Tvingade till en hög grad av overksamhet på grund av Görans
konvalescens så har vi gott om tid att fundera och reflektera. Reflektera över
de val vi har gjort och hur de har påverkat oss hittills.
Vad driver oss då till att företa en så gigantisk resa som
en längesegling faktiskt är? Att befinna sig på resande fot under flera år och
samtidigt avveckla allt vanligt liv hemma i form av arbete och villa, bil och
motorcykel? Att tränga ihop oss på en minimal yta med bara våra mest
livsnödvändiga ägodelar ombord? Att frivilligt ställa oss utanför vår normala
sociala krets och tvingas söka nya okända kontakter. Att verka i helt nya
sammanhang och lösa uppgifter som vi inte ställts inför tidigare.
Vi hade ett bra liv med bra jobb, betald villa som vi
renoverat efter eget tycke och smak, segelbåt som vi köpt 2007 och vänner som
vi tycker om att umgås med. En viktig grundsten i detta är att vi inte i
egentlig mening söker oss bort ifrån vårt vanliga liv. Vi söker oss till något!
Vi vill leva ett på många sätt enkelt liv, med stort innehåll av nya miljöer,
nya möten med nya människor. Redan nu efter knappt tre månader så ser vi att
många upplevelser är slumpmässiga. Vi tar en cykeltur eller sätter oss på en buss,
vilket leder fram till att vi upptäcker nya platser och träffar nya människor.
Vi kommer med all säkerhet att missa många ”givna” turistmål och sevärdheter på
vägen, men det bekymrar oss faktiskt inte – vi vinner så mycket annat istället.
En arbetskamrat påpekade vid något tillfälle att ”Ni reser
ju aldrig någonstans”. Det är en sanning med modifikation, under de senaste 5
åren har vi varit både i Paris, på Bornholm(seglat) och Åland (seglat), i
Tyskland (seglat), Skottland(seglat), Norge och Kalifornien. För att inte tala
om all den tid vi tillbringat med att resa (segla) kors och tvärs i den svenska
skärgården. Men, det förstås, vi har inte unnat oss några konventionella
semesterresor till Grekland, Turkiet eller Thailand. Inte har vi spenderat
överdrivet mycket pengar på kläder eller andra nöjen heller men, vi tycker
faktiskt inte att vi fått försaka särskilt mycket för att göra den här resan
möjlig. Visst, vi har medvetet sparat pengar varje månad och samtidigt rustat
Anniara för långsegling men vi har definitivt inte levt snålt under de senaste
fem åren, bara sparsamt. Jag (Gudrun) tycker och tänker mycket om det
konsumtions-samhälle vi alla är en del av. För mig är det mycket tilltalande om
vi lyckas leva fyra år på sparade medel. Pengar som vi antagligen annars skulle
ha spenderat under spartiden utan att uppnå några speciella mervärden av det!
Det kommer att innebära att vi väljer att totalt konsumera under nio år vad vi
antagligen annars skulle ha konsumerat under fem. Och ändå får vi ut ett enormt
mervärde i form av en annorlunda livsstil med helt nya erfarenheter och
upplevelser. Vi gör detta för att det är möjligt. Medvetna val gör det möjligt
att forma livet på ett eget och spännande sätt.
Nya miljöer
Möten med nya människor
Det finns naturligtvis fler som gör som vi, men de flesta
som seglar längre tid är pensionärer med ett avslutat yrkesliv bakom sig. De
har en enorm fördel av att det inte är pengarna som styr vare sig färdmål eller
längd på resan. De kan ta sig fram, i sakta mak, stanna länge på platser de
tycker om och många lämnar sin båt under kortare eller längre perioder för att
åka hem och ”hälsa på” barn och barnbarn. Men sedan är vi några stycken med
oavslutat yrkesliv bakom oss som måste åka hem och skapa oss en ny tillvaro när
pengarna är slut. Hade det inte varit bättre att jobba 10 år till och sedan ge
sig ut? Ja, jo, kanske, eller nej, svara på den frågan, den som tror sig veta
det rätta svaret! Vi har ett ansvar mot oss själva att leva vårt liv på bästa
sätt medan det pågår. Vem vet i vilket skick vi befinner oss om 10 år? Vi vill
göra detta nu, för det är nu vet vi
att vi kan och vi har själva skapat oss utrymme (ekonomiskt och mentalt) för
att genomföra vår plan. Dock ser vi redan nu att det händer och kommer att
hända oförutsedda saker som vi måste förhålla oss till. Men det hade det gjort
om vi stannat hemma också!
Det finns inget optimalt tillfälle att ge sig av. Det kommer
alltid att finnas företeelser hemma som vi också skulle velat vara med om men
som vi blir tvungna att välja bort.
Vi tycker det är spännande att välja något annorlunda här i
livet. För oss är det en längesegling med Anniara, andra väljer helt andra
upplevelser och de allra flesta väljer små, inte fullt så drastiska
förändringar i sitt vardagsliv eller inga alls och var och en må bli lycklig
efter sin fason!
Hej Gudrun!
Vi saknar dig på vår IFLA-återträff, men passade på att läsa lite på din blogg. Tråkigt att höra att ni fått åka hem en sväng, men vi hoppas att ni därefter vår en fortsatt fantastisk seglats.
Hälsningar från Marie, Annika, Karolina, Birgitta F, Elisabeth och Helena
Hej,jag läste något som någon skrivit en gång, “Livet är det som passerar under tiden vi planerar för framtiden”. Jag tycker att det är så sant!Ni gör det många av oss andra troligen drömmer om men är för rotade i det trygga och säkra för att våga ta steget. Jag uppskattar därför er blogg som gör det möjligt även för mig att leva med i resan som ni gör och på så sätt ändå uppleva den.Kram och hurra för att ni tagit steget!//Leif
Gillar dina/ era kloka reflektioner och min egen reflektion handlar om hur ni lever er dröm efter era värderingar och hjärta. Avundsvärt och svårt för de flesta. Ni gör det. Ni vet också nu än mer att livet är skört! Må väl ta hand om varann
Kicki
Att leva det liv vi vill- det är väl meningen. Du har så rätt Gudrun och var stolt över dina val. Det är resan som är grejen inte målet och det beskriver du så underbart. Lycka till med fortsättningen.
man måste nog ta äventyren i flykten, men jag tror ni valt helt rätt
Djupa tankar! Det ni gör är härligt! Det kommer att dyka upp situationer som kräver eftertanke och ibland kan man säkert undra om det är värt det. Vi åker alla snålskjuts på erat äventyr
Hej Kerstin o Staffan! Klart det är ni!!! Och vi är väldigt glada för det…Det är väl synd att säga att vi var direkt nödbedda när ni bjöd in oss på vin första gången? Jag menar bara att hemma kan man trampa på i gamla hjulspår om man vill. Det kan vi inte här – och det är själva grejen!Vi ses på Kanarisarna!
Du skriver så trevligt!Men jag bara undrar: “….och tvingas söka nya okända kontakter.” Är det vi det eller?Vi åker till Portogal på fredag, räknar med att vi ses på Kanarieöarna.
Jag säger som jag gjort hela tiden – ni gör helt rätt!! Och jag hoppas att ni snart är tillbaka på Anniara igen, så ni kan fortsätta ert härliga äventyr!!