”I have fought against white domination and I
have fought against black domination. I have cherished the idea of a democratic
and free society. If need be, it is an ideal for which I am prepared to die.” – Nelson Mandela –
För invånarna här är Nelson Mandela mycket mer än internationell
fredsikon och den första presidenten i ett demokratiskt Sydafrika. Han är Madiba, född i det här området, i byn
Qunu, och han tillbringade sin uppväxt här, på de gröna kullarna på Eastern Cape. Området omkring Port Elisabeth heter numera
Nelson Mandela Bay och överallt hänvisar man till det stolta arvet efter honom.
Mandela står staty
Inne i Port Elisabeth så finns Route 67, en permanent
konstutställning som symboliserar Mandelas 67 år av kamp för ett enat och
demokratiskt Sydafrika. Den är utspridd över ett större område i staden och vi
hamnade någonstans mitt i, på vägen upp mot fyren och Donkins minnesmärke över
sin avlidna hustru, Elisabeth, kvinna som givit staden dess namn. 
Eisabeth dog, endast 28 år gammal och efterlämnade en 7 månader gammal so och en sörjande make. Han reste pyramiden till minne av henne
Göran ville lösa en ”where I go cache”. Det är en cache där man svarar på
delfrågor på vägen för att få nya kordinater, för att slutligen få koordinaterna
för den egentliga cachen. Vi började med att vandra uppför mosaiktrappor
som symboliserar en resa som börjar i mörker och fortsätter mot en ny gryning
och exploderar i färg som ger hopp om en ny början. Längs trapporna stod 36
lampor med olika symboler på toppen. Den första frågan för cachen var vad en
viss lampa föreställde. Vi skrev in det engelska ordet för träd (tree) och fick
veta att det var fel. Nåja, det var något slags staket också, vi försökte med
”fence” och ”wall”. Inget var rätt, det här började bra… Vi gick upp till
turistinformationen och frågade om de visste något om hur man skulle tolka
symbolismen hos lamporna. En mycket vänlig kvinna sa att ”Tyvärr, vi guidar
inte, så vi vet inte i detalj vad de olika konstverken föreställer.” Hon
funderade lite, ”Men jag kan ringa”, och så ringde hon någon som jag fick tala
med. Det skulle vara tree och när
Göran tittade närmare efter så kunde han konstatera att vår telefon, som bara
kan tala svenska, automatiskt hade ändrat tree till tre…
Nästa fråga var vid ”Voting line”, en lång rad av stålfigurer i naturlig
storlek som symboliserar folk på väg till valurnorna som de såg ut på väg till
det första demokratiska valet 1994. Inte så svårt, en ja- eller nej fråga som
till och med vi klarade utan besvär.
Göran har ställt sig i “the voting line”
Vi fortsatte till ”Lighthouse mosaic
moments”, en 370 m2 stor mosaiktavla på marken som symboliserar Port Elisabeth,
dess befolkning och omgivning. Nästa fråga gav svaret ”giraff”, inte så svårt
men vad heter det på engelska och hur stavas det? Vi frågade flera stycken och
fick flera olika alternativ, inget var rätt, enligt vår telefon. Lite pinsamt
var det allt, men jag gick in på turistinformationen igen och frågade. Damen
skrattade lite och nu vet vi att på engelska så heter det ”giraffe”.
Giraffer som flankeras av lejon
Nu hade vi bara en fråga kvar, vi gick till ”Welcome Carpet” en mosaik som
symboliserar den lokala kultur som råder på Eastern Cape och i Nelson Mandela
Bay. I mosaiken så fanns det en insekt som vi skulle skriva namnet på för att
få koordinaterna till den slutliga cachen. Det var en sådan där bagge som
rullar iväg sin egen skit i stora bollar. Vad sjutton heter en sådan? Dybagge?
Nej, dyngbagge är det visst, men på engelska? 
Dyngbagge??
En vakt kom förbi i sällskap med
en dam, så vi ropade på dem och de gick fram till oss. Nej, de visste inte vad
den där insekten hette, de bara skakade på huvudet och gick. Vi stod kvar och
dividerade om hur vi skulle göra ett tag. Det var ju direkt pinsamt att gå till
damen i turistinformationen en gång till, samtidigt som det var riktigt surt
att inte kunna lösa gåtan när vi var så nära… När vi stod där så kom vakten
långsamt strosande tillbaka ”Dungbeetle, it is dungbeetle” sa han. Göran
knappade in det och visst, det var dungbeetle! Vi tackade vakten och kunde
sedan fortsätta till en stolpe där cachen var gömd. 
En av flera mycket hjälpsamma sydafrikaner
Nu fick Göran en till cache
i Sydafrika men egentligen skulle den här cachen inte räknas i Görans statistik
för det var tack vare flera otroligt vänliga och tjänstvilliga sydafrikaner som
vi kunde lösa uppgiften, utan dem hade vi aldrig klarat det! Vi fortsatte att
strosa omkring ibland konstverken i några timmar, ju längre vi var där, desto
mer fanns att se och upptäcka.
