Från Camarinas seglade vi ner förbi Cabo Finisterre, den
västligaste punkten på den europeiska kontinenten. Det var en lat dag med
länssegling hela vägen. När kursen blev
fel för att segla ”schmetterling” så tog storseglet all vind från genuan och då
passade vi på att prova hur det fungerade att istället ha focken på det andra
förstaget uppe. Vi gjorde inte så mycket
mer fart än med endast storsegel men gången blev desto mer stabil.
Cabo finisterre
I Camarinas låg vi inne i marinan hela tiden till det facila
priset om 18 €/natt. Nu ankrade vi dock
på svaj, första natten utanför en liten turistby med fin sandstrand och sedan
utanför stranden vid Muros, en liten stad som i vår pilote-bok benämns som ”A
pleasant fishing town with increasing tourism”.
Vi tog Balances dinge in till en ramp där vi drog upp den på land för
att den inte skulle försvinna ut med tidvattnet innan vi kom tillbaka.
Som så många andra städer och samhällen vid kusten så trängs
bebyggelsen på en smal remsa intill vattnet med bergen bakom. Strandvägen utgör
huvudgatan och bakom slingrar sig trånga gränder emellan husen. I Muros var det
till och med så att man byggt ut strandvägen över den gamla muren mot vattnet
och på så sätt gjort den bredare. Vi tog
en ordentlig promenad upp bland husen och insöp atmosfären och sedan satte vi
oss på en restaurang med wifi och gjorde lite bankärenden, kollade facebook och
surfade lite allmänt. När vi skulle hem så hade det blåst upp ordentligt och vi
blev ofrivilligt duschade med kläderna på när vi åkte tillbaka till båtarna,
tur att det var varmt, både i luften och i vattnet!
På svaj utanför Muros
Kustnära fiske, inne i hamnen. De slängde i ett ankare och sedan körde de ut ett nät i en cirkel. Därefter drog de in nätet, vi såg inte att de fick någon fisk.
Strandpromenaden i Muros
Man ser tydligt var det börjar bli grunt, Anniara till höger.
Restaurang i gränden
En annan sorts invånare i staden
Kerstin på promenad i gränderna
Fönstermålningar i kyrkan i Muros
Efter två nätter på svaj utanför Muros flyttade vi oss tvärs
över viken till Portosin och la oss vid bryggan eftersom det skulle bralla i
ordentligt under nästföljande natt. ”An
efficient and pleasant marina” enligt pilote-boken – och
dyr kunde vi konstatera, nästan 33 €/natt.
Vi låg dock kvar en natt med tanke på vädret. Det var dessutom tivoli i
staden, gratis underhållning ända fram till klockan 6(!) på morgonen, den
startade ungefär när vi gick och la oss vid sådär halvtolvtiden på kvällen.
Spanjorerna har definitivt en annan dygnsrytm än den vi är mer vana vid.
Vi lät båtarna ligga kvar i marinan under dagen efter och
tog själva bussen till Santiago de Compostela. Vi var inne på marinans kontor
och frågade om en busstidtabell. Klockan
var halvtio och det var den tidpunkt som bussen skulle gå från den närmaste
hållplatsen. Dit var det dock en halv kilometer så vi konstaterade att den
bussen skulle vi missa. Nej, men det är inte säkert, menade damen på
marinakontoret, den kan komma tio minuter senare också. Gå ni så kanske ni
hinner, annars får ni ta en kopp kaffe på ett kafé och ta nästa buss, det går
väl lika bra? Manana, manana… Men vi hann! Bussen och vi kom båda två tio
minuter försent.
I Santiago vimlade det av pilgrimsvandrare. Var och varannan
person som vi mötte hade vandringsstav och vandringskängor. Vi var inne i den
stora katedralen och trängdes med pilgrimsvandrare från hela den kristna
världen. Det pågick en mässa av något slag men tyvärr var det inte helgdag. På
helgdagarna svingar man ett enormt rökelsekar över församlingen och det går åt
åtta präster för att kunna svinga det!
Utsmyckningarna runt altaret var praktfulla men tyvärr var det för
mycket folk för att man skulle kunna se mer än en bråkdel av härligheten.
Om ni tittar riktigt noga så ser ni repet och rökelsekaret i mitten av bilden.
I bussen på hemvägen kom Staffan på att de glömt att titta
efter en bokhandel där de kunde köpa en pilote-bok över Portugal. ”Äsch”
Kerstin avfärdade tanken direkt, ”där finns bara Jesusböcker, vet du”. Och det
kändes som att hon nog hade rätt, de gamla kvarteren runt katredralen erbjöd
mest souvenirer med anknytning till pilgrimsvandringarna, någon bokhandel såg
vi överhuvudtaget inte.
När vi kom tillbaka till marinan så tankade vi vatten och
sedan tackade vi för oss och gick ut och la oss på svaj utanför hamnen.
