”Jag såg en stor stingrocka” sa Göran. ”Där är den.” Vi hade
precis hoppat i jollen efter att ha tagit en kvällspromenad på Urupukapuka
Island. Det var verkligen en stor rocka,
minst en meter mellan fenspetsarna. Vi kunde inte låta bli att följa efter den
utmed stranden, Bertil med kameran i högsta beredskap. Den var inne på ovanligt
grunt vatten, knappt en halvmeter. Rätt som det var måste den ha känt sig
rejält trängd för upp i luften kom en vibrerande livsfarlig spets. Aggressivt
piskade han med sitt svärd – kom inte närmare! Vi drog oss snabbt tillbaka.
Vi hade avslutat vår turné på Nordön dagen innan. Nyår firade vi i Otorohanga,
ett litet samhälle med en fågelpark. Det kändes som enda möjligheten att få se
en livs levande kiwi. Bertil ville dessutom gärna se de stora skogspapegojorna,
Kea och Kaka och de fanns också representerade i parken. Det är förstås lite
fusk, men efter att ha vandrat på vandringslederna i de tropiska skogarna så
insåg vi att det krävdes mer än lite tur för att vi skulle få se dem i vilt
tillstånd. Vi är så långt ner och fåglarna så högt upp i den ogenomträngliga
grönskan… I flera timmar tittade, lyssnade och fotograferade vi.
Kea

Kiwifåglarna
fanns inomhus i ett mörkt rum (det är nattaktiva) och vi fick titta på dem
genom en glasruta. Större och klumpigare och med ägg nästan lika stora som
strutsen så var de inte alls så charmiga som vi föreställt oss. Dessutom
föreföll de stressade vilket naturligtvis var sorgligt att se. Men vi ångrade
inte besöket, det fanns så mycket intressant att se!
Uppstoppad kiwi

Vi hade tagit in på en Holiday Park, i en liten kabin med tre bäddar. Det stod
i tidningen att julhelgen varit den regnigaste på över 100(!) år och vi började
bli lite trötta på att tälta i regnet.
Vår lilla kabin

Nyårsafton bjöd dock på underbart fint
väder och vi festade på en god köttbit med bakad potatis och vitlökssmör,
tillagat i köket på campingen och till efterrätt åt vi FÄRSKA jordgubbar med
grädde! Vilken lyx! Sedan skulle vi ”göra stan” och drog ut i sommarnatten i
Otorohanga. Det var lugnt, väldigt lugnt… En pub höll öppet, tillsammans med
oss tre så var antalet gäster åtta stycken. Vi hade väldigt trevligt
tillsammans, vad gjorde det, att vi bara var åtta och att vi inte kände
varandra? De talade om att de kände till det (danska?!) företaget Hasskevarna
och det svenska (norska) rederiet Willumsen.
Det danska företaget Hasskevarna

Litet snopet blev det dock när
klockan slog elva och puben stängde… I vår lilla kabin skålade vi för det nya
året i äkta Nya Zeeländskt bubbelvatten. 2014 är här!

Bertil beskriver sitt besök enligt följande:

I en azurgrön lagun sticker stingrockan upp sitt svärd
Arg så han skakar
Hans mörka stekpanna drar vidare
över sandbotten
Den lila krabban har blivit inlåst i lavan
Sandflugan anfaller
Råttfångaren flyger över kullarna med honungsburken
Glinn ger tips
Snappern har ljusblåa stänk på sidorna
En simpa rödare än en rödstrumpa.
Låt ankaret gå!

En simpa rödare än en rödstrumpa