Anniara

Det har varit lite si och så med kontakten med omvärlden den
senaste veckan. Internet göre sig icke
besvär inom vissa delar av skärgården… Men, vi har förstås haft det bra ändå. Vi
gick från Öregrund upp till ett naturreservat som heter Ängskärs Klubb. En fin
liten hamn där det var bäst att krypa bakom piren om man ville ha skydd för
nordvästan och det ville vi. Vi låg jättebra. På vägen dit hade vi gått igenom
en riktig hagelskur med åska, så det kändes extra skönt att ligga bra förtöjda
när det regnade och blåste på kvällen. Dagen efter var det fint väder och vi vandrade
ut på norra udden där det fanns en cache finurligt gömd inuti en vårdkase av träslanor
resta till en kon. En av slanorna gick
att lyfta undan så att Göran kunde klämma sig in.

Efter lunch satte vi kurs mot fyren Björn via en
inomskärsled där utprickningen inte stämde med våra sjökort. Lite nervöst men
vi kom rätt utan att panik utbröt ombord. Uppe vid fyren finns två sxk-bojar
och vi lade oss vid den ena. Genast fick vi sällskap. Inte av någon mer båt
utan av 1000-tals små knott. De drogs antagligen till den ljusa båten. Vi fick
stänga till ner till vår bostad och övergav Anniara genom att ta jollen in till
ön som Björn ligger på. Där var så fridfullt! Visserligen lite sorgligt med
fyrvaktarbostäderna som står övergivna men så vackert! Stenigt på södra sidan
och släta klippor som slipats av havet på den norra. Långt uppe på land låg en
eka uppspolad och det fanns spår efter flera gamla fyrtorn som sedan ersatts
med det som finns idag.

Jag har varit med i Svenska Kryssarklubben i mer än 10 år
och det här var första gången vi låg på en sxk-boj! Vi kunde förstås ha klarat
oss utan knotten men annars fungerade det väldigt bra.

Hamnkaptenen på Ängskärs Klubb rekommenderade oss att gå
till Axmars Brygga och det lät ju trevligt, så det gjorde vi. Sista distansen
in till bryggan gick mellan stenar och hemmagjorda prickar. Vi hade, som så
ofta på ostkusten, solen rätt i ansiktet, så vi såg inte färgen på prickarna
förrän vi var ända framme vid dem. Jag
vill inte klaga men, jag tycker att stenar och stenhögar som sticker upp ur vattnet
ser mer ogästvänliga ut än kobbar och hällar som syns ovanför vattenbrynet.
Egentligen är det ju lika illa, stenar eller kobbar, allt ska undvikas.

Vi hade vinden rätt in i sidan när vi la till men det var
gott om plats så det gjorde inget. Bara
tre båtar låg där före oss.

Dagen efter blåste det och regnade så vi unnade oss en
slappardag. På kvällen intog vi en alldeles utmärkt middag på den restaurang
som man förtöjer vid. Den ligger ute i ingenstans men har så god mat att deras
renommé lockar folk från när och fjärran att komma dit och äta. Samma dag som
vi var där hade de t ex gäster ifrån Arizona, USA (och så var ju vi där, från
Nässjö och Oskarshamn). Efter middagen
hade vädret klarnat och en mild kvällssol lockade till promenad. Vi gick en bit
upp och där besökte vi en Engelsk Park, en kvarleva från den tid då Axmars Bruk
var aktivt och det låg en slottsliknande herrgård där. Herrgården var riven men
parken finns kvar och där pågick en intressant konstutställning.

Idag har vi anlänt till Borka Brygga. Det blåste absolut
ingenting så vi var tvungna att gå får motor hela vägen, 40 NM.

Vi har cyklat och cachat. Det låg en cache vid en
avrättningsplats mitt uppe i skogen bredvid E4:an. Där avrättade man folk fram
till mitten av 1800-stalet, ruskigt!

Sverige tog brons i fotbollsVM för damer, Heja Sverige! Nu ska vi fira med
en köttbit och ett glas rött och sedan blir det kojen. Det är jobbigt att vara
seglare och det är

jobbigt att vara cachare – är man båda blir man trött…