Anniara

Vilket fantastiskt insats från vädergudarna! (Eller var det SMHI?). Hela midsommarhelgen har värmen och solstrålarna flödat över oss. Vi hade förmånen att få ta del av ett av Åke och Lenas favoritställen “Enbåtsviken” uppe i Strupöarkipelagen. Där njöt vi av solskenet, åkter på jolleturer och förtärde en och annan sillsvans tillika en och annan snaps. Vi låg ju säkert emellan två klippor med linor åt alla håll. Midsommaraftonen bjöd på en helt sagolik solnedgång där klipporna och tallarna sken som av guld. När sedan solen väl försvunnit nedanför horisonten så vände vi tillbaka till båtarna, bara för att se fullmånen gå upp åt andra hållet!

Det märks verkligen att det är högsommar och blomstringstid, i varje liten skreva med minsta gnutta jord frodas liv av något slag – och ofta blommar det ymnigt där man inte tror något om att kunna leva överhuvudtaget!

Med 16,1 grader i vattnet fick vi ta årets första dopp på söndagen – före vår avfärd mot sydligare breddgrader – vi tänker oss ner mot Bornholm, Danmark och kanske Tysklands östersjökust under vår semester. Så värst långt söderut kom vi dock inte den dagen. Med fin kryss färdades vi ned förbi Ölands norra udde men vek in i Byxelkrok på eftermiddagen – man ska ju inte stressa på semestern, eller?

Idag har vi cyklat upp till Långe Erik, fyren på Ölands norra udde. Vi har passerat den på väg över till Gotland men aldrig tidigare besökt den landvägen. Fyren mäter 32 meter över havet och var bemannad fram till 1976. Det var 138 jobbiga trappsteg att klättra uppför men utsikten var värd all ansträngning.

Näktergalen hörs fortfarande i buskagen omkring udden och i dikesrenarna längst norrut vimlade det av orkidéer. Annars är det Blåelden som dominerar, det lyser blått överallt.

Vi cyklade nästan 3 mil och den hud som inte skyddades av kläder lyser numera ilsket rött och ansiket har fått en mask liknande tvättbjörnens efter solglasögonen.

I morgon ska vi lägga ut så tidigt som möjligt, vi har siktet inställt på Kalmar men SMHI lovar sydvästlig vilket innebär kryss, kryss, kryss…

Ibland är det lite svårt att motivera sig för att skriva i detta forum. Vem är egentligen intresserad av att läsa om våra seglingar hit o dit i skärgården?

Nåja, vi tycker oss i allafall kunna notera att kölbytet är positivt när det gäller Anniaras seglingsegenskaper. Vi tycker att hon spårar bättre och tar bättre höjd. En del av förbättringen beror antagligen på en bättre balans i båten efter monteringen av vattentank i fören. Den gjorde vi på sensommaren förra året. Så sent att vi egentligen inte hann testa den under förra säsongen. Vi återkommer med en bättre utvärdering efter semestern då vi testat under lite fler olika förhållanden och längre distanser.

Helgen som gick innehöll lite andra roliga projekt. På lördagen byggde vi en modell till en targabåge. Vi hoppas dock att slutprodukten ska bli något mer stabil än den skapelse av pvc-rör och silvertejp som blev resultatet av våra ansträngningar.

På söndagen hissade vi upp en bit presenning i akterstaget för att försöka lista ut bästa formen på ett ankringssegel. Vi har ett gammalt segel som vi tänker ta toppen på och sy om till ankringssegel. Det blir spännande att se hur dessa två projekt kan utvecklas…

Lördagen den 8:e maj var det dags att ta hem Anniara från Loftahammar igen. Det blåste uppemot 15-16 m/s nordligt under fredagskvällen så utsikterna inför lördagen såg inte så lovande ut. U-grib lovade avtagande vind under fredagsnatten och lördagen med mycket regn. Vi beräknade gångtiden ner till Ernemar till ca 8 timmar så vi startade vid 12-tiden för att vinden skulle hinna avta så mycket som möjligt. Det blev skumpigt och kallt med gammal sjö och ihållande regn. Göran påstår att man mentalt kan intala sig att man inte fryser och jag lyckades med det tills det var tio distans (1½ timme) kvar. Sedan frös jag och var innerligt tacksam när vi kunde förtöja vid bryggan, lämna Anniara och gå inomhus igen.

Söndagen bjöd på bättre väder (uppehåll) och vi satte upp masten.

Enligt bondepraktikan så blir det en kall sommar om veckan med Kristi himmelsfärd blir varm och tvärtom, så nu ser jag fram mot en riktigt VARM och skön sommar! Vädret under veckan och helgen har definitivt inte varit något att skryta med värmemässigt. Även om vi inte är riktigt färdiga med all putsning osv så ville vi segla under kristi himmelsfärdshelgen. Under torsdagen körde vi dynor mellan regnskurarna och under fredagen satte vi på seglen. Hela tiden talade väderprognoserna om en viss förbättring till nästa dag…och nästa…

På lördagen hissade vi på och seglade i god nordostlig vind till Sandvik på Öland. Det var härligt – och bara lite kallt. Några distans från destinationen omvärvdes vi av dimma -då blev det mycket kallt och fuktigt! Som genom ett under försvann dimman och Sandvik med sin stora kvarn framträdde när vi bara hade en distans kvar och vi kunde gå lugnt och säkert in i hamn. Där låg vi, som en av två(!) gästande båtar, under lördagsnatten.

På söndagen hyrde vi cyklar och gav oss ut på den öländska landsbygden för att geocacha. Trots att vädret fortfarande var rätt ostadigt och mycket molnigt så sjöd Alvaret av liv. Det kvittrades hejdlöst av lärkor, svalor, bofinkar, med mera, med mera och naturligtvis så hörde vi även göken, för första gången i år. Bonden hade släppt ut ett tjugotal highland cattle-kor och ungdjur som nyfiket glodde på oss när vi kom cyklande.

Vid Jordhamn tittade vi på två gamla skurkvarnar där man förr slipade kalksten. En drevs med oxar och den andra med vindkraft.

Ute på Alvaret bredde en fullkomlig matta med backsippor ut sig.

Vi tog två cachar till och fick en fin cykeltur längs med den öländska västkusten med sina raukar och typiska strand med kalkstenen i olika lager. Vi avslutade cykelturen med lunch i Sandviks kvarn, den största kvarnen av sin typ i hela norden med sina 8 våningar och kvarnvingar med 24 meter i diameter. Visste ni att den flyttats från Vimmerby till sin nuvarande plats någon gång på 1850-talet?

Seglingen hem blev lugn, det blåste 2-4 m/s sydlig vind. Vi testade gennakern, den fungerar i år också!

Monteringen av den nya kölen har dragit ut lite på tiden. Hålbilden stämde inte helt och varvet nöjde sig inte med någon halvmesyr utan hålen plastades igen och sedan har nya borrats upp. Det innebar att vi kunde åka till Loftahammar i helgen och bottenmåla och att vi får vänta till nästa helg med att ta hem henne.

Det ser mycket konstigt ut! En segelbåt utan köl är ingen riktig segelbåt! Nyfikenheten hos omgivningen var stor och vi hade fullt upp att förklara att vi inte gått på grund utan att vi ska byta kölen mot en djupare. Toppen var mannen som lite försynt undrade om vi alltid tar av kölen när vi bottenmålar…

Här syns den nya kölen.

Här har varvet plastat och borrat för nya hål.

Det gick förstås bara att måla kölen på ena sidan.

Vårrengöring utöver det vanliga väntar, innan vi kan kasta loss…

Till helgen ska Anniara vara klar och då går vi hem igen. Sjöfartsverket varnar för att man är minst 6 veckor försenade med den årliga översynen av prickar i skärgårdsfarlederna så vi får hålla oss utomskärs på tillbakavägen också.

Äntligen var det dags! På fredagseftermiddagen placerades Anniara i sitt rätta element. Vi provkörde motorn eftersom tanken har varit helt tom i samband med monteringen av manluckan. Med en modern dieselmotor så är det inget problem, motorn hoppade igång hur snällt som helst.

Vi ägnade lördagen åt nödvändig utrustning men kunde konstatera att vi glömt det elektroniska sjökortet hemma. Ingen större katastrof även om Göran övervägde att åka hem och hämta det, vi hade papperskort och i plottern finns gps. Han valde därför till slut att följa HV 71 på TV hemma hos mina föräldrar istället.

Vi gick upp strax efter fem på söndagsmorgonen och halv åtta lämnade vi hamnen efter att ha tankat upp Anniara på macken inne vid Badholmen i Oskarshamns hamn. Morgonen bjöd på växlande molnighet, några få plusgrader och en frisk vind ifrån väst. Vi var klädda i våra flytoveraller och under hade vi underställ i fleece (jag hade två stycken!). Mössa och vantar kändes också som helt nödvändiga accessoarer.

Vår plan var att vi skulle gå inomskärs för motor till Loftahammar (Anniara är inte riggad ännu) och att vi skulle haka på inomskärsleden vid Röskär. De två första prickarna stod efter vad vi kunde bedöma någorlunda på rätt plats. Den tredje saknades, vi såg den senare i en vik ungefär 300 meter ifrån sin rättmätiga plats. Den fjärde låg ned, den hade drivit upp på sitt grund. Vi insåg då att isen har spelat plockepinn med prickarna i vinter. Nytt beslut om ändrad färdväg togs raskt, vi vände och satte sedan kurs på inseglingspricken utanför Furön för att så småningom gå utomskärs via Yttre Rönnerev, Blackan och Kungsgrundets fyr.

Det blåste friskt till att börja med men vinden avtog efter hand. Molnmassan växte till sig in över land och snart kunde vi följa olika regnväder som drog ut över sundet både söder och väster om oss. Jag hade bespetsat mig på att få se vårens första sjöfågelungar men färden utomskärs omöjliggjorde sådana nöjen, det mest intressanta i den vägen var en säl som nyfiket betraktade oss när vi passerade Kungsgrundet. Det är relativt ovanligt att vi ser sälar i den här delen av skärgården så det var kul att få syn på en sådan. Tyvärr befann sig kameran på helt fel ställe så någon bild på Sälle blev det inte.

På Knöldjupet och under vår färd upp igenom fjärden till Loftahammar fick vi vinden mer emot och det blev genast isande kallt. Jag kände att vi haft tur som inte mött motvinden tidigare.

Det tog nästan exakt 8 timmar att transportera Anniara för motor upp till Loftahammar. Vi förtöjde nedanför kranen så att det bara skulle vara att plocka upp henne när varvsgubbarna kom på måndagsmorgonen.

För oss återstod bara att sätta oss i bilen och åka hem, via Oskarshamn för att hämta den andra bilen.

Jag hade stor nytta av sjöfärden, ännu sent på kvällen kände jag hur det gungade. Tur att vi inte åker “motorbåt” jämt…

Idag fick jag ett vykort med posten. Där stod: “Det här kortet har suttit på mitt kylskåp ett tag…som en påminnelse om att det passar bättre på ditt…” Jag vände på kortet och det föreställde ett skrov omgivet av vatten med texten: ” En båt är ett hål i vattnet omgivet av plast vari det går att stoppa hur mycket pengar som helst”

Jag skrattade för jag vet att Hannah följer vårt båtliv med stor sympati. En annan kompis sa häromdagen att “Det är rätt skönt när några blir så där nördiga som ni är med ert båtintresse”

Och det är uppenbart att vi blivit rätt nördiga.

Vårens stora projekt är ju att byta köl och för en gångs skull så satsar vi på något som vi inte kan utföra själva. Annars är en stor del av vårt båtintresse de föbättringar som vi gör för att Anniara ska bli den ultimata kombinationen segelbåt/bostad. Ju mer förbättringar vi gör, desto mer kommer vi på som vi vill ändra/förbättra. Listan över önskemålen blir ständigt längre.

Göran vill att vårt liv ska flyta på (!) helt bekymmersfritt och därför är han lite av en säkerhetsfreak (nörd). Projektet att installera en manlucka på bränsletanken var inte helt okomplicerat men om det berättar han själv på sidan för förbättringar. Själv tyckte jag mest att det var kallt. Nordan blåste snålt över sittbrunnen i söndags. Det var nästan bara New Sun´s ägare som gjorde oss sällskap på uppläggningsplanen.

Dottern har vissa farhågor om att Anniara så småningom kommer att få stanna kvar på landbacken för allt som ska göras. Själva ser vi dock ingen som helst risk för detta. Vi brukar faktiskt vara både bland de första att sjösätta och bland de sista som tar upp! Och på fredag är det dags…

Och vykortet? Jo, det sitter på kylskåpet…

Äntligen är det påskhelg och dags att sätta igång vårrustningen av Anniara. Vi har ännu några frågetecken inför eventuellt kölbyte men vi sätter ändå igång med vårrustningen nu.

Till att börja med så har vi tänkt att sätta dit en manlucka på dieseltanken för att möjliggöra inspektion och rengöring av densamma. Miljödiesel i all ära men den ställer till med vissa problem också. Under semestern förra sommaren så gick motorvarvet ned då och då, precis som att motorn inte fick tillräckligt med bränsle. Det kan bero på tillväxt av mikroorganismer i tanken eller möjligen finns det annat skit där(?). Vi vill ha koll på detta och ska därför montera en lucka. Om man inte vill riva ut hela inredningen så finns bara ett givet ställe att sätta luckan på, men även där måste en mindre del av inredningen sågas bort och långa borr (minst 22 cm långa av specialdiametern 7,5 mm) krävs. Nu hade vi inga sådana borr så till Görans stora besvikelse får den monteringen anstå till nästa helg. Vi återkommer till detta äventyr på vår sida för förbättringar.

Påskhelgens arbete blev därmed att rengöra och polera Anniara. Det saknas tillgång till vatten på planen så här tidigt på säsongen så vi har lånat en tank av Lundgren och kopplar den till vår högtryckstvätt. Det fungerar då vi har tanken ca ½ meter upp i en släpkärra och har tvätten på marken (=självtryck). Vi tvättade ovansidan och tvättade, vaxade och polerade skrovsidorna. Nästa helg ska vi bottenmåla och sedan ska vi förhoppningsvis kunna sjösätta och sedan gå till Loftahammars Varv för kölbyte.

Under fredag-söndag var det relativt fint väder, 6-8 grader varmt och faktiskt en hel del andra entusiaster (förutom vi alltså) som putsade på sina båtar. Idag, måndag regnade det och var endast tre grader. Då var det tomt på planen. Som tur var så hade vi själva jobbat mer eller mindre färdigt och kunde med gott samvete plocka ihop vår utrustning, tömma ut överblivet vatten och efter väl fullgjort värv vända kosan hemåt mot Nässjö igen. Nu är klockan 21.20 och HV71 har precis avgjort i sudden death…Det kan inte bli bättre!

Vi funderar på att byta till en djupare köl. När vi köpte Anniara så gjorde vi ett tillval i form av den grundare kölen som gör att Anniara “bara” sticker 1,60 m. Då föreföll det vara ett klokt val, vi har många favoritställen i den närmaste skärgården som kräver djupgående ungefär i den storleken. Efter vår resa till Skottland sommaren 2008 så har vi fått mersmak och vi vill även i fortsättningen segla längre sträckor, upp längs Norges kust, över till Shetlandsöarna och ner till Danmark/Tyskland. Vi har uppfattningen att en djupare köl skulle minska avdriften och öka stabiliteten och på så sätt göra Anniara ännu trevligare att segla.

La Niña som ligger uppe i Luleå har en djup köl och dess ägare vill byta till en grund. Så nu undersöker vi möjligheterna till byte. Det är mycket att tänka på. Det är inget som man gör själv utan fackfolk på varv måste anlitas. Logistiken med transporter av kölar åt två olika håll ska fungera. Det skiljer en årsmodell båtarna emellan och därmed sitter inte kölbultarna exakt lika, enligt varvet ska det dock inte vara något problem. Vi känner oss också manade att kontrollera så att åtminstone bottenstockarna sitter lika. Det skulle inte vara så roligt om en kölbult kommer upp i en av bottenstockarna…Ännu återstår mycket planerande samtidigt som kostnaderna inte får springa iväg alltför mycket, vinsten med kölen måste trots allt stå i proportion till kostnaderna. Blir det av så kommer vi att beskriva och dokumentera det hela under “Förbättringar” på hemsidan.

Anniaras köl ovan och La Niñas köl nedan