Under dagens kryss från Byxelkrok till Ernemar slog loggen över 5000 Nm. Det motsvarar 926 landmil eller ungefär Sveriges längd från norr till söder 5 gånger. Sommaren 2007 seglade vi till Åland, förra sommaren till Skottland och i år kom vi som längst till Sundholmen norr om Furusund, med en del strandhugg i det yttersta havsbandet i Stockholms skärgård. Underbara resor alla tre och dessemellan har vi ägnat oss åt segling i den “nära skärgården”. Tänk om man kunde räkna ut hur stor del av de där 5000 som seglats mellan Kråkelund, Byxelkrok och Ernemar. Eftersom det “alltid” är kryss när man kommer ut ur skärgården och ska ut på öppet vatten vid Kråkelund (riktning söderut) så måste det vara en ansenlig del som seglats just i detta område. Och det är ju det som är det fina med segling – “visst är det mål och mening med vår färd men det är vägen som är mödan värd”. Varje fredag är det lika skönt att komma ned till Anniara. Nu när augustimörkret har sänkt sig så är det svårt att hinna ut på fredagkvällen. Istället får vi ta något gott att äta, ett glas vin och kanske lite samvaro med någon av båtgrannarna. På lördagsmorgonen, efter sjörapporten, sätter vi segel och fram mot eftermiddagen lägger vi till, vid en ö eller i hamnen i Byxelkrok eller kanske Sandvik. Och på söndagen seglar vi hem igen! För en i seglingens mysterier oinvigd måste det te sig rätt tråkigt och enformigt, men det är långt därifrån! Idag t ex tävlade vi med tre-fyra olika ovädersmoln om bästa vägen. Vi vann och fick bara några droppar på oss.
Att hitta bästa vinden, bästa vägen, bästa tilläggningsplatsen och samtidigt segla bekvämt, det är målet. Vi revar hellre än sliter för att komma fortare framåt.
Ett antal förbättringar och modifieringar har vi också hunnit med under de här tre säsongerna (och 2009 är ju inte slut ännu…). Just nu håller vi på att montera en vattentank i fören för att förbättra balansen i Anniara. Vår båtgranne undrade om vi köpt en byggsats? Tja,svaret är väl att man måste segla och bo ett tag för att veta vad som passar var och vad man behöver. Att det sedan verkar stört omöjligt att få upp en krok till fotogenlampan, som vi flyttade med från Lizla är en helt annan historia…
