Vi stannade sex dagar i Savu Savu som var vår första anhalt
på Fiji. Savu Savu är en liten stad och man ankrar i en av två marinor som har
sina bojar liggande lite hur som helst, vita för Cupra Shed Marina och lite
blekta, rostfärgade för Waitui Marina. Vi låg bara några hundra meter ut och
när vi landat jollen inne vid jollebryggan så var det gångavstånd till allt. Vi
hämtade lite pengar i bankomaten och gick sedan på upptäktsfärd. Det är mycket
asiatiska influenser här och när vi frågade var man kunde äta bra och lokalt så
blev vi hänvisade till en kinesisk och en indisk restaurang. För arton
fijidollar (ca 65 kr) fick vi varsin portion med kyckling och pommes frites med
en liter coca- cola till. Först ville vi beställa öl men restaurangen hade tyvärr
inga rättigheter, ”Men, ni får gärna gå och köpa öl i affären så kan ni dricka
den till er mat” tyckte restaurangägaren. Så begivna på öl var vi dock inte.
Det är riktigt gott(!) med coca-cola när man aldrig brukar dricka det annars.
Efter lunchen gick vi på den lokala grönsaksmarknaden. Där fanns billiga lokala
grönsaker och frukt som papaya, kassawa och tarorötter, och svindyra,
importerade grönsaker som tomater och, faktiskt, morötter. Vi skulle köpa papaya av en tant men hade
ingen växel utan bara en femtiolapp och den kunde hon inte ge tillbaka på,
papayan kostade tre dollar. ”Ta frukten med er och kom tillbaka och betala i
morgon eller nästa gång ni kommer hit” tyckte tanten. Vi tog frukten men kunde
förstås inte med att vänta till nästa dag utan vi gick till marinan och växlade
och gick sedan tillbaka till tanten som såg ut precis som att det var den
naturligaste saken i världen att sälja frukt på kredit till fullständiga
främlingar – Se, de var redan tillbaka och betalade!
Grönsakstanten

I en liten bod med en liten tant föll jag för en liten flätad väska till det
facila priset
av fem dollar (17: 50). Jag hade sett liknande saker i shopen på
marinan men då för 30-40 dollar. När jag
betalat så pekade tanten på en flicka i tioårsåldern och sa att det var hon som
flätat väskan och att det är så svårt att hitta arbete och ett sätt att
försörja sig på när man blir stor är att kunna göra hantverk av olika slag och
sälja. Så nu lärde hon sina barnbarn att fläta väskor och tillverka och måla
traditionella tapa.
En kväll var vi på Yachtklubben och blev underhållna av ungdomar som dansade,
både traditionellt och lite mer upp-poppat modernt. Som det ofta är i den här
delen av världen så var det inget uppträde med inträde utan man förväntas ge en
donation. Pengarna skulle gå till några av klubbens duktiga jolleseglare så att
de skulle kunna åka till Vanuatu och tävla. Efteråt gick vi, tillsammans med
Justin och Rachel från Arcturus och deras två barn på lokal och åt middag,
kycklingben, med betoning på ben, och
ris, tur att det inte kostade mer än 14 dollar för två…
Snart var det dags att dra vidare. Vi gick innanför korallreven utanför Vanua
Levus kust, på en del ställen så nära revkanten så det kändes som om man skulle
kunna ta ett enkelt skutt ner på revet, som låg strax under vattenytan, ifrån
båten och då befann vi oss ändå på över 30 meters djup!

Vi gick alldeles intill revkanten. Fiskare la ut nät uppe på revet
Vi ankrade i en vik för
att nästa dag påbörja en segling som under eftermiddagen, strax innan mörkret
föll, skulle ta oss ut genom en revöppning, ut på öppet vatten. Sedan skulle vi
segla hela natten för att komma fram till Yasawa Group, Fijis västligaste
ögrupp, tidigt på morgonen nästa dag.
Vi anpassade tiden så vi precis lagom kunde smita igenom revet innan mörkret
föll. Det blåste ca 4 m/s och det skulle också ge oss precis lagom fart så att
vi skulle vara framme när det ljusnade. Sollcellerna ger inte riktigt så mycket
ström som vi förbrukar, speciellt inte när det är över trettio grader varmt och
vårt stackars kylskåp går för högtryck. Då får vi starta motorn och låta den ladda
batterierna en stund. Det gjorde vi den här natten också och när det var
färdigt stängde Göran av motorn. Precis när han gjort det kom han på att han
skulle kolla på dieselmätaren hur mycket diesel vi hade kvar i tanken. Han
tryckte på tändningen till motorn – ingenting hände, fullständigt dött! Det
gick helt enkelt inte att starta motorn igen! Jag tog över ratten och Göran
började kolla igenom olika tänkbara fel. Det var långt till morgonen men jag
började ändå fundera och planera hur vi bäst skulle ta oss in i vår tänkta
ankarvik utan motor. Vi kan gärna erkänna det – vi förlitar oss (alldeles för
mycket) på motorn och är inte speciellt duktiga och har inte tränat speciellt
mycket (snarare ingenting alls) på att ankra med hjälp av seglen och utan motor.
Göran kom snart fram till att elektroniken till startmotorn slutat att fungera,
inget vi kunde göra något åt där vi var, mitt ute på sjön. Däremot skulle man
nog kunna ”tjuvkoppla” motorn. Han trodde att han visste hur man ska göra men
var inte riktigt säker och ville inte förstöra något i onödan. Klockan hade
hunnit bli halv två på natten vilket innebar att den var lika mycket + två
timmar mitt på dagen i Sverige. Vi ringde några samtal på vår satellittelefon.
Det är inte ofta vi använder den men nu var det ju nöd… Det visade sig att det
inte var en vanlig torsdag i Sverige, det var Kristi Himmelsfärdsdag och alla
båtverkstäder höll stängt. Då ringde vi till Torgil, som har reparerat båtar i
Ernemar tidigare men som nu ägnar mera tid åt motorcyklar än åt båtar. Han
kunde dock bekräfta att Göran hade rätt i hur man kopplar förbi elektroniken
och startar motorn genom att föra ihop rätt kablar. Det var med stor lättnad vi
hörde brummandet när motorn gick igång. Stänga av igen var sedan ingen konst,
det finns faktiskt en nödstoppknapp på den. Problemen var förstås inte över med
detta, motorn skickade inga signaler till generatorn om att ladda batterierna.
Vi hade en fungerande motor men ingen laddning. Skulle vi nu bli tvungna att gå
direkt till Vuda Point Marina och reparera motorn? Skulle vi aldrig få njuta av
Fiji? Eftersom vi inte hade så mycket varor i kylen så bestämde vi oss för att
stänga av den och då skulle vi klara oss med bara solcellerna i några
dagar. När solen gick upp så passerade
vi revet in till ön Yasawa. Här i Yasawa Group skulle vi njuta av solen, bada
och gå på stranden. Träffa dem som bodde i byn och göra en traditionell sevu
sevu-ceremoni med dem. Det berättar vi om nästa gång.
En mollymawk?

Kvällsfiske på flottar gjorda av långa bambustörar

Valar, alltid lika svåra att fånga på bild