Anniara

Seglingarna Christiansö-Nexö, Nexö-Lohme var mycket lugna med svaga vindar och my cket värme. Det bästa var när vi helt enkelt stängde av motorn 8 distans ifrån Lohme och hoppade i vattnet, termometern visade på nästan 24 grader (i vattnet). I Lohme på Rügen så var det pålade platser, något vi borde kunnat räkna ut med tanke på att det bara är sand och något vi inte alls är vana vid. På ostkusten finns, som bekant, inte så mycket sand…

Platsen vi bestämde oss för var nästan 4 meter så vi fick verkligen “knö oss in”. Anniara är 3,80 på det bredaste stället. Lohme är en liten hamn nedanför ett litet samhälle. En jääääättelång trappa leder upp till samhället, det var 30 grader varmt och – Göran fick gå själv uppför trappan. Där fanns inte så mycket att se, så han fotograferade en räls med en vagn som han tror man transporterar varor med ned till hamnen och sedan kom han ner igen.

Vi ville gärna se de inre delarna av Rügen, så vi gick till Wiek. Det var en fin marina, byggd 2005 och spåren efter gamla Östtyskland var mer eller mindre utplånade. Göran ville cacha, trots värmen, så vi gav oss ut på en cykeltur på en mil. Som tur är så är Rügen platt. Det var återigen en bedövande värme och vi fick stanna och flämta och dricka vatten flera gånger.

När Göran hittat sin cach så hittade jag ett ställe som serverade rökt fisk och öl, det räddade dagen! Stärkta med öl och med rökt makrill i ryggsäcken så var vi snart tillbaka i Wiek. Vi badade faktiskt i hamnen(!) Det var olidligt varmt, flera andra badade från sina båtar och det var bara 29 grader i vattnet. Jo, det är faktiskt sant!

Idag har vi seglat till Stralsund. Det är en spännande stad med mycket intressant historia, i morgon ska vi se oss omkring här. Segligen hit liksom till Wiek var mycket speciell. Fjärdarna breder ut sig emellan öarna men på de flesta ställen är det så grunt att man är hänvisad till en muddrad ränna att segla i. Och seglar gör man! Det påminde väldigt mycket om “E4-an” på ostkusten, fullt med båtar av alla sorter och storlekar.

Nu ligger vi i Stralsunds storsta marina. Solen gick ned i säck och det har just kommit en körare ifrån norr, tidigare har sydliga vindar dominerat. Det verkar vara väderomslag på gång…

Det har varit lite si och så med möjligheterna att koppla upp sig, därav den snåla bloggningen. Nu har vi nått Christiansö, den största ön i ögruppen Ertholmarna. Det liknar mest en flugskit på sjökortet över Bornholm, men är en förtjusande ö med en gammal befästning från 1685 där danskar försvarat sig mot både svenskar och engelsmän. Hit går turbåtar med turister ifrån Bornholm och det är kanske största nackdelen, det är lite för många som gillar dessa öar. Vi ligger utanpå två andra segelbåtar med ytterligare en utanför oss. Hela hamnen är smockfull…

Vi har tillbringat några dagar i Gudhjem på Bornholm. Det är också något av en turistfälla men ack så gemytligt! Det är nästan så att man får lust att emigrera, om jag ska bo i något annat land än Sverige när jag blir pensionär så ligger Bornholm nära till hands. Enda nackdelen är alla backar, en längre vistelse förutsätter starkare benmuskler än våra. Vi har/hade ambitionen att cykla en hel del när vi var på Bornholm, första dagen i Gudhjem skulle vi sätta våra föresatser i verket. Fram med cyklarna och så bar det av! Redan detta att försöka ta sig ut ur samhället höll på att ta knäcken av oss, det börjar med en jättebacke! Skam den som ger sig, vi stretade upp för backen och sedan bar det av emot Rö.

Som ni säkert märkt så har vädret de senaste dagarna dominerats av ett högtryck med omkring 30 grader varmt och det förbättrade ju inte våra förutsättningar precis. Som tur är kan vi bara mäta vattentemperaturen i båten så vi var lyckligt ovetande om temperaturen nådde över 30-gradersstrecket eller inte – det kändes fantastiskt hett, varje gång vi klev av cyklarna för att dra dem uppför en backe så valde vi vänstersidan där det eventuellt stack ut en buske eller ett träd som gav lite skugga. Till slut nådde vi kusten igen och kunde då beundra ”Heilligdomen” tjugo meter höga klippor som sticker rätt upp ifrån havet.

Senare besökte vi också ”Heddahodda” en grotta där det enligt sägnen bodde en kvinna med 11 barn. De måste ha varit väldigt små och magra – Göran hade fullt sjå att dra in magen tillräckligt för att kunna smita in i grottan.

Vi var också uppe på ”Rövarklippan” , en klippa där man bemödat sig om att lägga ut en trappa av stenar, som först går ned i en ravin och sedan upp på klippan. Vad man använt stället till fick vi dock inte klart för oss – kanske har man plundrat vrak och använt klippan som utkiksplats?

Lägg märke till trappstegen…

En av kvällarna var vi i Pannkakshuset och åt Crepe Suzette, det var samme man i hawaiiskjorta som gräddade pannkakorna som när bror Bertil och jag var där senast, någon gång i början av 2000-talet.

Färden till Bornholm gick via Kristianopel, Stenshamn vid Utlängan och Utklippan. I Stenshamn var vi enda segelbåt och det var nog bara tre motorbåtar. När vi skulle gå på morgonen så förstod vi att hamnen inte passar seglare så bra – när vi backade från piren så satt vi fast i bottenslammet! Vår teori är att turbåten som angör hamnen kör mot kajen istället för att lägga till och då rör de antagligen upp bottenslammet som hamnar i en hög mitt i hamnen, och den försökte vi backa oss igenom – det gick inte! Efter några turer fram och tillbaka kom vi till slut loss och kunde sätta kurs mot Utklippan. Det blev en liten trevlig dagsetapp på 10,5 NM.

När vi nådde Utklippan trodde vi att det var något allvarligt fel, dels såg vi inga master, dels höll båten framför oss på att backa ut från hamninloppet. Två gånger gick han framåt och backade sedan ut igen, innan han slutligen bestämde sig och gick in i hamnen. Vi och en annan segelbåt följde efter. Det visade sig att vi var de första segelbåtarna för dagen, men det skulle strax bli fler. Hela eftermiddagen ramlade det in, den ena efter den andra. Varför den första segelbåten backade vet vi fortfarande inte?

Utklippan är fantastiskt! Vi badade från klippan och överallt fick vi se oss för så att vi inte kom för nära de otaliga trutungar som fanns överallt. Från den södra ön såg vi sälar och där fanns även en liten koloni med tordmular, kanske 30 individer. Hamnkaptenen var trevlig och mycket bestämd, dessutom sålde han glass i kiosken.

Vilket fantastiskt insats från vädergudarna! (Eller var det SMHI?). Hela midsommarhelgen har värmen och solstrålarna flödat över oss. Vi hade förmånen att få ta del av ett av Åke och Lenas favoritställen “Enbåtsviken” uppe i Strupöarkipelagen. Där njöt vi av solskenet, åkter på jolleturer och förtärde en och annan sillsvans tillika en och annan snaps. Vi låg ju säkert emellan två klippor med linor åt alla håll. Midsommaraftonen bjöd på en helt sagolik solnedgång där klipporna och tallarna sken som av guld. När sedan solen väl försvunnit nedanför horisonten så vände vi tillbaka till båtarna, bara för att se fullmånen gå upp åt andra hållet!

Det märks verkligen att det är högsommar och blomstringstid, i varje liten skreva med minsta gnutta jord frodas liv av något slag – och ofta blommar det ymnigt där man inte tror något om att kunna leva överhuvudtaget!

Med 16,1 grader i vattnet fick vi ta årets första dopp på söndagen – före vår avfärd mot sydligare breddgrader – vi tänker oss ner mot Bornholm, Danmark och kanske Tysklands östersjökust under vår semester. Så värst långt söderut kom vi dock inte den dagen. Med fin kryss färdades vi ned förbi Ölands norra udde men vek in i Byxelkrok på eftermiddagen – man ska ju inte stressa på semestern, eller?

Idag har vi cyklat upp till Långe Erik, fyren på Ölands norra udde. Vi har passerat den på väg över till Gotland men aldrig tidigare besökt den landvägen. Fyren mäter 32 meter över havet och var bemannad fram till 1976. Det var 138 jobbiga trappsteg att klättra uppför men utsikten var värd all ansträngning.

Näktergalen hörs fortfarande i buskagen omkring udden och i dikesrenarna längst norrut vimlade det av orkidéer. Annars är det Blåelden som dominerar, det lyser blått överallt.

Vi cyklade nästan 3 mil och den hud som inte skyddades av kläder lyser numera ilsket rött och ansiket har fått en mask liknande tvättbjörnens efter solglasögonen.

I morgon ska vi lägga ut så tidigt som möjligt, vi har siktet inställt på Kalmar men SMHI lovar sydvästlig vilket innebär kryss, kryss, kryss…

Ibland är det lite svårt att motivera sig för att skriva i detta forum. Vem är egentligen intresserad av att läsa om våra seglingar hit o dit i skärgården?

Nåja, vi tycker oss i allafall kunna notera att kölbytet är positivt när det gäller Anniaras seglingsegenskaper. Vi tycker att hon spårar bättre och tar bättre höjd. En del av förbättringen beror antagligen på en bättre balans i båten efter monteringen av vattentank i fören. Den gjorde vi på sensommaren förra året. Så sent att vi egentligen inte hann testa den under förra säsongen. Vi återkommer med en bättre utvärdering efter semestern då vi testat under lite fler olika förhållanden och längre distanser.

Helgen som gick innehöll lite andra roliga projekt. På lördagen byggde vi en modell till en targabåge. Vi hoppas dock att slutprodukten ska bli något mer stabil än den skapelse av pvc-rör och silvertejp som blev resultatet av våra ansträngningar.

På söndagen hissade vi upp en bit presenning i akterstaget för att försöka lista ut bästa formen på ett ankringssegel. Vi har ett gammalt segel som vi tänker ta toppen på och sy om till ankringssegel. Det blir spännande att se hur dessa två projekt kan utvecklas…

Lördagen den 8:e maj var det dags att ta hem Anniara från Loftahammar igen. Det blåste uppemot 15-16 m/s nordligt under fredagskvällen så utsikterna inför lördagen såg inte så lovande ut. U-grib lovade avtagande vind under fredagsnatten och lördagen med mycket regn. Vi beräknade gångtiden ner till Ernemar till ca 8 timmar så vi startade vid 12-tiden för att vinden skulle hinna avta så mycket som möjligt. Det blev skumpigt och kallt med gammal sjö och ihållande regn. Göran påstår att man mentalt kan intala sig att man inte fryser och jag lyckades med det tills det var tio distans (1½ timme) kvar. Sedan frös jag och var innerligt tacksam när vi kunde förtöja vid bryggan, lämna Anniara och gå inomhus igen.

Söndagen bjöd på bättre väder (uppehåll) och vi satte upp masten.

Enligt bondepraktikan så blir det en kall sommar om veckan med Kristi himmelsfärd blir varm och tvärtom, så nu ser jag fram mot en riktigt VARM och skön sommar! Vädret under veckan och helgen har definitivt inte varit något att skryta med värmemässigt. Även om vi inte är riktigt färdiga med all putsning osv så ville vi segla under kristi himmelsfärdshelgen. Under torsdagen körde vi dynor mellan regnskurarna och under fredagen satte vi på seglen. Hela tiden talade väderprognoserna om en viss förbättring till nästa dag…och nästa…

På lördagen hissade vi på och seglade i god nordostlig vind till Sandvik på Öland. Det var härligt – och bara lite kallt. Några distans från destinationen omvärvdes vi av dimma -då blev det mycket kallt och fuktigt! Som genom ett under försvann dimman och Sandvik med sin stora kvarn framträdde när vi bara hade en distans kvar och vi kunde gå lugnt och säkert in i hamn. Där låg vi, som en av två(!) gästande båtar, under lördagsnatten.

På söndagen hyrde vi cyklar och gav oss ut på den öländska landsbygden för att geocacha. Trots att vädret fortfarande var rätt ostadigt och mycket molnigt så sjöd Alvaret av liv. Det kvittrades hejdlöst av lärkor, svalor, bofinkar, med mera, med mera och naturligtvis så hörde vi även göken, för första gången i år. Bonden hade släppt ut ett tjugotal highland cattle-kor och ungdjur som nyfiket glodde på oss när vi kom cyklande.

Vid Jordhamn tittade vi på två gamla skurkvarnar där man förr slipade kalksten. En drevs med oxar och den andra med vindkraft.

Ute på Alvaret bredde en fullkomlig matta med backsippor ut sig.

Vi tog två cachar till och fick en fin cykeltur längs med den öländska västkusten med sina raukar och typiska strand med kalkstenen i olika lager. Vi avslutade cykelturen med lunch i Sandviks kvarn, den största kvarnen av sin typ i hela norden med sina 8 våningar och kvarnvingar med 24 meter i diameter. Visste ni att den flyttats från Vimmerby till sin nuvarande plats någon gång på 1850-talet?

Seglingen hem blev lugn, det blåste 2-4 m/s sydlig vind. Vi testade gennakern, den fungerar i år också!

Monteringen av den nya kölen har dragit ut lite på tiden. Hålbilden stämde inte helt och varvet nöjde sig inte med någon halvmesyr utan hålen plastades igen och sedan har nya borrats upp. Det innebar att vi kunde åka till Loftahammar i helgen och bottenmåla och att vi får vänta till nästa helg med att ta hem henne.

Det ser mycket konstigt ut! En segelbåt utan köl är ingen riktig segelbåt! Nyfikenheten hos omgivningen var stor och vi hade fullt upp att förklara att vi inte gått på grund utan att vi ska byta kölen mot en djupare. Toppen var mannen som lite försynt undrade om vi alltid tar av kölen när vi bottenmålar…

Här syns den nya kölen.

Här har varvet plastat och borrat för nya hål.

Det gick förstås bara att måla kölen på ena sidan.

Vårrengöring utöver det vanliga väntar, innan vi kan kasta loss…

Till helgen ska Anniara vara klar och då går vi hem igen. Sjöfartsverket varnar för att man är minst 6 veckor försenade med den årliga översynen av prickar i skärgårdsfarlederna så vi får hålla oss utomskärs på tillbakavägen också.

Äntligen var det dags! På fredagseftermiddagen placerades Anniara i sitt rätta element. Vi provkörde motorn eftersom tanken har varit helt tom i samband med monteringen av manluckan. Med en modern dieselmotor så är det inget problem, motorn hoppade igång hur snällt som helst.

Vi ägnade lördagen åt nödvändig utrustning men kunde konstatera att vi glömt det elektroniska sjökortet hemma. Ingen större katastrof även om Göran övervägde att åka hem och hämta det, vi hade papperskort och i plottern finns gps. Han valde därför till slut att följa HV 71 på TV hemma hos mina föräldrar istället.

Vi gick upp strax efter fem på söndagsmorgonen och halv åtta lämnade vi hamnen efter att ha tankat upp Anniara på macken inne vid Badholmen i Oskarshamns hamn. Morgonen bjöd på växlande molnighet, några få plusgrader och en frisk vind ifrån väst. Vi var klädda i våra flytoveraller och under hade vi underställ i fleece (jag hade två stycken!). Mössa och vantar kändes också som helt nödvändiga accessoarer.

Vår plan var att vi skulle gå inomskärs för motor till Loftahammar (Anniara är inte riggad ännu) och att vi skulle haka på inomskärsleden vid Röskär. De två första prickarna stod efter vad vi kunde bedöma någorlunda på rätt plats. Den tredje saknades, vi såg den senare i en vik ungefär 300 meter ifrån sin rättmätiga plats. Den fjärde låg ned, den hade drivit upp på sitt grund. Vi insåg då att isen har spelat plockepinn med prickarna i vinter. Nytt beslut om ändrad färdväg togs raskt, vi vände och satte sedan kurs på inseglingspricken utanför Furön för att så småningom gå utomskärs via Yttre Rönnerev, Blackan och Kungsgrundets fyr.

Det blåste friskt till att börja med men vinden avtog efter hand. Molnmassan växte till sig in över land och snart kunde vi följa olika regnväder som drog ut över sundet både söder och väster om oss. Jag hade bespetsat mig på att få se vårens första sjöfågelungar men färden utomskärs omöjliggjorde sådana nöjen, det mest intressanta i den vägen var en säl som nyfiket betraktade oss när vi passerade Kungsgrundet. Det är relativt ovanligt att vi ser sälar i den här delen av skärgården så det var kul att få syn på en sådan. Tyvärr befann sig kameran på helt fel ställe så någon bild på Sälle blev det inte.

På Knöldjupet och under vår färd upp igenom fjärden till Loftahammar fick vi vinden mer emot och det blev genast isande kallt. Jag kände att vi haft tur som inte mött motvinden tidigare.

Det tog nästan exakt 8 timmar att transportera Anniara för motor upp till Loftahammar. Vi förtöjde nedanför kranen så att det bara skulle vara att plocka upp henne när varvsgubbarna kom på måndagsmorgonen.

För oss återstod bara att sätta oss i bilen och åka hem, via Oskarshamn för att hämta den andra bilen.

Jag hade stor nytta av sjöfärden, ännu sent på kvällen kände jag hur det gungade. Tur att vi inte åker “motorbåt” jämt…

Idag fick jag ett vykort med posten. Där stod: “Det här kortet har suttit på mitt kylskåp ett tag…som en påminnelse om att det passar bättre på ditt…” Jag vände på kortet och det föreställde ett skrov omgivet av vatten med texten: ” En båt är ett hål i vattnet omgivet av plast vari det går att stoppa hur mycket pengar som helst”

Jag skrattade för jag vet att Hannah följer vårt båtliv med stor sympati. En annan kompis sa häromdagen att “Det är rätt skönt när några blir så där nördiga som ni är med ert båtintresse”

Och det är uppenbart att vi blivit rätt nördiga.

Vårens stora projekt är ju att byta köl och för en gångs skull så satsar vi på något som vi inte kan utföra själva. Annars är en stor del av vårt båtintresse de föbättringar som vi gör för att Anniara ska bli den ultimata kombinationen segelbåt/bostad. Ju mer förbättringar vi gör, desto mer kommer vi på som vi vill ändra/förbättra. Listan över önskemålen blir ständigt längre.

Göran vill att vårt liv ska flyta på (!) helt bekymmersfritt och därför är han lite av en säkerhetsfreak (nörd). Projektet att installera en manlucka på bränsletanken var inte helt okomplicerat men om det berättar han själv på sidan för förbättringar. Själv tyckte jag mest att det var kallt. Nordan blåste snålt över sittbrunnen i söndags. Det var nästan bara New Sun´s ägare som gjorde oss sällskap på uppläggningsplanen.

Dottern har vissa farhågor om att Anniara så småningom kommer att få stanna kvar på landbacken för allt som ska göras. Själva ser vi dock ingen som helst risk för detta. Vi brukar faktiskt vara både bland de första att sjösätta och bland de sista som tar upp! Och på fredag är det dags…

Och vykortet? Jo, det sitter på kylskåpet…