Måndagen den 13:e maj hade vi kommit halvvägs till Marquesasöarna som är vårt nästa resmål. Detta är den längsta överfarten hittills för att nå några öar “som är så små att de knappt syns på Google Map” som en av Görans kompisar uttryckte det i ett mail till oss. Vi beräknar att seglingen ska ta omkring 30 dagar, det är knappt 3000 NM från Isla Santa Cruz på Galapagos till Hiva Oa på Marquesas.
Dagarna ser rätt lika ut och vi har snabbt kommit in i någon slags vardagslunk. Göran väcker mig vid klockan sex på morgonen. Nu följer vi lokal tid och anpassar oss allteftersom vi passerar nya tidszoner. När vi gick över Atlanten så gjorde vi inte det utan behöll den lokala tiden för Cap Verde vilket resulterade i att jag började mitt morgonpass kl 02.00 lokal tid innan vi var framme i Karibien. Vi har en seglarkoj i en av sofforna i salongen men innan Göran går och lägger sig så kokar han te till mig och äter lite corn flakes. Passar konditionerna så kopplar han upp kortvågsradion och tar hem en väderprognos och eventuella mail hemifrån. Vädret ändrar sig inte så mycket från dag till dag men i början höll vi en mer sydlig kurs för att försöka nå passadvindarna. Dessa är inte alls lika stadiga och starka som på Atlanten men det är i alla fall mer vind än vad vi hade på passagen till Galapagos. Själv går jag upp i sittbrunnen, nu klädd i en tunn fleecetröja och mysbyxor. Jag kollar kurs och fart och att Pellolle, vårt vindroder, jobbar som han ska. Sedan sätter jag mig tillrätta, låter ögonen följa horisonten och lite beroende på hur vi befinner oss i tidszonen så kan jag se hur solen, först lysande orange och sedan alltmera vit rullar upp över horisonten. Jag dricker mitt te och går sedan ner och om jag har bakat så brer jag några mackor, annars får det bli corn flakes till mig också. Bara någon halvtimme efter solens uppgång har den värmt upp luften så att jag kan skala av mig kläderna, oftast har vi bara trosor/kalsonger på oss på dagarna, och så har ju Göran sin keps, annars är han inte klädd. Jag tillbringar sedan tiden fram till klockan tolv i sittbrunnen, sitter och läser eller lyssnar på en ljudbok. Jag slänger i fiskedraget och låter det släpa i sin lina efter Anniara men hittills har vi inte haft någon fiskelycka. Avslitna drag och krokar men ingen bärgad fisk. Men vi ger oss inte! Fiskelinan släpar efter – hela dagarna.
Jag tror inte att någon som inte varit här kan föreställa sig hur ensamma vi är på havet. Sammanlagt under femton dygn har vi siktat 6 andra båtar och sett ytterligare ett par till på AIS:en , dock för långt borta för att vi skulle se dem i verkligheten. Annars ser vi bara enstaka fåglar, något stim av delfiner och sedan hav, hav och hav. Jag tänker på Columbus och hans fartyg, även om Columbus själv var övertygad om att han skulle kunna nå Indien genom att segla över Atlanten så var det säkert många i besättningarna på de tre fartygen som var säkra på att jorden var platt och att den största faran var att man skulle komma för nära och segla över kanten.
Oftast vaknar Göran av sig självt när det är dags att göra en positionsrapport och skicka den till hemsidan. Han är väldigt noga med att det ska ske klockan 18.00 UTC och just nu motsvarar det 10.00 lokal tid. Annars är det meningen att han ska få sin mest sammanhängande sömn på för-middagarna eftersom jag har långvakt (06.00-12.00) då.
De tre följande timmarna är det Görans tur att hålla vakt, kolla vindrodret och fiskelinan samtidigt som han lyssnar på en ljudbok eller läser en vanlig bok. Jag passar på att laga lunch och eventuellt har jag smugit ner och gjort en bröddeg i slutet av förmiddagsvakten som i så fall antingen ska stekas (stekpannebröd) eller gräddas i ugnen. Det är sällan svalare än 30 grader nere i båten så jag väntar med att duscha tills efter dessa bestyr. Vi har en dusch kopplad till vattentankarna belägen på badbryggan men nu använder vi stället en campingdusch. Det är en vattendunk där vi pumpar upp trycket med ett handtag och sedan strilar vattnet genom ett duschhandtag. Vi fyller på vatten ifrån watermakern och det går åt mindre vatten än om vi använder den fasta duschen. Bara när vi tvättar håret, en gång i veckan, så använder vi den riktiga duschen.
Vid tretiden är det vaktombyte igen. Göran skriver oftast lite mail och kollar sina beräkningar om när vi ska vara framme och kollar vädret igen innan han sover en stund på sin frivakt. Jag håller ställningarna i sittbrunnen. Är det fredag eller lördag så tar vi en liten sundowner vid femtiden, ett litet glas rom utspätt med juice eller ett glas vin. Så hinner jag oftast se solen gå ner igen, vid sextiden, för att sedan sätta mig vid datorn och skriva och läsa mail, kanske lägger jag en patiens och sover en stund innan jag går på igen vid klockan nio på kvällen. Då är det dags för Görans insatser i köket, han diskar och tillverkar vatten med hjälp av watermakern och så kokar han soppa som vi äter som kvälls/nattamat. Till sist kokar han en termos med te som vi dricker av under nattens svarta timmar och knyter sig sedan en timme före tolvslaget.
Från sju och fram till sex nästa morgon så är det alldeles becksvart ute. Har man tur så är himlen klar och Vintergatan breder ut sig över huvudet. Jag kan sitta i timtal och titta på den oändliga rymden ovanför, kanske kommer månen fram och då lyser den upp havet omkring oss.
Göran har sitt långa pass på natten, från midnatt och fram till klockan sex på morgonen. Ofta kommer det regnskurar eller squalls på natten och då får han jobba med att reva segel och stänga ventiler som står öppna för värmens skull. De drar ofta snabbt förbi och då får han slå ut seglen igen och öppna ventilerna. Han läser eller lyssnar på ljudböcker och ibland passar det bra att köra kortvågsradio på natten så då sysselsätter han sig med det. Klockan sex kan han väcka mig igen. Så rullar det på, dag efter dag. Snart är vi framme…