På ett tidigt stadium hade vi bestämt att vi skulle besöka S:t Barthelemy. Det är den enda kolonin som har varit i svensk besittning någonsin. Vi fick ön av fransmännen 1784 i utbyte mot att fransmännen fick fria handelsrättigheter med Göteborg. Vi svenskar ville komma åt Västindiens rikedomar i form av socker, kakao och kaffe. Handeln med Västindien skulle öka på vårt välstånd.

Det var nästan en kulturchock – från Barbuda var det en natts segling till Gustavia på S:t Barth. Vi gick från mycket enkla förhållanden i Codrington till västvärldens välstånd i Gustavia. Vi har gett tillbaka S:t Barth till fransmännen, dessa har utvecklat turismen på ön. Här låg fullt med lyxkryssare i hamnen och på redden avlöste kryssningsfartygen varandra. I kvarteren kring hamnen kunde du köpa alla märkeskläder och smycken mm. Sedan svenskarnas tid är detta en frihamn och det märks på utbudet. Maten i livsmedelsaffären var välsorterad men dyr. Vi kostade ändå på oss både fransk champagne och oxfilé, det var Görans födelsedag. Vad gott det var att sätta tänderna i en riktig köttbit, något vi inte smakat sedan vi var i Las Palmas!

Vi låg inte inne i själva hamnen, där fanns ingen plats och de flesta segelbåtarna låg som vi, på ankare lite längre ut. Det fanns två stora områden där man kunde ankra och där var fullt med segelbåtar. ”Titta, där är en svensk båt” sa jag och pekade på en segelbåt med blått skrov, ”vi åker bort och pratar lite med dem”. Vi tog jollen bort till den andra båten och knackade på. Upp ur salongen stack en ung man upp huvudet och sa något på franska.
”Ursäkta oss” sa vi ((på engelska), ”vi trodde båten var svensk?”
”Svensk?” svarade killen, ”jag har köpt den här båten.”
”Ja men, det är en svensk flagga”
”Jaså är den svensk, jag köpte flaggan också” svarade han.
Ok, då visste vi det. Vi fortsatte in till hamnen för att utforska Gustavia lite närmare.

Hamnen i Gustavia

Modernt segelfartyg med otraditionell rigg

En del fartyg ser ut som dataanimerade fantasifoster

Alla gatorna i Gustavia har två namn, ett på svenska och ett på franska. Ibland ser det lite konstigt ut, Östra Quayen till exempel eller Öfre Wharfsgatan. Det var en väldigt tät trafik på gatorna och det var först dagen efter när vi besökte en utsiktspunkt ovanför staden som vi förstod att det i princip bara fanns två längsgående gator på östra sidan om hamnen, mer finns det inte plats för nedanför bergen som omger staden. Som alltid törstade vi efter en öl (det är varmt här) och snart fann vi en trevlig uteservering, Le Select. De hade fönsterluckor och luckor för dörrarna ut mot gatan som var tapetserade med klistermärken, en hel del svenska. Vi förstod genast att här hade vi en uppgift! Veino försåg oss med OSS-dekaler* innan vi for och gav oss i uppgift att sprida dem över världen. Här skulle vi klistra upp en av dem! Över fönsterluckorna fanns en större skylt som talade om att de var ”Utlämningsställe för systembolaget” vi kände oss som hemma!

Efter ölen var det dags att ta reda på lite mer om Gustavia. Vi travade iväg runt hamnen för att uppsöka muséet. På vägen såg vi två mindre segelbåtar med svenska flaggor, även killarna som seglade dessa var fransmän och de lyckades inte riktigt förklara för oss varför de hade svenskflaggade båtar.

Vi passerade Dinzeyhuset eller Le Brigantin som det också kallas. Det bebos av den svenska hederskonsuln och är ett av få trähus som överlevde stadsbranden 1852. Under den svenska kolonialtiden beboddes det av köpmansfamiljen Dinzey. Bottenvåningen är gjord av sten för att stå emot orkaner och använd(e)s som förråd och till butiker och i övervåningen bor familjen. Taket är fortfarande ett ”sticketak”.

Vi insöp lite historia på muséet. Bland annat fick vi lära oss att det aldrig fanns mer än 127 svenskar samtidigt på S:t Barth och att ön då beboddes av ungefär 900 personer. När svenskarna kom till ön så ändrades den politiska och ekonomiska organisationen radikalt. Fransmännen hade styrt ön från S:t Martin men nu upprättades ett styre direkt på ön. Bland annat så:
– Upprättades en kartläggning över ön för att definiera egendomar och dess ägare
– Infördes religionsfrihet
– Lagar antogs och föreskrifter utgavs av öns guvernör och dess enväldige härskare. Generellt tillämpades dock lagen endast om den inte gick emot lokala traditioner
-Frihamnsstatus antogs för att befria ön från all tull
-Gustavia byggdes upp och förklarades som huvudstad
– Flera befästningar byggdes runt staden för försvar mot eventuella fiender.

Ordning och reda skulle det vara! Typiskt svenskt! Och detta för flera hundra år sedan!
Men, det blev aldrig någon riktig succé och hundra år efter att vi köpt ön så lämnade vi tillbaka den till fransmännen. Oscar I hade väl lite svårt att försvara att Sverige hade en ö i Västindien där det fortfarande förekom slaveri, ungefär hälften av öns invånare hölls som slavar vid den här tiden.

Vi ville utforska lite mer av den här ön men gav tidigt upp tanken på att cykla. Detta är en vulkanö och vägarna går inte runt bergen – de går över dem. Vi hyrde därför en bil och åkte upp och ner och runt hela ön. Vi stannade på en utsiktspunkt ovanför Le Colombiers, en havsvik dit vi kunnat gå med båten om vi velat. Nu gick vi istället stigen hela vägen ner till viken och så tillbaka igen, så behövde vi inte mer motion den här veckan! En och en halv kilometer med en stigning på 200 meter, det är ungefär som vulkanen som vi gick ner i på Kanarieöarna, bara med den skillnaden att här är 10 grader varmare, 35 grader i skuggan. Nåja, det är bara att gilla läget.

Vi hade i alla fall hyrt en fin bil, en Morris minor med cabriolet. Det passade fint att susa iväg i den igen efter klättringen ner och upp från stranden.

Vi låg med båten under inflygningsrutten till ön och hade sett många små plan passera över oss. Nu passerade vi flygplatsen med bilen och kunde konstatera att de inte hade många meter att landa på. Landningsbanan låg inklämd mellan ett berg och havet. Flygplanen kom in över berget, följde bergssidan neråt för att sedan ta mark strax nedanför, bromsa våldsamt och sedan stanna innan banan tog slut ute i havet. Det var bara små plan som gjorde sig besvär här…

Efter fem timmar hade vi kört på alla vägar och besökt alla små byar som fanns, så då lämnade vi tillbaka bilen. Sedan gick vi till Le Select och klistrade upp OSS-dekalen. Nu hade vi fullgjort vår uppgift och kunde fortsätta till nästa ö.

*OSS = Oskarshamns SegelSällskap