Anniara

Nu är det min sista kväll på båten och det är hög tid för
mig att gästblogga. Idag har vi varit på vinprovning och bl a smakat viner av
den inhemska druvan Pinotage. Vinprovning är alltid trevligt och självklart var
det så även här. Efter en sådan dag med lite god dryck i ådrorna så kan det ju
passa bra att skriva ner några rader om alla upplevelser.
Med god dryck i ådrorna

Först och främst måste jag, som den djurälskande naturnörden
jag är, nämna lite om alla de djur som jag har stött på under denna resa.
Sydafrika är ett fantastiskt land för sådana som mig som vill se djur på nära
håll i deras naturliga omgivning. I tidigare blogg kan ni läsa om Addo Elephant
Park och Schotia Park. Mina favoriter där var nog ändå elefanterna och lejonen.
Den stora hjorden med elefanter med flera små elefantkalvar är verkligen ett
minne för livet.
Ett minne för livet

De majestätiska (och ganska lata) lejonen är likaså
fantastiska djur. I Addo gjorde jag en tur på häst då jag fått för mig att det
måste vara ett bra sätt att se vilda djur på nära håll. Mina förväntningar
baserade sig på att jag tycker att det går att komma väldigt nära vilda djur på
hästryggen hemma så det borde väl fungera på samma sätt här. Nåja, vi kan väl
säga så här att kommer du ridandes i medvind mot en hjord med elefanter så kan
det bli problem. Vår guide cirklade helt plötsligt med pekfingret i vädret som tecken
på att vi skulle vända och sedan var det full galopp i motsatt riktning. Bakom
oss dök två elefanter upp ur ett buskage med snablarna högt upp som en signal
på att de inte var på humör för närgånget besök. Sedan fick vi smyga oss runt
hjorden för att komma med vinden emot oss. Elefanter ser väldigt dåligt men
känner dofter desto bättre så det går bra att närma sig dem i motvind. Efter
möten med bl a de gigantiska Eland-antiloperna blev det full galopp hemåt och
vid ett tillfälle fick vi t.o.m. följe av en Zebra-flock – helt magiskt!

I Sydafrika går det även bra att beskåda en hel del
havslevande arter på nära håll. Tyvärr är valsäsongen över och tråkigt nog fick
jag inte heller se någon val när vi var ute till sjöss. Under säsong går det
annars bra att beskåda valarna direkt från strandkanten då de kommer in mot
stränderna för att kalva. Vi såg desto flera sälar av den inhemska arten Cape
Fur Seal när vi seglade. De verkar ha en behaglig tillvaro: de flesta vi såg
låg och sov i vattnet med labbarna ihop i luften! Men vi såg även en haj i
vattnet så kanske det inte är bara vila och njutning för sälarna.

Det mest underbara mötet med havslevande djur här är ändå
pingvinerna! Innan jag åkte hit hade jag läst om att det finns ett helt
fantastiskt ställe utanför Kapstaden där det finns Pingviner på stranden! Jag
ville absolut till denna strand när vi satte kurs mot en liten hamnstad utanför
Kapstaden – Simons Town. Väl här så visade det sig att det är i just Simons Town
som Pingvinerna finns! 1982 började några pingviner av arten South African Penguin
att bosätta sig på Boulders Beach i Simons Town. En begränsning av fisket här
utanför hade lockat dem hit. Det blev ganska snart problem i den lilla slumrande
staden då pingvinerna invaderade både trädgårdar och vägar. När stadens
invånare väl lyckats stävja pingvin-invasionen genom att bl a skapa ett
pingvinreservat kom, hack i häl, en annan slags farsot – turisterna! Idag finns
ca 2500 pingviner på Boulders Beach och hur många turister vet jag inte men jag
såg i vart fall många, inte minst svenskar. Pingvinerna bryr sig inte de minsta
om människor utan ”härjar” fritt både i sitt skyddade område och på stränderna
i närheten mitt ibland alla badgäster. Vid denna tid är det dags för deras
parningssäsong och vi fick beskåda en hel del uppvaktande och kärleksyttringar
när vi besökte dem. Det var mycket underhållande att se dem med alla sina
kärleksbestyr och hur de sedan struttade runt i par och grävde i sanden för att
hitta den perfekta ruvningsplatsen.
En pingvin på väg upp ur vattnet

Nog om djur för den här gången. Jag har även träffat många
trevliga människor den här resan. Långseglarna har särskilt utmärkt sig. Pga av
att piraterna härjar utanför Afrikas ostkust tvingas alla långseglare numera
att gå ner och runda Sydafrika istället för att ta den, vädermässigt, betydlig
bekvämare vägen via Suezkanalen. Alla samlas de således här och mamma och Göran
har vid det här laget redan bekantat sig med många av dem. Knytkalas är något
som dessa nomader ägnar sig åt så fort de får tillfälle, enligt vad jag
förstår. Ofta har eventet det amerikanska namnet ”Pot luck” och givetvis
anordnades två sådana i Port Elizabeth på julafton respektive på juldagen.
Långseglarna är av diverse nationaliteter så hur de normalt firar jul kan ju se
lite olika ut. Men så här ett halvklot eller mer ifrån släkt och vänner så
firades det i dagarna två och såväl norrmän och fransmän som amerikanare och
australiensare fanns med i gänget.
Otraditionellt julfirande i Port Elizabeth

Likaså blev det en hejdundrande
nyårsaftonsfest här i Simons Town. I detta fall arrangerades festen av Yacht
cluben och gästades således inte enbart av långseglare. Då detta även är en
hamn för några militärbåtar blev det ett högljutt tutande vid tolvslaget ifrån
dessa stora båtar. Endast några få raketer på himlen men sällskapet var ju
desto bättre.

Avslutningsvis måste jag säga något om den storslagna
naturen och vyerna. Igår var vi på det obligatoriska besöket på Cape of Good Hope.
Hela sydspetsen på kaphalvön är ett naturskyddsområde och här finns en mycket
speciell och artrik flora. På längre avstånd ser det inte så märkvärdigt ut men
vid en närmare titt på denna ”fynbo” så finns en stor artrikedom av olika
buskar och blommor. Här återfinns 1100 arter och inte minst har många av våra
trägårdsblommor samt krukväxter sitt ursprung här, t ex Prästkrage och
Amaryllis. Det tog ett tag för oss att lista ut vad Fynbo är för något. I alla
broschyrer och dylikt stod det om denna Fynbo som antingen doftar eller går bra
att vandra i. Till slut fann vi att Fynbo är en benämning på växtligheten på
kaphalvön och står för ”fine bush”.
Sydafrikansk “Fynbo”

Om ni, på tal om storslagen vy, undrar om jag har besökt det
mytomspunna Taffelberget så är svaret nej. Det beror på att det är flera än jag
som har upptäckt Kapstaden, nämligen turisterna. Vid vårt besök till Kapstaden
kunde vi efter en hel del om och men konstatera att två timmars kö för att
komma med linbanan inte var något för oss. Det blev en rundtur med en proppfull
City buss istället och dessa guidade turer är alltid intressanta. Dessutom kom
vi en bra bit ovanför staden och fick en bra utsikt över viken och staden.

Någon sa att Kapstaden är världens mest besökta stad 2014.
Det verkar inte helt omöjligt och jag kan bara säga att jag gärna åker hit igen
och kan rekommendera andra att göra detsamma.