Det är inte lätt att hänga med i spanjorernas takt. Festen på Club Nautico de Camarinas tog sin
början vid 22.00 och när den slutade vet vi inte, vi gick hem vid 02.30 eller
om det var 03.30? Som de svenskar vi är så började flera i vår sittbrunn (inga
namn) att skruva på sig när klockan började närma sig kvart i tio, festen
skulle ju börja vid tio skulle vi inte ta och gå iland? Vi gick upp till
klubben och beställde varsin öl. Ingen av oss, vare sig besättningen på Balance
eller Anniara, behärskar på något sätt
det spanska språket men beställa in öl
klarar vi alla av galant. Vi fick snart sällskap av Rommy och Gerard på den
holländska båten Annalena. De hade också anmält sig till festen, resten av
deltagarna verkade vara spanjorer, hela högen.
Club Nautico de Camarinas
Inne på klubben var det dukat på tre långbord för
uppskattningsvis 100 personer. Sallad,
bröd och rött vin stod redan framme, bara att ta för sig och snart kom
serveringspersonalen in med fat med grillade revben, grillad korv och pommes
frites. Alla åt och drack av hjärtans lust och ju mer vi åt, desto mer kom det
in. Efter två timmar var de flesta mer än nöjda och då började talen, tre
personer höll tal efter varandra och när den tredje gick upp på podiet så
började vi skruva lite på oss. Hur länge skulle detta hålla på? Var det dags
att gå hem? Göran hade en idé om att han skulle hålla ett långt tal på svenska
men det blev som tur var inget med det (han hade glömt att förbereda det innan
han gick hemifrån) och nu började dansen!
Det var mest folk i vår egen ålder och damerna var fint
uppklädda i klänningar och viftade elegant med sina solfjädrar. Snart var det mycket folk på dansgolvet och
vi bestämde oss för att” man får så roligt som man gör sig” och anslöt oss till
den dansande hopen. Holländarna dröp av
men vi hade jätteroligt. Kerstin kastade sig in i dansen på äkta spanskt manér,
det var bara kastanjetterna som fattades och hon blev ivrigt uppmuntrad av
övriga på dansgolvet. Stämningen var hög
och vi kände oss varmt välkomnade.
Plötsligt trillade en tant ihop på
dansgolvet! Dansen stannade av och
många oroliga samlades omkring henne.
Kerstin som är barnmorska cirklade omkring runt hopen utan att riktigt
ingripa. Till slut uppfattade de att hon var sjuksköterska så att hon kunde
komma fram och bedöma läget. En ambulans
hade också tillkallats men hur det var så repade sig damen. Pulsen var stadig,
hon hade fin färg osv, så ambulansen avbeställdes och dansen fortsatte. Snart
var olycksoffret själv uppe på dansgolvet igen(!). I och med detta så blev vi allt igenom
accepterade. Om Kerstin varit drottning på dansgolvet innan så var hon nu
drottning över hela stället. Lite spillde det över på oss andra också, vi blev
t ex bjudna på drinkar i baren.
Efter denna baluns blev det ingen avfärd dagen efter. Vi
väntade till måndagen då vinden också var mer gynnsam vilket innebar en fin
segling på ca 40 distans ner till Muros.
