Cairns var en mycket trevlig stad och vi njöt av gatulivet. På en av de
större gatorna hittade vi ett fik med en svensk flagga utanför. Där
kunde vi handla ansjovis, Kalles kaviar och Dajm. Servitrisen var från
Kungsör och till kaffet kunde man beställa riktiga kanelbullar. En
riktig liten guldgruva!
För att se lite av omgivningarna så hyrde vi bil en dag och åkte runt i
omgivningarna. Vi var på två muséer som beskrev nybyggarlivet under
1800-talet och början av 1900-talet. Det kan inte ha varit lätt att vara
skolfröken på den tiden. Hon fick inte vara gift, inte ens ha sällskap
och inte vara ute efter klockan åtta på kvällen.
Vi besökte ett destilleri där de tillverkade en likör, gin och whisky
och två olika sorters rom. Jag provsmakade likören som kallades för
Sexy-Cat och som baserade sig på marsh-mallows. Den var rosa och smakade
väldigt artificiellt, inget jag skulle välja att köpa och dricka. Göran
smuttade lite på whiskyn (han var chaufför för dagen) och den var
faktiskt god, en single malt som inte var så rökig. Vi frågade om det
växer enbär i Australien och fick svaret att de importerades från
Italien(?) för att smaksätta ginet.
På vägen tillbaka såg vi en överkörd känguru. Annars har vi vare sig
stött på koalor, kängurur, ormar, stora spindlar eller krokodiler ännu
(även om det ska finnas gott om “crocs” i floden där vi låg ankrade).
Vi låg två dagar i marinan och sedan lade vi oss på ankare utanför. Det
var väldigt blött varje gång vi skulle in till kajen med jollen så efter
en vecka drog vi upp ankaret och drog vidare upp längs kusten.
Enligt australiensarna är detta en av de mest ödsliga kuststräckorna i
hela världen. Kusten består av berg och utanför sträcker sig Stora
Barriärrevet med en och annan liten ö som man ankra vid. Första dagen
seglade vi till Low Islets. Två öar med rev utanför och emellan. Till
East Islet gick det turbåtar med turister. Vi passade på att snorkla när
de var ombord och åt lunch. Reven här är fantastiska! Levande korall
och många olika sorters fisk. Jag simmade på kanten och hamnade i ett
stim med säkert 500 fiskar. Sedan simmade jag med en havssköldpadda. Den
simmade helt lugnt och jag kunde följa efter på en halvmeters avstånd i
mer än tio minuter. Den var så vacker, samtidigt som den var rätt ful.
Natten som var låg vi vid Hope Island. James Cook seglade här för 244 år
sedan. På kvällen den tionde juni, precis i skymningen, siktades ett
rev ifrån masttoppen. För att undvika att gå på det, beordrade löjtnant
Cook, att de skulle sätta kurs mot nordost och fortsätta att segla under
natten. Tidigare hade man bara seglat under dagtid. Med en man i fören
som hela tiden lodade djupet seglade man på. Plötsligt blev det grundare
men så ökade djupet igen. Men, sedan ungefär klockan elva på kvällen –
PANG! Så rände Endeavour rakt upp på ett rev. Hon stod fortfarande
upprätt men hårt på. Seglen halades snabbt och Cook befallde att allt
som kunde undvaras plus lite till skulle slängas överbord. Kanonerna och
kanonkulorna gick först. Sedan allt trävirke och därefter
vattentunnorna, allt för att lätta henne ifrån revet. Hon tog in mycket
vatten och alla sattes i arbete för att pumpa, alla utom den enhänte
kocken som istället brassade käk för allt vad han var värd, det gick åt
för att samla n
ya krafter till det hårt arbetande manskapet. På morgonen gjordes ett
försök att dra henne av revet men det misslyckades och först vid nästa
högvatten fick de henne flott. Tidigare hade en reparation gjorts av
kölen och när Cook fick se förstärkningen av stockar flyta upp till ytan
förstod han att hans skepp var illa däran. Hon hotade att sjunka men en
av sjömännen, midshipman Monkhouse, dristade sig till att fråga
kaptenen om han fick föreslå en sak? Det fick han och han sa då att han
tidigare varit ombord på ett skepp som sprungit läck och att de då tagit
ett gammalt segel och dragit ner detta runt skrovet och på så sätt
hindrat vattnet från att rusa in i hålet. Cook beordrade honom genast
att arrangera ett segel på detta vis och när detta var gjort kunde man
konstatera att pumparna kunde hålla jämna steg med vattnet som kom in
och att man skulle kunna hålla Endeavour flytande. Haltande seglades hon
sedan in till en flod som senare döptes efter skeppet självt. I dag
ligger här ett
litet samhälle som heter Cooktown. Där låg man i 48 dagar och reparerade
innan man kunde fortsätta färden. Vid den här tiden var det en
kapplöpning emellan engelsmän och fransmän om vilka som skulle ta makten
över den nya kontinenten och hade Endeavour gått under, där på revet,
så hade antagligen australiensarna talat franska idag och, eftersom
fransmännen knappast släppt några kolonier ifrån sig, så hade Australien
varit en fransk koloni.