Vi har varit ute en helg tidigare, då besökte vi Vippholmarna, ett ställe som man inte kan gå till i semestertider, då är det nämligen fullt med andra båtar. När jag var liten och vi skulle ut och bada på en ö så letade vi alltid reda på en egen ö, alternativt lade oss på andra sidan ön om det redan var upptaget där vi hade tänkt lägga till. Nu för tiden så finns inga sådana begränsningar. Trots att hela skärgården är full med öar kan det vara svårt att hitta en säker natthamn, hittar du en kan du vara rätt säker på att få sällskap och för det mesta är det bara trevligt. Nu var det vi och två andra seglare.
Norra stranden på Stora Vippholmen bjöd på kala hällar som vi inte kan se i vanliga fall – vattnet var extremt lågt vid den här tidpunkten. Vi hoppade på stenar och klipphällar och njöt av den kyliga men friska vårvinden.
Nu är det Kristi himmelsfärdshelg och vi har lagt ut för 4 dagars minisemester. Förra helgen tillbringade vi iland med att montera nya vinschar för genuan, St 46 istället för St 40 som är original. Dessutom byggde vi om vår kökslåda och satte in en lampa över köksdelen. 37:an, som vi har, levereras av någon outgrundlig anledning med tre lampor i taket på styrbordssidan och två på babordssidan och dessutom med en kökslåda där en rejäl kniv inte går in på längden trots att utrymme finns för en betydligt djupare låda. Fler än vi har upptäckt att det relativt lätt går att installera en standardlåda från IKEA och dessutom låta den gamla lådan vara kvar, bakom samma front (se förbättringar). Göran är lätt fascinerad av dämparna som får lådan att, nästan med en suck, glida in de sista tre centimetrarna.
Den nya lampan över spisen utgör nästan samma lyft för kocken som de nya vinscharna gör för den som ska skota. De gamla vinscharna kommer vi att installera längre akterut för att kunna ha en vinsch för att ta in genuan och dessutom för att kunna skota gennakern som vi skaffade till förra säsongen.
Första dagens segling slutade ända uppe på Päronholmen och Spårö eftersom vi ville hitta en säker natthamn och ligga förtöjda iland då jollen låg kvar hemma. Det är fortfarande mycket lågt vatten vilket gjorde färden in bakom Spårö rätt spännande. Jag gick (i mitt tycke) exakt lika nära den lilla hällen på höger sida som jag brukar och som jag vågar (några enstaka meter ifrån) och då visade vår plotter att vi gick rätt över det förargliga 1,60 meter djupa grundet som ligger mitt i det smala sundet. Det borde dessutom vara max 1,40 nu… Vi klarade oss dock. Längre in visade djupmätaren att vi inte hade någon centimeter tillgodo under kölen men även här gick vi klara. Väl inne i gloet är det djupare och vi kunde ankra upp och förtöja mot den södra sidan av Päronholmen.
Vi låg kvar under fredagen, Göran monterade läslampor över dubbelkojen i förpiken och sedan klättrade vi upp till båken och beundrade utsikten. På en liten äng blommade fullt med gullvivor och vi såg en kopparorm som försökte gömma sig i blåbärsriset. Strax intill båten ligger en fiskmås på ägg, igår jagade hon iväg en häger som råkade komma för nära, på vägen hit såg vi en kungsörn (eller möjligen en havsörn) bofinken kvittrar och göken gal, med andra ord – det är seglingssäsong igen.
Det låter underbart! Jag lääääängtar till havet måste jag säga. Särskilt så här tidigt på säsongen är det ju helt underbart när det fortfarande går att hitta en hyfsat ensam plats att vara på. Bara djuren och naturen till sällskap.