaffe och njutit av det för årstiden osedvanligt varma vädret så satte vi mer bestämt (motorgång) kurs emot Furön. Där hade alla sommargäster packat ihop, endast Björn, hans katt och en halvtam kråka bildade välkomstkommitté och vi var de enda besökarna. Björn konstaterade att nu börjar hans bästa tid, när han får njuta av ensamheten occh friden på ön. Och fridfullt var det! Vi passade på att ta oss över till andra sidan, där vi normalt inte får vistas eftersom det är fågelskyddsområde. Nu hade de flesta fåglarna gett sig iväg, malörten stod i full blom och vinden åstadkom små krusningar och lite vågskvalp i vattenbrynet. Vi satte oss på varsin sten och bara njöt!

Med famnen full av malört återvände vi sedan till Anniara för att äta lunch. Västkustpastan var snabbt tillagad och kråkan gjorde oss sällskap när vi skulle äta. Hon satt på solcellen och tiggde, inte ett dugg rädd för oss. Jag schasade iväg henne och hon flyttade sig först när jag var mindre än en halvmeter ifrån henne. Björn hade gått upp till sitt hus, så jag kunde inte fråga, men vi misstänker att kråkan har blivit tämjd av honom.

Efter lunch följde en liten tupplur i sittbrunnen, kråkan hade försvunnit och det tog inte många sekunder innan Göran började snusa i sitt hörn. Jag somnade också till men efter en stund märkte jag någonstans i utkanten av mitt medvetande att det föll några regndroppar. Jag väckte Göran och så tumlade vi ner i salongen och intog varsin soffa istället.

Vi väcktes av en bogpropeller och när jag tittade ut genom ventilen kunde jag konstatera att missionsbåten Shalom lagt till utanpå bryggan, slut på friden!

Vi fann för gott att lägga ut och bege oss hemåt. Vi hissade seglen, vinden fyllde och Anniara svepte iväg över vattnet -och vi kände oss fullkomligt lyckliga i nuet!