Jaha, så var vi då äntligen framme på Azorerna. Det har
varit en lång färd och sällan har vi haft kurs på Horta som varit vårt mål. De
första dagarna gick det rätt bra. Sedan drev den ostliga vinden oss norrut –
ända upp till den 38:e breddgraden. Sedan fick vi segla lite söderut, för att
undvika det värsta av ett lågtryck som drev in. Och så fortsatte vi att segla
än söderut än norrut och med mycket lite förflyttning mot målet. På sjökortet
är avståndet mellan S:t Martin i Karibien och Azorerna 2168 nm. När vi äntligen
kunde förtöja utanpå en annan båt vid piren i hamnen på Horta så hade vi
tillryggalagt 2788 nm. Men, vi var rätt nöjda, många seglare fastnar i
stiltjebälten och får antingen ligga och driva i väntan på vind eller dra igång
järngenuan. Vi har seglat med bra dygnsetapper hela vägen. Men visst var det
skönt att sätta fötterna på fast mark igen efter 24 dygns segling!
Azorerna är en grupp med öar som tillhör Portugal. De ligger emellan tre
kontinentalplattor och senast 1957 var det ett stort vulkanutbrott i havet
precis utanför den nordvästra spetsen av ön Faial. Efter elva månaders underjordisk
aktivitet så kunde man konstatera att ön blivit utökad, fyren som tidigare låg
längst ut på udden har nu några ordentliga lavastenskullar utanför sig och
tornet blev till hälften begravt i sand och aska. Det valfångarsamhälle som låg nedanför
försvann helt och husen ligger fortfarande begravda under flera meter med
lavasand. 
Lava och sand
Även på andra ställen på ön ser man spår av vulkaniska aktiviteter,
bland annat så kan man vandra runt en jättestor krater. Här är ett fint
odlingsklimat, det är fuktigt och subtropiskt. Jordbruket är småskaligt och
runt odlingslotterna växer hortensior i långa häckar för att skapa lä. De är på
väg att börja blomma och det är förstås bedövande vackert!
Vulkankrater
Vi hyrde bil och åkte runt en dag. Göran tyckte det var lite besvärligt – under
lång tid har vi mest befunnit oss i länder med vänstertrafik och nu skulle vi
plötsligt befinna oss på höger sida igen.
Ja, i alla fall på den stora vägen som går runt ön. De andra var så små,
så där körde vi mest i mitten på vägen.
Vägskyltningen i kombination med en dålig vägkarta gjorde det hela lite
mer spännande, vid ett tillfälle hoppade jag ur och frågade en annan bilist var
vi befann oss. Han var inte riktigt säker (han heller) utan pekade på två olika
alternativ- antingen där eller där? Till
slut kom vi ändå fram dit vi skulle.
Häck av hortensia
Nu studerar vi väderprognoserna – flera gånger om dagen. Det råder ett mycket
instabilt väder över norra Atlanten. Ena dagen säger prognosen att det är ok
att gå, nästa dag säger den att vi inte har skuggan av en chans att undkomma lågtrycken
som drar in. Vi kräver inte ”fint” väder hela resan (10-12 dagar), men vill
gärna undvika de värsta ovädren. Kanske
går vi i morgon, kanske får vi vänta till nästa vecka…
