Time flies… when you are having fun! Idag har vi hittat in en liten vik på ön Canouan. Vi befinner oss i St Vincent Grenadinerna och har således hunnit passera ytterligare ett par nationsgränser sedan vi var på Dominica där jag mönstrade på. ”Island time is slow time” och vi har tagit det ganska lugnt men ändå hunnit med en hel del. Livet är gott på en segelbåt omgiven av turkosblått vatten, kan jag intyga.
Efter alla intryck av den färgsprakande karnevalen i Roseau, Dominica var det dags för nästa land –Frankrike! Eller, för att förtydliga, Martinique. Konstigt var det att helt plötsligt befinna sig i ett europeiskt land. Fast så europeiskt var det ju kanske inte i alla lägen med bananodlingar och kokospalmer. Första anhalt blev St Pierre. En stad vid foten av vulkanen Mt Pelée, vars utbrott ödelade staden 1902. En del ruiner fanns här och var som vittnade om detta.
Vulkanen, Mont Pelée
Vi styrde dock ganska snart våra steg mot stadens romdestilleri, De Paz. Ett måste när man är här är ju att besöka ett sådant! Fransmännen har självklart sitt egna system för att kvalitetssäkra och kategorisera rommen och anser sig nog ha den bästa rommen i Karibien. Själv är jag en aning skeptisk. Typiskt i Karibien är att dricka ”Rum Punch”, vilket innebär en drink gjord på Rom och juice. Det är faktiskt inte så dumt alls. Men att dricka rom rakt upp och ner är nog inte något för mig. Trots att det var VSOP (hög kvalitet, enligt det franska systemet), som jag provsmakade på destilleriet så kan jag inte riktigt tycka att det är så jättegott om det inte blandas med något.
Infarten till destilleriet
På promenaden dit och tillbaka passerade vi också en hel del sockerrörsodlingar och kunde ta oss tid att på nära håll studera den för rommen nödvändiga grödan. Förutom sockerrör så blev det en hel del fotograferande av blommor men en och annan höna och något får fick också agera fotoobjekt. Just höns och kycklingar verkar finnas överallt här och i mer eller mindre var mans ägo. De springer oftast helt fritt och hur de har uppfostrat sina katter (för sådana såg vi också) till att inte jaga och äta upp kycklingarna får man nog säga är lite av en gåta.
Sockerrören var dubbelt så höga som jag
Dagarna efter tog oss vidare ner för Martiniques kust och det blev bl a provianterande i huvudstaden Forte de France och ett stopp i turistfällan Grande Anse. Det sistnämnda är en vik med vit sandstrand och mycket klart vatten. Längst stranden har de goda fransoserna byggt upp ett promenadstråk med små pubar/ restauranger och butiker. Under dagen verkade det besökande klientelet vara turister på jakt efter sol och bad. Men på kvällen kunde vi konstatera att det till stor del var folk från båtarna som tog sina dingar (läs: jollar, det heter visst så här, har jag förstått) in till stranden för att ta en pilsner och koppla upp sig på pubens fria wifi. Med båtarna menar jag de segelbåtar som, liksom vi, låg förtöjda vid någon av vikens bojar eller möjligen hade ankrat upp i viken.
Jag hade införskaffat snorkel, cyklop och simfenor i Forte de France eftersom jag inte hade orkat packa ner det i ryggsäcken innan jag åkte. Lite simning i det klara vattnet i Grande Anse gav mersmak och nu ville jag gärna se en av de där saktmodiga invånarna som ska finnas här, nämligen havssköldpaddor. Vi hade pratat med en svensk familj på segelbåten Victory i Forte de France och de rekommenderade Tobago Cays nere vid Grenadinerna för ändamålet. Sagt och gjort, det var dags för oss att göra en lite längre segling ner till detta snorkelparadis. Först behövde vi gå in i den lilla hamnstaden Marin för att klarera ut från Martinique. Det skulle visa sig vara en stad, som kan stoltsera med en ganska stor marina. Själva viken där hamnen var låg inbäddad i Mangroveträsk. Jag, som aldrig tidigare sett dessa vattenlevande träd i vilka man rekommenderas förankra sin båt under orkansäsongen (för den händelse man väljer att husera sin båt i Karibien under den årstiden), jublade över detta tillfälle medan mamma och Göran var måttligt imponerade.
Trots att det alltid blåser här så hamnade vi lite i lä av ön på väg till Marin och fick köra för motor något. Helt plötsligt började det skaka och stimma om motorn. Något var helt klart på tok. Vi misstänkte att något kanske hade fastnat i propellern men trots försök att backa osv så fortsatte oljudet. Jag tänkte: ”Hej, mera fransmän och hej då, havssköldpaddor”… Framme i Marin tog Göran dingen för att åka och klarera ut medan mamma och jag stannade kvar vid båten för att försöka dyka under och titta på propellern. Den goda sikten under vattnet som vi haft vid Grande Anse var nu som bortblåst. Kanske var de att Marin omgavs av mangroveträsk som gjorde att nu kunde vi knappt se en halvmeter framför oss i vattnet och ännu mindre propellern. Jag dök in under båten och fick då i alla fall tag på ett nät som hade fastnat i propellern. Som tur var så var det en mindre bit nät och efter lite mixtrande så var det borttaget. Allt verkade sedan vara som det skulle när jag kände på propellern. Tur att det inte hade trasslat mer än så!
Sådant här inte hemma i propellern
Nu kunde vi säkert ge oss av ner till St Vincent och Grenadinera. Hur det är här och hur mötet med havssköldpaddor och övriga invånare, såväl havslevande som landlevande, var kommer jag att skriva om i nästa blogginlägg.
