Anniara

En av mina kollegor har uttalat en viss oro för att vi ska svälta(!) under vår segling. Själv tror jag inte att det är någon större risk. Vi brukar äta gott ombord och om utbudet kan bli lite begränsat under längre överseglingar, så gäller det att vara kreativ med de råvaror man har. Det blir en utmaning att ändå laga god och varierad mat.

Från S/Y Geronimo har vi fått ett grundrecept på bröd som kan användas både till franskbröd och pizza. Jag har lagt ut receptet på receptsidan men en del roliga kommentarer fick inte plats, exempelvis så ska man inte knåda degen på något bord utan i bunken för att undvika onödigt stök och onödig disk i båtköket. Vidare konstateras att man får använda näsan för att välja ut de kryddor som ska ingå i pizzan eftersom det är för många olika språk på burkarna. Vitlök ska användas i stor mängd eftersom “Garlic´s good for you”.

Jag håller på och testar några olika recept för just färskt bröd kan bli en bristvara under längre seglingar. Närmast får det bli just Geronimo´s recept.

En annan fd kollega är oroad för att vi inte ska begripa(!?) att vi behöver ha med whisky. Under själva seglingen finns definitivt inget utrymme för alkohol men när man ankrat och gjort klart skepp så måste man kunna unna sig en ankardram, det hör till! Vi kommer säkert att anamma nya vanor och en mer befaren sjöman har givit oss denna vers (kanske som en indikation på vad som komma skall):

Champagne corks make a merry pop

But sailors need a stronger drop

If work or weather make you glum

I recommend a drop of rum

It´s always been the sailor´s choice

To put you in the best of voice

Grab banjo, tambourine and drum

Break out another bottle of rum

If disagreements start a rift

Just stop and give your spirits a lift

Remember he´s your dearest chum

Repair that rift with a tot of rum

When wind and sea become adverse

You may become distressed and curse

But just remember when it´s done

Relax together with a shot of rum

Life at sea is always sweet

But you can add that special treat

So for all those special times to come

I wish you an endless supply of rum

I livet ingår att träna på svåra saker. Att dricka rom kan bli en sådan svår sak som vi får träna på…

Nu har jag startat en grupp på facebook. Sedan tidigare tillhör jag bara en grupp “Vi som gillar skumtomtar”. Men nu har vi startat “Anniaras långsegling”. Främst ska vi ha den för att uppmärksamma bloginlägg och nyheter här på hemsidan, men sedan hoppas jag att vi får frågor och funderingar den vägen. Erfarenheten ifrån Skottlandsresan är att det är jätteroligt att få respons på det som skrivs. Ju mer man märker att andra läser, desto roligare blir det att skriva och berätta.

Nu börjar det kännas som om vi verkligen ska åka! Jag har sagt upp mig på jobbet och responsen från arbetskamraterna i hela landet är ofattbart positiv (inte för att jag ska sluta utan för resan,( tror jag)) och de flesta är väldigt intresserade och nyfikna. Att prata om vad man ska göra och förklara sina planer och sin syn på vad som ska hända är ett sätt att klargöra och realisera både för sig själv och andra. För fortfarande svindlar tanken ibland – “Vad ger vi oss in på, egentligen?” Jag har ett arbete där jag träffar människor varje dag som tvingats lämna sina anställningar och söka nya. Vem är då jag att lämna frivilligt – utan att ha någon trygghet att ta till när jag kommer tillbaka? Å andra sidan, ska jag bekymra mig över det hela tiden så ska vi nog inte ge oss iväg…

Och, nu är vi på väg mot något som vi inte riktigt vet men som vi föreställer oss ska bli helt fantastiskt! Den vinst i form av nya upplevelser och erfarenheter vi får går inte att jämföra med något vi hittills varit med om. Detta är vår övertygelse och det är därför vi genomför detta.

Vi har en tavla på väggen. Där har vi noterat på olika post-it-lappar vad som ska göras. Det konstiga är att fortfarande ökar antalet lappar, trots att vi betar av dem efter hand. Men ständigt kommer vi på nya saker som ska organiseras och ordnas. Sista april slutar arbetet på Trygghetsrådet och Safeware, sedan ska vi nog få bukt med lapparna och 16:e juni då ska allt vara färdigt! Från nya segel och förstärkning av riggen, från watermaker och vindroder till tandborstglashållare på toaletten och ett rejält lager av wettexdukar i pentryt.

Detta är kul!

Vi behöver kunna kommunicera med omvärlden på ett bra sätt – och det bästa verkar vara via kortvågsradio. Då behöver man utrustning och utbildning. Utrustning ska vi skaffa senare i vår och i helgen har Göran börjat på en kurs för att få amatörradiolicens. Jag hade gärna gått den också, om det inte varit så att man praktiskt taget ska lära sig att bygga en. För mig räcker det med att använda, mitt tekniska intresse för övrigt kunskapsinhämtande är i detta fall lika med noll. Kursen omfattar tre helgers föreläsningar inklusive test för licens. Aktuell kurs är lokaliserad till Västerhaninge och amatörradioklubben Pristo. Därför begav vi oss till Stockholm tidigt lördag morgon. Klockan nio lämnade jag av Göran vid Pristos lokaler och sedan gällde det att fördriva dagen. Min plan omfattade bland annat besök på Benns Mast i Saltsjö-Boo men först körde jag till Orminge centrum och köpte lite kaffe, Benns öppnar inte förrän tio på lördagen. Kaffet plus “Praktiskt båtägande” hjälpte mig att fördriva tiden och strax efter tio var jag klar för dagens inköp.

Vid infarten till Benns står en skylt “Skutan”. Jag var tvungen att ta reda på vad det är och hittade därför Sea Seas försäljningsställe. Jag bestämde mig raskt för att gå in där och glömde faktiskt bort “Skutan”, jag vet fortfarande inte vad det är. Inne på Sea Sea var det lugnt, jag var den enda kunden. Jag strosade runt och tittade i hyllorna. Vi behöver vattendunkar, ska vi köpa mjuka som går att packa ner? Behöver vi extra lock till vatten- och bränsletank? Så småningom hade jag en liten lista på bra-och -ha-saker. Jag köpte inget, för jag ville undvika Görans (i och för sig oftast riktiga) kommentar, “Det är billigare på Erlandssons brygga”. Men jag hade en liten lista, som jag är rätt nöjd med, när jag åkte därifrån.

På Benns köpte jag förvaringsnät, det var mitt ursprungliga ärende.

Sedan skulle jag köra till hotellet på Ringvägen, jag som aldrig kört i Stockholm tidigare! Men hotellet ligger onekligen på rätt sida om staden så det borde inte vara så svårt.

Det var det – jag lyckades komma fel två gånger och hamnade på Kungsholmen. Då gav jag upp och åkte, med hjälp av GPS:en, till Sickla Köpkvarter, där jag först gick på Erlandssons och köpte små ryckdämpare som man kan sätta på förtöljningslinan efter att man förtöjt, smidigt och framför allt bra, det sliter och är obekvämt utan.

Sedan var jag på Clas Olsson, Siba och Elgiganten för att försöka få tag på en rakapparat som går och ladda på tolv volt. Jag hittade ingen – finns det inte?

Vid fyratiden kunde jag äntligen hämta Göran i Västerhaninge – han hittade sedan rätt väg till hotellet…

God fortsättning på det nya året!

Så har det gått ett år och ett nytt randas. För oss har 2011 bland annat inneburit att vi sålt huset och flyttat till lägenhet. På så sätt har vi försäkrat oss om att kunna avveckla boendet när vi vill. Att ha en längesegling i sikte och inte bli av med huset kändes som en alltför stor osäkerhet. Med ett hus kvar i Sverige har vi inte den frihet vi eftersträvar. Just nu hyr vi en trerumslägenhet och har hälften av vårt bohag magasinerat. Det är förunderligt vad mycket prylar vi har som vi uppenbarligen inte behöver. Dottern konstaterade ändå under julhelgen att “För att vara ett tillfälligt boende så är det verkligen trivsamt”. Vi hade lite svårt att få ihop tillräckligt med glas avsedda för sin speciella dryck men det problemet kändes överkomligt och vi njöt av julens delikatesser precis lika mycket som vid andra jular med mer passande och komplett “outfit”.

Jag har funderat och “spanat” en del kring vårt svenska välstånd under advent och den valfrihet som välståndet borde ge. Min spaning har lett fram till slutsatsen att det blir precis tvärtom:

 Alla ska ha stora adventsstjärnor i papp i fönstret, nästan lika stora som fönstret.

 Fönstren på alla nyproducerade hus ska gå från golv till tak så att alla kan se vad du äter till frukost och husen ska vara belägna i ett område med tomter som är högst 500 m2 så att du inte missar vad grannen gör innanför sina fönster.

 Oavsett om du inreder huset med möbler från IKEA eller med designmöbler så ser de likadana ut, stilen är lika, bara priset skiljer, några alternativ för den som vill inreda efter egen smak ges inte.

 Ska du köpa klänningar i julklapp till de små flickorna så är utbudet begränsat till kläder med julmotiv i julfärger.

Vad får oss att eftersträva den här likformigheten? Är höjden av lycka att vi till slut inte vet om vi är hemma eller hos grannen för det ser likadant ut? Jag kanske kommer hem med fel ungar och fel man för jag råkade förväxla dem med grannens innan jag gick hem?

Vi fick ett spel i julklapp, det går ut på att den som är mest typiskt svensk vinner. Vi vinner inte, vare sig Göran eller jag – inte ens när vi spelar mot varandra.

2012 ska bli året då vi förbehåller oss rätten att välja vår livsstil fullt ut – åtminstone för en period framåt.

Vi håller på att dra i en massa trådar samtidigt just nu. För två veckor sedan var jag i Malmö och passade på att hälsa på våra “långseglingsmentorer” Kjell och Lena. Jag ville höra deras uppfattning om vad man ska tänka på när man ska välja segel. “Förra gången seglade jag sex år eller nästan 60 000 sjömil med mina segel” sa Kjell, “sedan tog solen dem”. Han menar att det är solens UV-strålar som sliter ned seglen och till slut gör att de faller sönder. Hur länge de håller formen spelar mindre roll, tycker han. Detsamma menar Annika och Björn på sin hemsida om Lindisfarne www.sailaround.info, Ett starkt och hållbart segel är att föredra så länge det bara har form nog att driva båten framåt.
Uppfinnare Lundgren har konstruerat en synnerligen hållbar infästning till kutterstaget och Göran inväntar nu lite bilder ifrån Lunde Båt i Norge om hur de brukar göra infästningen (för jämförelse) och när det är klart kommer vi också att ge klartecken till en av offerterna på segel.
Kjell hade en present till oss – en gästflagga till Trinidad & Tobago! Det kittlar en hel del i magen när man tänker på Karibien!
Det kittlar mindre – eller i alla fall på ett betydligt obehagligare sätt när jag läser i JRSK:s klubbtidning om vilka vaccinationer jag måste underkasta mig – minst en 7-8 stycken och jag som är så fjantig när det gäller nålar som ska stickas i min kropp! Nåja, jag får stå ut…
Jag har köpt två sjökojer, dvs skydd så att man inte trillar ur sin koj vid sjögång. När vi ligger i hamn föredrar vi dubbelkojen i förpiken men där finns inget som helst skydd och där gungar det som mest i sjögång. Under längre överseglingar kommer vi att dela in dygnet i vakter, vilket innebär att en sover och en är vaken. Då kommer en indelning av dubbelkojen i aktern med ett slingerskydd och en sjökoj i salongen att komma väl till pass.
Dagarna trillar på medan vi arbetar med vårt vanliga arbete på dagarna och med våra förberedelser på kvällarna. På fredag är det ett halvår kvar till den preliminära avseglingsdagen!
Och som lök på laxen mottog vi idag utdrag ur en “pilotbook” seglingsbeskrivningar över Polynesien, från Kjell och Lena – Tack!!!
Det är bara det att Polynesien ligger i Stilla Havet – och då börjar det verkligen pirra i magen!

Under vintern kommer vi att göra en massa jobb på Anniara för att vi till sommaren ska kunna ge oss iväg på en längre segling. Hur lång den blir, det återstår att se…
Vi har nämnt saker som targabåge och montering av solceller tidigare. Ytterligare två solceller ska upp på targabågen, sedan har vi 2 x 55 w och 2 x 25 w, förhoppningsvis ska vi klara oss större delen av tiden med detta.
Förra helgen var vi på båtmässan i Stockholm och kollade in hur olika båtmärken placerat stöd för fötterna vid rorsmans plats. Det är viktigt att kunna stå bekvämt även om vi kommer att montera vindroder och hoppas att det ska kunna tjänstgöra större delen av tiden.
Det egentliga ärendet på mässan var att gå runt och prata med olika segelmakare. Vi vill ha en ny uppsättning segel innan vi ger oss iväg. Dessa ska vara bättre anpassade till cruisingförhållanden än de “fritidssegel” vi har nu. Dessa har vi tänkt använda som reservsegel.
Göran försökte sätta ihop ett excelark när vi kom hem för att jämföra olika segelmakares erbjudanden. Det är nästan hart omöjligt! En del anger vikt, andra anger tjocklek på duk och det finns olika namn på dukarna som gör att det känns som att jämföra äpplen och päron. Men, vi ska nog få ihop något bra till slut!
Med nya segel följer viss ombyggnad av masten. Vi tänker montera ett kutterstag och backstag och sedan ska vi montera steg på masten. Vi funderar mycket på om kutterstaget ska vara fast eller om man enkelt ska kunna dra in det till masten. Troligt är dock att man, när man behöver det, inte har så stor lust att klänga omkring på däck eftersom det främst ska användas när det piper i ordentligt.
Den här helgen var vi först och besökte Royal Sails i Västervik för att få deras syn på vilka segelkvaliteter vi behöver och sedan åkte vi ner till Anniara och tog upp ett stort hål för en lucka till stuvutrymmet under kojen i förpiken (60 x 40 cm). Jag tycker alltid att det är lite jobbigt att skära hål på det där sättet men Göran har haft en lång utläggning om hur vi ska sala på och sätta lister så att det blir snyggare än vad det var innan. Jag får tro på det, det brukar faktiskt bli bra. Det är ett mastodontutrymme under vår dubbelkoj men det är svårt att komma åt på ett praktiskt sätt. Luckan och en liten durklapp mot skrovbotten ska göra det mer praktiskt, har vi tänkt. Kanske stuvar vi in våra gamla segel där…

Så tog även
den här säsongen slut och Anniara står på land.
Det allmänna samtalsämnet är om
kommunen ska låta hamnföreningen och dess medlemmar behålla sin hamn eller om
man ska överlåta den till det vinstdrivna och, av många, illa sedda företaget
Pro Marina. Vi hoppas förstås att kommunen ska ta sitt förnuft till fånga och
låta föreningen fortsätta med en verksamhet som gynnar medlemmarna och därmed
båtlivet, samtidigt som Ernemarområdet utgör en källa till rekreation för många
av kommunens invånare.

I vinter
ska vi hårdjobba med Anniara. Alla sladdar som på grund av tidsbrist drogs
utanpå targabågen ska nu in i rören och våra kommunikationsantenner ska
monteras uppe på den. Vindrodret som vi hade hoppats hinna montera och prova
under den här säsongen ska dit under vintern. Vi ska sy vindskydd och
biminitak. En ny förvaring för gasoltuberna måste till så att vi kan byta till
6-kilos istället för de små 2-kilos som vi har idag. Sedan är det en massa
småsaker som fotstöd vid ratten, trekantiga dynor mot ruffnedgången i
sittbrunnen (så man slipper sitta snett när man ska luta sig emot) förlängning
av ankarkättingen till 100
meter, slingerskydd för en av sofforna i salongen mm mm.
Allt som är värt att beskriva kommer att dokumenteras under förbättringar.

Måtte det
nu bara bli en riktigt mild och alldeles grön vinter!

De senaste helgerna har vi ägnat oss åt vad som skulle kunna kallas för eftersäsongssegling, trots att det har varit under augusti som ändå måste betecknas som sommarmånad. Snabbt tunnas raden av segel mot horisonten ut när skolorna har börjat. Inte för att det gör oss något! Tvärtom, ställen som vi undviker under högsäsong kan nu få ett besök.
Furön, Vippholmarna och Sandvik, det var ingen trängsel på någon av dessa platser.
På Furön träffade vi ett par i segelbåt som kom från Ukraina! Fast segelbåten hade de i Färjestaden på Öland. Och varför inte – kan vi svenskar lägga våra båtar i Medelhavet så kan förstås en ukrainare lägga sin båt på Öland.

I helgen har Elisabeth, Tezla och jag seglat “tjejsegling”. Göran har varit på mässa och Elisabeths sambo Peter var ute på “grabbsegling” med jobbet, så vad var naturligare än att vi tog tillfället i akt att få umgås mor och dotter (och så hund förstås).
Tezla har inte varit med på ett tag och under vägen ut på bryggan stannade hon vid ett par båtar och nosade “Kan det vara den här?” Nej, lukten var obekant så hon fortsatte. Mest intresserad var hon av Anders 40 fots Dufour, den kunde tydligen duga men sedan kände hon lukten av rätt båt, hoppade snabbt ombord och tog en tur runt däck innan hon dök ner under sittbrunnstältet. Där hittade hon en dyna som hon la beslag på och sedan var allt som om hon aldrig gjort annat än seglat igen.

Vi hade en del att lasta ombord så det blev några turer fram och tillbaka på bryggan. Rätt som det var fick vi se en mink som satt bekvämt i mitten av en hoprullad förtöjningstamp längst ut på en bom. Den lät sig inte störas av hundens närvaro utan satt lugnt kvar en lång stund och bara glodde tillbaka när vi fotograferade den. Sedan sprang den snabbt in, ut på en annan bom och sedan ombord på en båt. Där spatserade den obekymrat omkring uppe på sprayhooden. Nästan samtidigt såg vi en annan mink ombord på en annan båt vid nästa brygga! De uppträdde helt orädda och det känns lite olustigt att veta att när vi är borta så spatserar de med största sannolikhet omkring på Anniara också!

Seglingen över till Sandvik blev perfekt! Vi var lite lata och hissade segel först när vi kommit ut ur leden söderut för att slippa kryssa oss ut. Första benet lades mot Blå Jungfrun och vi var så nära som två distans ifrån. Sedan vred vinden så att vi kunde fortsätta på samma ben hela vägen till Sandvik. 5-6 m/s, sol och omkring 20 grader, så mycket bättre blir det inte i början av september!

Vi fickparkerade längs med kajen, sedan en annan båtägare varit vänlig nog att förhala sig några meter framåt så att vi fick plats. Det gick precis och jag vet inte riktigt vad jag skulle gjort om jag upptäckt att mitt ögonmått varit fel och vi inte hade fått plats… bakom låg en Nauticat förtöjd på boj så det hade defintivt inte gått att backa sig ur situationen.

Vi tog en promenad förbi de nybyggda villorna längs vattnet och konstaterade att smaken är olika. En del passar väldigt bra in, andra sämre.

Tezla hade mest smak för de otal kaniner i alla storlekar som sprang ut och in mellan alla stenskivor som finns uppstaplade vid stenfabriken. Hon hade gärna velat komma i närkontakt med dessa små pälsbollar så Elisabeth höll ett stadigt tag i kopplet.

Vi lagade svamprisotto och stekte fläskkotlett medan mörkret sänkte sig över Anniara i septemberkvällen. Strax före mörkrets inbrott kom säkert ett par hundra kajor och slog sig ner längst ut på muren uppe på kajen. De som inte fick plats slog sig ned i riggen på intilliggande båtar där Anniara var en som fick besök. Tätt, tätt satt de. Rätt som det var lyfte alla, tog några svängar över hamnen och satte sig igen – lika tätt. Det påminde om Hitchcocks skräckfilm. Till slut lyfte de och drog iväg för att inte komma tillbaka mer den kvällen.

Söndagen bjöd på strålande solsken och sydostlig vind. Grannbåten krånglade sig ut först genom att backa på spring och sedan gjorde vi samma sak. Väl ute ur hamnen rullade vi ut genuan och seglade sedan raka spåret hem på den.