Till vår förvåning såg vi att Sikkim, en spansk Bavaria 37
Cr (en likadan båt som Anniara med andra ord) låg i Marigot Bay när vi kom dit.
De skulle ju ha avseglat från Martinique med kurs på Azorerna för två veckor
sedan? Inake och Pol, den ”fasta” besättningen på Sikkim berättade att deras
roder inte gått att styra med när de kommit ca 200 nm på väg mot Azorerna. När
de svängde med ratten hängde inte rodret med. Som tur var så var vädret lugnt
och de kunde dyka i för att närmare undersöka rodret. Bara för att konstatera
att roderaxeln och rodret inte samarbetade längre. Killarna tog då ett tjockt
rep, hoppade i vattnet och virade det flera varv omkring rodret och band fast
ordentligt. Sedan drog de upp ändarna på repen till winscharna på rufftaket och
på så sätt kunde de vrida på rodret och styra Sikkim. Sedan var det bara att ge
sig tillbaka till S:t Martin som var närmast. Nu hade de reparerat rodret och
var färdiga att försöka ta sig till Azorerna igen. I korthet så hade deras
roder gått att ”rickla på” och därför hade de försökt att dra det i tron att
det var lagren som var dåliga. Varje gång de drog axeln uppåt så spändes de
”gafflar” som går ut från axeln och ligger inplastade i rodret. Till slut
spändes de så att de gick av, inte alla på en gång utan en efter en, tills alla
gått och rodret inte satt fast i axeln längre. Den som är mer intresserad av
vad som hände och hur de lagade rodret kan gå in på deras hemsida www.sikkimroundtheworld.com,
eller www.facebook.com/sikkimroundtheworld
även om det är skrivet på spanska så är
bilderna internationella och mycket informativa.
Sikkim i Lautoka, Fiji
När vi ändå pratade med dem så nämnde vi att vi nog skulle gå till Anguilla,
för där låg Voyager. Jan som är kapten ombord är mycket lätt och har varit uppe
i vår mast tidigare och nu behövde vi hjälp igen. ”Men det kan vi ordna”, tyckte spanjorerna
och följde med till Anniara.
Några dagar tidigare hade Göran lutat sig bakåt när vi satt i sittbrunnen för
att titta upp i masten. Sedan sa han: ”Ser du någon antenn?” Jag lutade mig
bakåt och tittade upp jag med. Det enda jag såg var en kabel som hängde och
slängde. Göran hissade upp mig och jag
kunde bara konstatera att själva antennen försvunnit och en del av fästet
verkade hänga fast i kabeln. Jag tog några foton också så att vi skulle kunna
se vilken sorts antenn vi skulle köpa.
Pol är nästan lika liten och lätt som Jan och nu spände han på sig båtsmansstolen
och mer eller mindre klängde upp i masten som en liten apa. Inake som winschade
behövde inte anstränga sig över hövan.
Upp till toppen bar det och så kunde Pol sätta dit en ny vhf-antenn
istället för den som mystiskt nog försvunnit.
När han hade arbetat färdigt och kommit ner igen så hade han med sig
ytterskalet till kontakten, halva skruvgängan hade gått av. Utmattning på grund
av vindvibrationer? Tidigare har vårt vindmätningsinstrument gått sönder. Där
hade solen förstört höljet av plast så att vatten kommit in och förstört
elektroniken. Klimatet sliter hårt på
tekniken! Vi var glada att Sikkimgänget hjälpte oss. Dels är det svårjobbat
däruppe och dels är jag tyngre att hissa upp. Nu behövde dessutom inte Göran
arbeta vid winschen. ”Sådant arbete lämpar sig bättre för ungdomar”, förklarade
Inake som blev lite förälskad i våra långa lewmar-winschar med enhandsgrepp –
sådana saknas på Sikkim.
