Det mörknar redan vid 18-tiden lokal tid och vi skulle se ljusen från Antigua hela natten. Först som ett svagt ljus vid horisonten och senare mer och mer tydligt, för att i gryningen, också kunna se öns landmassa resa sig ur havet. Dagen före hade vi minskat segel, bara för att upptäcka att det gick nästan lika fort i alla fall, till slut hade vi bara en liten trekant av genuan ute och lyckades på så sätt minska farten till 4,5 knop. Vi ville inte komma fram när det fortfarande var mörkt. Samtidigt som solen gick upp i öster, lade vi om rodret och styrde in mot English Harbour. Här i Karibien är det omvänt mot Sverige, röda prickar på styrbordssidan och gröna om babord då man stävar in i hamn. Det kändes lite pirrigt – äntligen framme efter knappt 22 dygn ombord!
Bad mitt ute på Atlanten
Nyårs- och halvvägsskål
Vi gick förbi ankringsområdet längst ut och förbi Nelson´s Dockyard där den ena superyachten efter den andra radade upp sig. Vilka båtar det finns! Längre in låg båtar av lite annan modell för ankare, även English Harbour har sin beskärda del av ”vrak” mitt i lyxen. Vi gick allra längst in i Tank Bay och släppte i vårt ankare, innanför en kanadensare, en amerikan och en spanjor.
Superyachter
Efter att ha avnjutit frukost och skålat för vår ankomst i mousserande vin från Las Palmas var det dags för tull och immigrationsmyndigheter. Vi pumpade upp jollen och for in till hamnkontoret.
Det gick hur fint som helst! Antigua har börjat använda något som heter Eseaclear (uttalas easyclear). Vi fyllde i alla våra uppgifter på internet redan på Kap Verde och när vi kom till tullmyndigheten så slog tulltjänstemannen bara in vårt regnr i datorn och vips så kom alla våra uppgifter upp. Han drog ut lite papper som Göran fick underteckna, några fick vi ta till nästa lucka som var immigrationspolisen och sedan fick vi gå tillbaka till tulltjänstemannen igen. Han tyckte att det var förskräckligt att det blivit så lätt för oss seglare och visade ett set med karbonpapper som användes tidigare med fem kopior. ”Och” påpekade han, ”tryckte du inte tillräckligt hårt med pennan så att det blev text på femte sidan så fick du göra om alltihop.” Han frågade vad vi tyckte om att det blivit så lätt? Vi svarade att ”Det är väl jättebra!”
”Nej, nej” sa han och flinade ,”det SKA vara besvärligt!”
Vi betalade för vår vistelse här och för cruising permit och kunde sedan återvända till Anniara. Vi erkänner – bland det första vi gjorde när vi klarat av det formella var att koppla upp oss på internet. Vi gick direkt in på bloggen för att läsa kommentarerna som tillkommit under vår Atlantresa. För även om vi, via kortvågsradion och lite hjälp från land, kan lägga ut blogginlägg så kan vi inte koppla upp oss på internet när vi är ute. Tack alla som skriver kommentarer! Vi har en fantastisk tid, vi längtar inte till Sverige och snö och kyla, men det känns fantastiskt bra att få kommentarer och mail ifrån er därhemma, fortsätt med det!
English Harbour
Morgon i Tank Bay
Hej på er va kul att ni är framme, jag har fått rapporter om er med jämna mellanrum av Göran!! jag har tagit hand om min mor på heltid nästan hela hösten, nu dog hon den 7 dec, så nu som först har jag tid till annat än henne !!! Jag är så nyfiken på eran resa, nåt som jag funderat på sen ni for är , hur upplever ni vågorna och havet i sig det är ju lite annorlunda än hemma, och kostnader ärdet dyrareän ni tänkt er överlag eller som ni tänkt er, och så tycker jag att så bra som ni skriver … GE UT DETTA I BOKFORM, när ni kommit hem Kram på er
Stort grattis! Måste kännas fantastiskt att nu ha klarat av denna sträcka. De bra inläggen gör att jag ändå kan få en viss känsla för hur härligt det måste kännas.
Skönt att se att det gått bra över Atlanten. Jag riktigt känner hur det skulle vara att göra er resa då jag läser era inlägg. Riktigt bra skrivna! Tur att ni upptäckte hajen innan ni tog ett dopp:)Ser fram emot lite inlägg och bilder från Karibien nu då jag saknat er under er överfart.