Vi har nu legat i Camarinas sedan i måndags och idag är det fredag (tror jag). Det känns skönt att vi har en plats inne vid bryggan för Biscayas lågtryck når ända hit, så det har blåst och blåst, åt alldeles fel håll för fortsatt tur nerför norra Spaniens kust. Det ligger en del båtar för ankare utanför hamnen och de har tidvis varit hårt ansatta av vinden.
Camarinas är gemytligt och vi lider ingen nöd precis. Igår kostade vi på oss en liten tur till puben tillsammans med Staffan o Kerstin. Vi bestämde oss för att ta in 5 tapas som vi delade på och vi valde bara sådant som vi inte kunde lista ut vad det var…Först kom det in två(!) små friterade bitar på ett fat, vi delade broderligt och smakade, liten friterad bläckfisk, helt ok. Sedan fick vi in en kall blandning av räkor, några musslor och sådana här rullar som vi i Sverige hittar i frysdisken och som kallas crabfish, tillsammans med lite grönsaker och med någon dressing på. Riktigt gott. Därefter fick vi en kokt fiskbit med pommes frites, smakade alldeles utmärkt. Sedan kom Pulpo, kokt bläckfisk i stora bitar med skinnet kvar – blä! Det fick ligga kvar på tallriken, ingen av oss gillade det. Den sista tapasen var någon köttstuvning med pommes, också ok. Vi var fortfarande hungriga så vi beställde in ett fat med gambas – grillade jätteräkor. Utan tapas hade vi nog kunnat sätta i oss en tallrik med 12 stycken var – det är riktigt läckert!
Två små friterade bitar att dela på
Idag tyckte vi att blåsten avtagit så vi tog fram cyklarna och cyklade till Cabo Villano och den stora fyren som finns där. Vi är nu på Costa de Morte, “Dödens kust” inte långt ifrån Cabo finisterre där Europa tar slut. Vi insåg att det fortfarande blåste kraftiga vindar, inte minst när vi såg Atlanten välla in över klipporna. Det kändes nästan konstigt att tänka på att vi seglade förbi här, i lika hårt väder, bara för några dagar sedan.
Cabo Villano
Atlantens vågor slår mot klipporna
Vi hade med ost, kex och vin så att vi skulle kunna fika på vägen. Vi hade sett några som fiskade i en liten vik och tänkte att vi skulle kunna finna lite lä där. När vi kom ner till klipporna så såg vi att de fiskade vid ett utlopp med färskvatten och där vimlade av fisk! Sjön kokade verkligen av dem! Jag försökte fråga vad det var för sorts fisk och fick till svar något som lät som muche, eller på spanska då möjligen muje. Är det någon som läser detta och vet vilken fisk det kan vara får ni gärna höra av er. De flesta var nog i storleksordningen ett kilo eller så.
Nedanför kokade havet av fisk
Medhavd matsäck smakade förträffligt och vi tog sedan en grusväg längs kusten tillbaka. En del av vägen benämndes “Via Cruix” och den kantades verkligen av kors, inte mindre än 14 st, inga namn, de var numrerade istället. Vägen ledde upp på en hög klippa med ett kapell högst upp. Fantastisk utsikt och anledning att korka upp medhavd vinflaska nummer två, fast utan ost, den hade vi ätit upp och utan kex, för de hade blåst bort vid förra raststället.
Kapellet på klippan
I morgon kväll är det grillfest på Yachtklubben. För 10 euro får du både mat och dryck. Efter nästan en hel vecka här känner vi oss som medlemmar av klubben och har följaktligen beställt bord. Hoppas bara att det inte blir för mycket “Pulpo”…
Fisken dom fiskade måste väl ha varit en Mulle? Jag visste bara att dom fanns i medelhavet men efter att ha läst lite såg jag att dom fanns hela vägen mellan engelska kanalen och ner till kanarieöarna också.
Ni hade väl kristallglas med er när ni var ute och cyklade?
(Jag håller med: det börjar bli lite tjatigt om kristall)
Skepp o hoj! Som ett test efter mejlet. Ha det fortsatt bra på böljan den blå!
Hej Ulla-Carin!Det är förstås synd, vi behöver lite nya glas så småningom, de går åt efter hand. Vi får försöka klara oss ändå.
Det är kul att ni har trevligt och att allt har gått bra men lite tråkigt måste det ändå kännas att ni missar dagens loppmarknad i Verkebäck. Här finns ju bl.a. “nya” glas att köpa.