Anniara

Jag vet inte ens vem som tipsade oss från början men, från
någon hade vi hört att Vuda Point Marina på Fiji är en bra plats om man vill ta
upp båten för att bottenmåla innan kosan ställs mot Nya Zeeland.
Vi vill förstås också gärna se Fiji, eller som vanligt, en liten del av Fiji.
Vi har för länge sedan upptäckt att vi går miste om minst 80 % av det som finns
att se och upptäcka på de ställen vi besöker och dessutom har vi insett att vi
är mer än nöjda med de 20 % som vi faktiskt upplever.
Att klarera ut ifrån Tonga tog en hel dag. Vi hade besökt ankringsplats nr 11
några dagar före (charterseglingsföretagen har gett ut ett sjökort/karta där
man istället för namn har numrerat ankringsplatserna)och tidigt på morgonen
gick vi tillbaka till Neiafu och la oss på en boj där. Vi handlade några
småsaker och gick sedan till Café Tropicana, som har snabbast internet, för att
skicka det formulär på sex(!) sidor som Fijianska myndigheter vill ha minst 48
timmar innan du anländer till Fiji. De vill ha reda på allt! Båtens storlek men också hur många jollar,
vilken typ, färg, storlek? Livflotte, typ, storlek? Kortvågsradio, vhf,
satellittelefon, mobiltelefon, livsmedel och alkohol, bara för att nämna något.
Alkoholen för att jämföra med vad du har kvar när du lämnar Fiji, du ska
nämligen betala skatt för den sprit du konsumerar medan du är här…
Efter lite krångel, bland annat fick vi fel mailadress, så kom äntligen
papperna iväg till Fiji. Nu skulle vi bara flytta Anniara. För att klarera ut
så måste båten ligga vid tullkajen. Vi kastade loss från vår boj och gick bort
dit. Där låg redan fyra båtar, de väntade på dieselbilen. Klockan hade
hunnit bli ett på dagen och de hade väntat sedan före tio. Vi fick lägga oss
utanpå Yindee Plus, en gammal bekant sedan både Suwarrow och Niuatopotapu.
Göran gick iväg för att klarera ut hos immigration och tull och jag gick och
köpte grönsaker på grönsaksmarknaden för de pa’anga vi hade kvar. Jag lyckades
inte riktigt, jag fick sådär 6 pa’anga (knappt 25 kr) kvar när jag plockat på
mig morötter, bönor, gurka, papaya, ananas och fyra äpplen. Det fick räcka, jag
hade händerna fulla när jag gick tillbaka.
Göran hade under tiden fått reda på att han måste göra ett besök hos
hamnkaptenen innan han kunde få klart med tull och immigration. Hamnkaptenen
hade sitt kontor en bit ifrån hamnen så Göran fick vackert promenera dit. Väl
där upptäckte han att det kostade pengar, trots att vi betalat för vår bojplats
så skulle även hamnkaptenen ha betalt. Jag hade lagt beslag på alla pengar för
att köpa grönsaker så Görans fickor var tomma. Han hade bara att promenera
tillbaka till båten. Han visste inte riktigt hur mycket det skulle kosta men
när vi frågade runt så hade Yindee Plus betalat ungefär elva pa’anga men Egret,
som är något större än Anniara, hade bara betalat sex pa’anga. Göran fick min plånbok med drygt sex pa’anga
och vandrade iväg igen, inte helt nöjd, för om det skulle kosta mera så skulle
han få gå en gång till…
Det kostade 4,60 och efter det så var immigrationsmyndighetens tur. Trots att vi klarerat in på Niuatopotapu så
skulle vi ha klarerat in även här. Vi var visst den tredje båten den här dagen
som inte klarerat in vid ankomst så tjänstemannen bara suckade och bad Göran
fylla i de papper han skulle fyllt i för en vecka sedan. Sedan gick det snabbt
med tullen. De brydde sig inte om att inspektera oss trots att vi så snällt
lagt till alldeles utanför deras kontor. Vid tretiden kunde vi kasta loss igen och då
låg det 7 andra båtar vid kajen. Fyra som fortfarande väntade på påfyllning av
diesel och tre som skulle klarera ut (och bli inspekterade av tullen).
Vi fick en fin segling till Lautoka på Fiji även om den andra natten bjöd på
stiltje. Därefter höll vi bra fart och på den femte dagen kunde vi passera in
genom revet och efter ytterligare tio NM droppade vi ankaret i hamnen i
Lautoka. Eftersom klockan hunnit bli mer än halv fem fick vi vänta till dagen
efter med att klarera in.
Göran var på plats redan klockan åtta morgonen därpå. De var väldigt korrekta
men det tog en hel dag att klarera in! Tull o immigration låg på samma ställe
men Health department låg nere i staden och det tog en stund att hitta dit.
Sedan skulle tullen inspektera båten och så fick vi vänta på vår Cruising
permit. Klockan fyra hade vi allt klart och då var det för sent att gå till
Vuda Point Marina som var vårt nästa mål. Vi fick ligga kvar en natt till.
På morgonen när vi vaknade så var kudden och lakanen svarta av sot. Sotet kom
från socker-tillverkningen som är en viktig del i Fijis ekonomi. Sex månader om
året så bränns sockerrör och då blir allt i omgivningen svart av sot. Hos oss
var inte bara lakanen, utan allt under de öppna luckorna och ventilerna sotigt
och när vi kom ut så var både däck och sittbrunn täckta av sotflagor. Snabbt
sköljde vi av Anniara med hinkar med saltvatten och sedan drog vi lika snabbt
därifrån. Kanske det skulle vara bättre i Vuda Point Marina?
Marinan består av en bassäng, utgrävd ur revet. Vi hade lite svårt att hitta
öppningen, det är en mycket trång kanal och öppningen syns inte så bra utifrån.
Väl inne fick vi lägga oss på en stor boj i mitten och vänta på att få oss en
plats anvisad. Snart kom personal och vi kunde förtöja med fören in mot kajen.
Det är lite speciellt, här är mer än 1,5 meter tidvatten och ändå ligger båtarna
med fasta förtöjningar mot land och med bottenförtöjningar i aktern. Kajkanten
är uppmurad och emellan två båtar finns en liten brygga som du ibland får
klättra upp på och ibland får hoppa ner till beroende på hur tidvattnet är för
tillfället. När det är högvatten ligger alla båtar på spända linor så det
knakar och när det är lågvatten så slackar förstås linorna.
En båt med samma namn som jag! Inte så vanligt på Stilla Havet

Marinan är den enda(?) platsen på Fiji där man erbjuder skydd mot orkaner för
segelbåtar. Här lyfter man upp båtarna och sänker sedan ner dem i hål i marken.
De stöttas sedan upp med bildäck och står så skyddade mot orkanvindar. Även den
utgrävda bassängen utgör skydd. De båtar som ligger i vattnet förtöjs
ordentligt mot land och i bottenförtöjningarna. Sedan läggs även båtarnas ankare
i (alla båtar ligger med fören utåt) som en extra förstärkning in mot mitten av
bassängen. Jag skulle inte vilja vara den dykare som ska reda ut allt när
orkansäsongen är över…

Nergrävd inför orkansäsongen

Det ser lite konstigt ut…

Nu ligger vi på land. Anniara är högtryckstvättad och bottenmålad. Poleringen
är klar på babordssidan och i morgon ska vi klara av styrbordssidan. Det är
15 800 sjömil sedan vi bottenmålade senast. För en ”normalseglare” i
Sverige så motsvarar det åtminstone 20 års segling. Följaktligen så fanns det
inte mycket bottenfärg kvar. Vi målade över den blå randen och höjde
vattenlinjen innan vi åkte men nu hade all färgen gått bort och den blå randen
kommit fram igen.

På väg upp ur vattnet

En imponerande maskin

Beväxningen kunde ha varit värre…

Det känns väldigt konstigt att ha ett hem som inte rör på sig. Marinan tillåter
att man bor på båten men det är väldigt omständligt. Här finns gott om
toaletter o duschar så det är inget problem (duscharna har t o m varmvatten,
vilken lyx!). Att laga mat och diska blir lite mer komplicerat, eftersom vi
inte kan spola vatten ombord men det går det med. På måndag ska Anniara i
vattnet igen och då ska vi utforska lite mer av Fiji än Vuda Point Marina.