Efter väl förrättat arbete med Anniara så tyckte vi att vi
skulle se lite av Trinidad. Vi tog en av de lokala bussarna in till Port of
Spain, huvudstaden. Där gick vi omkring i folkvimlet några timmar men det
tröttade snabbt ut oss och vi beslutade oss för att återvända till Chaguaramas
igen. När vi kom fram till busstorget så ropade en av chaufförerna på oss
”Chaguaramas here.” Det är lustigt hur lätt de ser att vi är yachties… Roligast
var nog i Richard´s Bay i Sydafrika när vi varit och handlat på stormarknaden
och hejdade en taxi. ”Tuzigazi Marina?”
frågade chauffören. ”Hur visste du det?” kontrade Göran. Då tittade
taxichauffören på oss – uppifrån och ner. ”Det syns”, konstaterade han.
I söndags åkte vi på utflykt tillsammans med Chris och Lorraine från den
engelska båten Gryphon II. Först tog chauffören Martin oss till ett stånd med
”doubles”, en dubbel ”pannkaka” med kryddig kikärtsröra i mitten, typisk för
Trinidad. Gott men lite kladdigt. Man måste nog träna för att tillgodogöra sig
tekniken att skopa upp röran med den ena pannkakan medan man håller den andra.
Vårt första försök var väl – sådär.
Färden gick sedan upp i bergen, Trinidad har toppar som når nästan 1000 meter
eller 3000 fot. Ön ligger bara 16 km
från det sydamerikanska fastlandet och här är mest regnskog och fuktigt
djungelklimat. På vägen upp passerade vi en odling med Christofenes, en inhemsk
grönsak som man kan äta både kokt och rå.

Christophene

Den växer som vinrankor och av någon
anledning så låg den här odlingen på den branta sluttningen ner från berget. Vi
begriper inte hur man kan komma på idén att försöka odla något där det är så
brant, än mindre hur de bär sig åt för att plantera, sköta om och skörda,
odlaren måste vara nära släkt med bergsgeten.
Bäst passande för bergsgetter

Vi fortsatte upp till en höjd av 1200 fot där vi besökte Asa Wright Nature
Center. Det är en gammal kakao- och kaffeplantage som gjorts om till
naturcenter. Från det gamla husets veranda kan man studera kolibrier som kommer
fram till upphängda fågelbord för att suga honung.
De slår ofattbara 60 slag i sekunden med vingarna

Eller så kan man ta en
guidad tur ut i trädgården/skogen och titta på stora fjärilar, blommor och
fåglar. Guiden lyfte på några sittplankor på en bänk, han ville se om vi kunde
se några skorpioner(!) som tur var så såg vi bara en liten ödla, som härmar
skorpionen och vinklar sin svans uppåt för att se farlig ut, den kallas också
för ”skorpionödla”.
Den lilla skorpionödlan

Bland blomsterprakten var det en som särskilt utmärkte sig.
Enligt indisk tradition så kan du, om din älskade gått ifrån dig, gå ut i
skogen leta reda på den här blomman kallad Hot lips. Den måste vara väl
utslagen och om du kysser den, så kommer din älskade att vara tillbaka nästa
morgon. Guiden var lite osäker på om man måste vara indier för att det ska
fungera?

Hot lips

Några roliga fåglar såg vi också, en liten rackare som dansar fram och
tillbaka på en gren för att imponera på honorna, den gör moonwalk till och med
bättre än Michael Jackson! En annan städade framför ”sin” buske. Den som städar
bäst vinner och får para sig.
Blck and white mannakin, städar bäst i skogen

Efter lunchen som intogs i det gamla plantagehuset så åkte vi till The Caroni
Swamp. Där tog vi en tur med en flodbåt rätt in i mangroveträsket. Vi såg en
stor iguano uppe i ett träd och två skrikugglor i ett annat.

Skrikugglor
Små fladdermöss
satt och vilade på en trädstam och en trädboa slingrade sig runt några grenar
som hängde ut över vattnet.
Trädboa, blir sådär 2 meter lång

När det började skymma så såg vi ”The Scarlet
Ibis”, Trinidads nationalsymbol, den röda ibisen, flyga in för natten. De
övernattar på en liten ö av mangrove inne i träsket, kolonin består av
15-20 000 individer så det var mäktigt att se dem komma flygande.

Scarlet Ibis