Great Bird Island

”Där! Där är den! Nej nu dök den igen…”

”Den” var en sköldpadda som vi döpte till George och som med jämna mellanrum dök upp omkring Anniara när hon låg ankrad i Deep Bay, bara några kilometer ifrån S:t Johns, huvudstaden på Antigua. Ibland kom George så nära att man kan höra hur han drog efter luft, när han sträckte upp halsen över vattenytan för att andas. Sedan – efter en halv sekund, så var han borta igen, omöjlig att fånga på kort.

Från Deep Bay fortsatte vi längs kusten norrut. Vi ville uppsöka Great Bird Island och snorkla på de rev som ligger omkring ön. Vi snirklade oss fram emellan rev och grundflak. Det kändes lite obehagligt, många har varnat oss för att överensstämmelsen mellan verklighet och sjökort kan halta betänkligt. ”Hur djupt är det här?” frågade Göran med jämna mellanrum. Han hade fin utsikt över botten ifrån däck och tyckte nog att det såg rätt grunt ut. Men vattnet är så klart att även på 10 meters djup så ser du botten. Vi klarade oss galant ända in mot Great Bird Island och kunde ta en av de tre bojar som finns utlagda för att man ska undvika att ankra där det växer koraller.

Nu var det dags för sköna naturupplevelser! Det var fortfarande förmiddag så vi fick snabbt jollen i sjön och så slängde vi i våra snorklar och simfötter i den och gav oss iväg in mot ön. Det finns en ”dingeväg” emellan reven utmärkt med några pinnar som vi kunde följa in emot stranden. Väl på stranden drog vi upp jollen och hittade snart en informationstavla där vi kunde läsa lite om ön och dess invånare. Där omnämndes bland annat den utrotningshotade sköldpadda som finns här, Hawksbill Turtle och den likaledes utrotningshotade Antiguan Racer Snake, som bara finns (i vilt tillstånd) på den här ön.

Antiguan Racer Snake

Det går en stig över ön så vi slog in på den. Vi hade knappt kommit tio meter innan jag hejdade mig för att inte kliva på en liten sandödla som kilade över stigen. Snabbt fram med kameran förstås och sedan kunde vi fortsätta.

Döm om vår förvåning när vi möttes av en kraftig antiguansk matrona i ett stånd där hon sålde allt från stora snäckor till plastblommor till t-shirts och rumpunch! Här trodde vi att vi kommit till ett skyddat naturvårdsområde och så möts vi av detta! Lite besvikna blev vi allt, det visade sig att det går dagsturer runt i området och ett av ställena de stannar på är Great Bird Island. ”Det är amerikaner på måndagar och onsdagar och tyskar på tisdagar o torsdagar och på fredagar är det blandat” förklarade damen. ”Idag var det bara tyskar.” Hon visade oss att det är närmare och enklare att gå in med jollen på den sidan och att det finns små bojar att ankra jollen i medan man är i vattnet. Det var ju en fördel – vi har inget ankare till jollen och hade funderat en del på det problemet. Det kändes lite överdrivet att ta med ett av våra 15(!) kilos ankare för att ankra dingen.

Nu gick vi tillbaka till andra sidan där vi hade jollen för att prova vår nya snorkelutrustning. Göran har snorklat någon gång när han var liten men jag hade aldrig snorklat förut. Vi provade en stund och jag förvånades över hur klart man ser genom cyklopet. Där inne på stranden fanns dock inte mycket att se, så när vi fått kläm på hur sakerna skulle sitta för att fungera utan alltför många kallsupar så tog vi jollen tillbaka till Anniara. Dagen därpå skulle vi snorkla på revet på andra sidan!

Under eftermiddagen såg vi sedan både en fiskgjuse som fiskade ute på revet en bit ifrån oss och flera sköldpaddor visade sina nunor över vattenytan. De var betydligt mindre än George, max en halvmeter långa och kanske var det Hawksbill Turtle vi såg.

Dagen efter tog vi jollen in till matronan. Vi satte oss på bänken och pratade lite med tanten, hon var från Jamaica och tyckte absolut att vi skulle segla dit. Enligt henne så är det riktiga Karibien!

Vi tog jollen ut och högg en av de små bojarna vid revet. Jag har tillverkat en liten repstege så vi kan ta oss upp i jollen igen (det är faktiskt inte det lättaste), så nu var det bara att sätta på snorkel, cyklop och simfötter och elegant slänga sig bakåt, som vi har sett på tv att riktiga dykare gör. Det kanske inte blev så elegant men i kom vi. Vi låg lite vid sidan om revet så vi simmade ut på det och sedan snorklade vi. Vilken upplevelse! Det är en helt annan värld därnere. Vi såg koraller och växter i alla färger o former, små fiskar och lite större! Ingen haj och det kanske var lika bra det… Göran är rätt övertygad om att han såg Black Molly, som ju är vanliga som akvariefiskar. Vi har investerat i en fågelbok och nu kändes det som att vi borde slagit till på boken om fiskar som låg på samma hylla i bokhandeln. Jag kom snart på att jag kunde simma mot vinden en bit in över revet och sedan kunde jag bara ligga och flyta och kolla in livet under mig tills jag flutit över hela revet. Göran hade otur och gick på grund på en korall som stack upp nästan till ytan, men det ordnade sig, han kom snart loss igen.

När vi tröttnat på snorklingen klättrade vi upp i jollen igen, kastade loss och gick in till stranden. Nu tyckte vi att vi gjort oss förtjänta av en riktig rumpunch. Matronan hade redan tidigare aviserat att hon minsann blandade dem själv med riktig antiguansk rom. Rom, is och något sött tuttifrutti-liknande, det var gott – och starkt! Vi satte oss en stund och vilade och jag hann få kort både på min favoritfågel, Bananaquit och på ett par Lesser Antillean Bullfinch. När vi satt där kom en turbåt in och när vi satte i jollen för att ge oss iväg så ropade guiden att vi gärna fick stanna kvar och dela deras rumpunch med dem, men vi tyckte att en räckte, vi skulle trots allt tillbaka till Anniara i vår lilla jolle.

Idag har vi varit uppe på utsiktspunkten som man når genom att ta stigen bakom försäljningsståndet. Det finns (förstås) en cache där som Göran väldigt gärna ville hitta. Vi klättrade upp och hittade två ”blowhole”, hål i berget där sjön slår in nerifrån och upp på klipporna vid hårt väder. Någonstans i närheten skulle cachen ligga. Jag gick in i buskarna för att leta och gav Göran min kamera under tiden. Där – i buskarna mötte jag en Antiguan Racer på knappt en meter! Jag hade precis för mig att den är mycket giftig och backade väldigt snabbt ut ur buskaget! Väl i säkerhet beklagade jag lite att jag inte hade med kameran men det vete sjutton om jag vågat stanna kvar och ta någon bild – även om ormen rörde sig bort ifrån mig, han var inte mer intresserad av någon närkontakt än vad jag var. Så småningom hittade vi cachen och såg noga till att det inte fanns någon orm i närheten innan Göran plockade ut burken från stenarna den låg gömd under.

Tanten i försäljningsståndet skrattade lite åt oss och påstod att ormarna inte är farliga, de äter bara matrester och är inte giftiga. Tur för oss! Lite roligt är det i alla fall att ha fått se den här ormen i vilt tillstånd, den finns ju bara här på den här ön.

Nere på stranden kunde jag ta ytterligare några foton. Dels på en Antiguan Ground Lizard som kalasade på bröd någon tappat på backen, dels på några fåglar, Gray Kingsbird och Zenaida Dove. Åtminstone tror jag att det var dem jag tog kort på. Artbestämning av fåglar är inte min starkaste sida…