Vi letade efter och hittade ett litet väderfönster där den
västliga vinden tillfälligtvis skulle vrida mot syd-sydost. Det innebar att vi
lämnade Waterford på måndagseftermiddagen den 30:e juli för att gå mot Cork.
Egentligen hade vi tänkt gå till Kinsale eftersom vi fått uppgifter om att det
ska vara så trevligt där. Men, på AIS:en kunde vi se att den svenska båten
Balance låg i Cork och nu ville vi gärna ha någon att diskutera färden över
Biscaya med.

Väderfilen vi plockat hem via kortvågsradion stämde mycket
väl när det gällde vinden. Vi hade fin sidvind större delen av natten. Dock
hade vädergubbarna glömt att berätta om regnet – det öste ner konstant under de
femton timmar det tog för oss att ta oss från hamnen i Waterford till Royal
Cork Yachtclub i Crosshaven strax utanför själva staden Cork. Fy Belsebub vad vi är trötta på regn!!! Till
råga på allt så gick vår autopilot sönder under natten och vi fick handstyra.
Om autopiloten fungerar så kan man fälla upp sprayhooden och sitta i skydd
under den men när man handstyr så är man utsatt för både vind och regn. Egentligen var vi framme redan vid klockan
fyra på morgonen men vi vill inte gå in i en främmande hamn i mörker utan Göran
körde i ett triangelspår utanför till dess att det blev tillräckligt ljust. Sedan gick vi i en smal, smal ränna in till
klubben och kunde lägga till bara två båtar ifrån Balance och Staffan o
Kerstin.

Dagens stora uppgift blev att plocka isär styrningen och
försöka se vad det var för fel på autopiloten. Det visade sig att kablarna till
elektromagneten som utgör kopplingen mellan styrningen och motorn hade brunnit
av, kortslutning helt enkelt. Mitt i felsökningen dök tullen upp. De ville ha
alla uppgifter och skickade dessutom ombord en knarkhund(!). Hon hittade inget. Tulltjänstemännen hjälpte oss sedan att komma
i kontakt med en båttillbehörsfirma som kunde beställa rätt(?) del ifrån
Lewmar. Tyvärr så kommer den inte att
hinna fram innan vi lämnar Crosshaven utan de kommer att få skicka den till La
Coruña i Spanien. Ska bli spännande att se hur det går…

Nerplockad styrning

Nu ligger vi här och väntar på bra väder för att gå över
Biscaya. Igår var vi inne i Cork. Vi gick först till turistinformationen och
fick en karta och en tidtabell där vår buss´ tider var överstrukna med en
överstrykningspenna för, som tanten förklarade, ”alla bussar 222 går inte hit,
bara en del…” Kartan var en av de sämsta jag någonsin sett, ungefär 5 gator var utritade med namn resten
fick man gissa sig till. Men det gick
bra i alla fall, vi fick tag på det vi ville, vi fick dricka Guinness på en pub
och hittade sedan fram till rätt buss och kunde åka hem igen.

Bönder på stan? detta var i Cork!

Eller var det ett resande teatersällskap? De hade en skylt där det stod “Up the Culchies” Jag googlade lite och kom fram till att culchies är alla som bor på landet, antingen utanför Dublin eller utanför andra större orter som t ex Cork. Culchies skulle också kunna betyda ungefär “vi som går bakvägen” på gammal gaeliska. Vad det än var för mening med detta så tyckte vi nog lite synd om grisarna…

Idag har vi varit
uppe på en kulle högt över Crosshaven och Göran tog en cache som låg där. Det
var lite skumt, en jättegammal kyrkoruin med en kyrkogård utanför som såg helt
överväxt och övergiven ut. Dock fanns det en hel del gravar från 1900-talet så
det kan inte ha varit så länge sedan den var i bruk. Sedan fanns en del gamla
stenar, många gick förstås inte att tyda vad det stått på dem, men några såg
jag från 1700-talet. Och så fanns en del rätt nya stenar, den senaste från
2008. Varför begraver man någon på en övergiven kyrkogård? Det låg i alla fall
väldigt vackert, med utsikt över havet.

Från 1711?

Övervuxet och med stenar som lutade åt alla håll

Tänkvärt och vackert!

I morgon bitti ska vi iväg. Vi reser då från den äldsta
yachtklubben i världen, Royal Cork Yachtclub bildades redan 1720 (en del som
var med kanske ligger där uppe på kyrkogården?). Och vi är övertygade om att vi
nu äntligen ska få möta solen och värmen! Det kommer att ta några dagar, det är
lite mer än 100 NM längre än från Norge till Skottland så det blir den längsta
överseglingen hittills. Vi har kokat köttgryta i tryckkokaren och har även
laddat upp med två liter hemgjord tomatsoppa, så vi ska nog klara oss ett tag. När vi hörs av nästa gång så är vi på den
Iberiska halvön, lev väl till dess!.