Innan vi lämnade Nuku Hiva och Marquesasöarna så besökte vi Baie de Taioa eller Daniel´s Bay som den också kallas. Vindinstrumentet hade slutat fungera redan på överfarten till Nuku Hiva och när jag blev upphissad i masten för att försöka skruva loss och smörja det så upptäckte jag att flera kardeler på mellanvanten gått av. Vi hade konsulterat Seldén som trodde att vi eventuellt spänt dem för hårt, från början. Normalt är det inte mellanvanten som ska ge sig först. Nu blev jag upphissad igen för att lossa några varv på vantskruvarna. Dagen före hade det varit kav lugnt i Daniel´s Bay men nu gungade det förstås och jag fick klänga mig fast i vanten för glatta livet för att kunna uträtta något arbete. Efter lite gungande och en hel del smällar och dunsar (många blåmärken blev det…) så kunde jag lossa vanten och lägga en säkringslina på styrbords sida, där sex kardeler av nitton var av.
På kvällen blev vi inbjudna till barbecue på stranden av Sirius besättning, en familj på två vuxna och två barn, Sophia 9 och Cameron 6. Vi blev underhållna med sång och när det blev mörkt gick vi och tittade på krabborna som kommer upp ur sanden på natten. Inte Cameron förstås “No way!” att han tänkte gå och titta på de där äckliga djuren!
Bättre var det då nästa dag när vi åt lunch hos fruktodlaren i dalen. Vi beställde lunch innan vi gick på promenad genom odlingen och tyvärr kunde vi inte få mer än en lättare fruktlunch. Ville vi ha fisk så fick vi vänta till dagen efter så att de hann fånga(!) fisken först. Vi nöjde oss med frukt och koksnötter. Det bor ungefär 20 personer i den här dalen, alla är släkt med varandra. Det finns ingen väg till byn men man har några bilar och vi var förstås nyfikna på varför man har bil när det bara finns en 2 km lång väg att köra på? Mannen vi pratade med och vars hustru serverade oss lunch förklarade att han levererar 500 kg kokosnötter, 300 kg pamplemousse och 300 kg lime i veckan till Tahiti. Bilarna som är pickups används för att transportera frukten ner till viken där båttransport tar vid. Det är för tungt att köra i skottkärra menade mannen och det kan vi sympatisera med. Även den bananstock vi köpt på restaurangen i Taiohae kom från dalens odlingar. Medan vi samtalade med mannen och hans hustru snodde tre kattungar runt våra fötter till Sophias och Camerons stora förtjusning. Två hundvalpar, bara två veckor gamla, fanns också att kela med. Mannen hade hela kroppen och halva ansiktet täckt med traditionella tatueringar och i ena örat hade han stuckit igenom en benbit, ca 20 cm lång. Cameron ville filma honom och då vrålade han och skrek som en äkta vilde, så att Cameron glömde att hålla ner knappen. Det fick bli omtagning och då gick allt bra, han kunde ju trots allt inte vara så farlig, när han hade både kattungar och hundvalpar…
Dagen efter lämnade vi Nuku Hiva och Marquesasöarna för knappt fem dygns segling till Rangiroa, den näst största atollen i världen. Det är lustigt att gå ifrån höga vulkanöar till låga korallrev. Den här atollen (ringen av korallrev) är 45 miles lång och 15 miles bred och öarna är bara några hundra meter breda. Här bor ungefär 2000 personer fördelade på, i huvudsak, två byar. Inne i atollen odlar man pärlor och eftersom det finns flygplats så finns det hotell och dykcenter. Vattnet är kristallklart, vi ligger med ankaret på 12 meters djup och det är inga problem att se botten.
Äntligen platt! Vi tog fram cyklarna och baxade ner dem i jollen för vidare färd till land. När vi monterade ihop cyklarna så samlades några barn omkring oss. Tyvärr kan vi inte prata med dem, vår franska är tämligen obefintlig, men vi förstod att de tyckte att våra små hopfällbara cyklar passade dem bättre än oss.
Vilken usel kondition vi har! Låt vara att vi tränar våra balansmuskler när vi seglar, men flåset! Det tog på krafterna att cykla de 9 km som det är bort till byn Avatoru. Vi skulle internetta (det är väl klart att det heter så!) på postkontoret men där kunde vi bara köpa 5 timmar för 140 kronor, så då gick vi och åt pizza för 210 kronor och fick internet på köpet. Vägen tillbaka blev en svettig historia och det var skönt att slänga sig i havet efteråt. Badtemperaturen ligger på drygt trettio grader, så det kan man inte klaga på!