Med ungefär tio dagar kvar till Hiva Oa, den första anhalten bland
Marquesasöarna så packade pumpen till watermakern ihop. Katastrof! Vi
började räkna över hur mycket vatten och annan drickbar vätska det fanns
ombord. Först och främst hade vi uppskattningsvis 70-80 liter i
tankarna. Detta vatten var från Panama och vi brukar inte dricka det
men, det duger gott som vatten att tvätta sig med och att skölja disken
i. Från och med nu så skulle vi få både duscha och diska i saltvatten
men det fungerar bra om man bara kan skölja kropp och porslin (dock inte
samtidigt) i färskvatten. Potatis och pasta kan man koka i saltvatten
även om pastan blir i saltaste laget, ris kräver dock sötvatten.
Måltidsdrycken är sedan tidigare öl och det fanns ett okänt antal burkar
ombord så det kunde vi lugnt fortsätta med. Dessutom fanns ca 12 liter
juice och 15 liter mjölk. Vi hade också 15 liter avsaltat vatten från
tidigare användning av watermakern och dessutom 60 liter köpevatten som
Anna och Eddie lev
ererat till oss när vi låg vid La Playita utanför Panama City. Vi hade
redan från början bestämt att dessa skulle utgöra vår vattenreserv och
att vi inte skulle röra dem förrän/om det blev nödvändigt. Det skulle
det bli nu. Tillsammans hade vi alltså 75 liter dricksvatten för
konsumtion under 10-12 dagar.
Vi hade köpt watermakern begagnad och efter köpet hade det visat sig att
originalpumpen var trasig. På Las Palmas hade vi köpt en ny pump som,
enligt uppgift, skulle fungera lika bra som originalet. Den höll lite
längre än en månad. Göran, som inte ger sig i första taget, tog mycket
snart itu med att skruva isär pumpen för att se vad som var fel. Motorn
hade brunnit. Nu började jakten ombord på en ny motor. Först försökte
han koppla den batteridrivna skruvdragaren till tappen på pumpen. Det
fungerade utmärkt men gick för sakta. Han fick inte upp tillräckligt
högt tryck för att kunna avsalta något vatten. Vad fanns det mer för
motorer ombord?
“Hur fort går den där mixern du brukar använda till tomatsoppan?” Jag
svarade att “den går fort” och plockade fram den ur skåpet. Men, hur
skulle Göran kunna få den att driva pumpen? Skruvdragaren hade han bara
dragit åt kring tappen men här satt en stjärna i plast som passade till
skaftet på knivarna till mixern. Hålet var alldeles för stort för
tappen på pumpen. Vi kliade oss i huvudet och funderade ett tag. Sedan
filade Göran ett spår i tappen och så filade han till en bricka. Så
pillade han ner brickan i stjärnan och tryckte ner den i spåret på
tappen. Det skulle nog kunna fungera! För att kunna hålla ihop allting
under användandet så återmonterade han pumpen i pumphuset och skruvade
tillbaka den på sin plats, men nu upp och ner. På så sätt satt pumpen på
plats ihopkopplad med sina slangar och med tappen uppåt så att man
kunde “trycka på” mixern ovanifrån.
Via mail hade vi försökt kontakta det amerikanska företaget som
tillverkat watermakern men utan resultat. Mailen kom tillbaka och
meddelade att adressen (som stod på företagets hemsida) inte fanns. Via
satellittelefonen ringde Göran till det svenska företag som stod i en
gammal broschyr vi fått med vid köpet. Det skiljer nu åtta timmar
emellan här och Sverige så han ringde mitt i natten. De hade inte längre
någon agentur och det var lite struligt för företaget i USA var sålt.
De visste dock vilka som hade den nya agenturen, ett företag i Kalmar,
och skulle genast vidarebefordra våra önskemål till dem om vi skickade
ett mail. Det gjorde vi förstås, vi hoppades på att de skulle kunna ta
kontakt med företaget i USA och be dem skicka en ny pump till Hiva Oa.
En originalpump, nu dög inte något annat längre.
I väntan på detta skulle vi prova Görans nya uppfinning, mixerpumpen:
Det blev ett fullt tillräckligt tryck men efter tre minuter var mixern
skållhet! Det var bara att avbryta. “Mycket jobb för ingenting”, suckade
Göran. “Vi får klara oss med det vatten vi har”. Och det gör vi nu, vi
har sex dagar kvar och ännu räcker vattnet. Vi har inte hört något från
Kalmarföretaget och Göran börjar så smått att snegla på den bordsfläkt
som vi kom över i Panama City och som ger svalka nere i salongen under
varma dagar. Den snurrar rätt fort och är gjord för att gå
kontinuerligt
.
Katastrof!
Stilla Havet Posted on 2013-05-27 21:51:21- Comments(2) https://blogg.anniara.se/?p=83
- Share
Welcome to Hiva Oa, congratulations with your safe passage. Despite the ‘Katastrof’ you made landfall safe and sound (but unwashed ? – I don’t read Swedish but I suppose you had some problems with the watermaker ?- one of the not-so-reliable things on board sailing yachts – and there are plenty of them- ). Enjoy your stay, you are getting pretty close to the half-way mark (180° W)!. (Your belgian friends of Kozmic Blues are cruising in the Caribbean and are actually moored in Trinidad.)fair winds !http://www.sailblogs.com/member/shelduck/
Oj! Klart saker går sönder, men måste det vara de saker som är viktigast? Jag hoppas inte det blir för varmt vilket gör att ni behöver extra vätska. Det ger helt klart ett perspektiv till oss här hemma med rinnande dricksvatten inom räckhåll i stort sett var vi än befinner oss.
Trygghetsnarkomanen i mig darrar! Äventyrerskan är nyfiken, hur ska det gå? Gränsar ni till alkoholism innan ni når land igen? Kramar