Anniara

Vi seglade rakt österut från Borka och kom till Agön. Där hälsade Hudiksvalls kommun oss välkomna och på en skylt förklarade de att vi gärna fick använda övernatt-ningsstugan, men det kostade 20 kr(!) per man och först till kvarn…Där fanns ved om man ville grilla i de fem olika grillplatser som var i ordningställda och var allmänt gemytligt. Det var en plats man kan trivas på! Hamnavgiften, om man föredrog att sova hemma i båten, var 20 kr(!) per natt (och då ingick grillveden), båten förtöjde vi vid en stadig brygga. När vi låg där hade vi sällskap av tre andra båtar, så det fanns gott om plats. Vi promenerade i vanlig ordning och följde den stig som gick bort till Agö Hamn, ett fiskeläge som numera endast bebos sommartid av olika fritidsboende. Där fanns ett litet kapell som vi gick in i och där beundrade vi både votivskepp och träutsmyckningar på den främsta raden (undrar vilka prominenta personer som haft sin plats där)? Stigen gick över ett 160 ha stort område som eldhärjades 1997, marken har sedan fått vara kvar orörd så att man ska kunna studera vad som händer. Bl a har det konstaterats att de tallar som stod i utkanten och som klarade sig, om än med skador, satte en väldig massa kottar vilket i sin tur resulterat i upp till 30-40000 plantor per hektar! Om jag inte minns helt fel så planterar man någonstans runt 3500 plantor/ha, dvs en tiondel av detta. Överallt på stigen låg det älgspillning, ett tydligt tecken på att älgarna gillar all mat som tallplantorna utgör. Själva hittade vi små, små kantareller, lagom många för att räcka till varsin smörgås, lyckan var fullständig!

Från Agön gick färden till Segelviken. Söderhamns Segelsällskaps Klubbhamn. Där låg vi återigen på en kryssarklubbsboj och tog jollen in till land. Vi hade ett intressant samtal med en liten fyraårig kille som just köpt glass inne i klubblokalen. “Man lägger en peng i en låda och så tar man en glass i frysen” förklarade han – och så var det!

Vi hade en underbart skön kväll, det var stiltje, båten låg rättvänd mot solnedgången och vi bara njöt av det fina vädret där vi satt i sittbrunnen med varsitt glas vin framför oss!

I och med att vi seglade till Segelviken så har vi vänt söderut igen. Litet tråkigt att vi inte alls kom så långt som vi tänkt oss men ändå kul att vi hunnit med det som vi sett.

Från Segelviken tog vi ett skutt på nästan 50 NM ner till Eggegrund, där vi lade oss vid en sxk-boj (det börjar bli en vana nu). Vi hade tänkt gå till Lövgrund, som ligger ungefär fem NM åt nordväst men där var fullt med segelbåtar. När vi var på väg dit upphanns vi av en regnby med tillhörande vindbyar i över 15 m/s, lite småotrevligt och enda fördelen var att det faktiskt inte åskade och blixtrade utan bara regnade och blåste…

Det gick över rätt snabbt men det gungade bra på vår förtöjningsplats utanför Eggegrund – hela natten.

Men, innan vi skulle sova så skulle vi iland. Man kan inte besöka en fyrplats utan att ta sig iland, så Göran pumpade jollen och sedan bar det av. Det var nästan en Söderhavskänsla när jollen surfade på vågorna in mot land, ända tills den ställde sig på tvären och jag fick finna mig i att kliva ur i vattnet, med mina gymnastikskor. Nåja, sånt händer. Det fanns gott om fåglar och på ön betade tre tackor med fyra lamm. Mitt på ön bredde liljekonvaljer ut sig ett stort täcke, det måste vara fantastiskt när de blommar. Nu var det mest Kungsmynta och Blåeld som blommade. Vi gick bort till fyrbyn, som bestod av ett stort hus vid fyren och ett antal mindre hus, alla såg ut att vara för fritidsboende. Vi såg två personer, annars verkar det som om fåglarna härskade i viken, det vimlade av olika sjöfåglar, tobisgrisslor, tärnor och framför allt -måsar.

Jag tog det säkra framför det osäkra och tog av mig skor och strumpor innan vi sjösatte jollen inför återfärden. Vi hoppade i och jag rodde energiskt så att vi tog oss igenom bränningarna och kunde starta motorn.

Ett gäng med nästan flygfärdiga tobisgrisslor lekte nedanför Anniara. De dök och jagade varandra under vattnet. Någon gjorde en liten flygtur på försök, bara för att kraschlanda med näbben före efter bara några meter med en snabb kullerbytta i vattnet som följd.

Idag har vi seglat tillbaka till Öregrund. Det gick som sjutton och till att börja med så seglade vi och spelade “Absolute Anniara” en cd med en samling av vattenanknuta låtar, sammansatta av dottern Elisabeth. (När kommer “Absolute Anniara II”, Elisabeth?), samtidigt som vi sjöng med och skrålade, vem som stod för vad får ni räkna ut själva.

Snart byttes dock cdn:s musik mot regnets, det öste ner större delen av dagen. Tröst var dock att vi kunde segla rakt på, ingen kryss och att det gick med över 6 knop större delen av vägen.

Nu har vi duschat, varit på Systemet och ICA och ätit god hemlagad mat, så nu mår vi riktigt bra!

I morgon är vi redo för ny färd, mot nytt mål.