Irland håller sig med många kända författare, James Joyce,
Oscar Wilde, Seamus Heaney med flera. Jag, som för det mesta läser lite mer
populärlitterära böcker, har ofta läst om den fattiga katolska flickan som bor
i Dun Laoghaire. Hon får gå i skolan inne i Dublin och varje eftermiddag/kväll
när kamraterna ska ut på roligheter så måste hon ta tåget hem. Därför var jag
nyfiken på Dun Laoghaire och ville att vi skulle gå till marinan i Dun
Laoghaire och inte i Howth som ligger norr om Dublin och på så vis hade varit
närmare att gå till. Lika länge som jag
läst de där böckerna, lika länge har jag funderat på hur man uttalar Dun
Laoghaire. ”Dann Logghär”? Svaret gavs
på tåget ”Next station is ”Dun Leary”” som i O`Leary. Och Dun uttalas som det
engelska ordet ”done”. Så behövde vi inte känna oss bortkomna längre, vi visste
åtminstone var vi bodde (och hur man uttalar det).
Vi tog tåget in till Dublin, för nu skulle vi träffa min
mamma Maj och Elisabeth, min dotter. Och vi skulle göra Dublin tillsammans, på
tre dagar. Det gick nu inte, men vi gjorde ett tappert försök!
Det hade hunnit bli kväll innan vi hann in till Dublin så den
första dagen nöjde vi oss med ett pubbesök. Men inte vilken pub som helst! Vi
åkte till The Brazen Head som är den äldsta puben på hela Irland! Här har man
serverat mer eller mindre ädla drycker ända sedan 1198. Det ni! Vi drack
förstås Guinness. Maj och Elisabeth hade redan på eftermiddagen varit på Hard
Rock Café och provsmakat (Maj var fortfarande, flera timmar efteråt, lite
tagen, inte av ölen men av upplevelsen i sig). De påstod att de aldrig druckit
en Guinness som smakat så gott. Den på Brazen Head smakade inte illa, den
heller! De hade förstås bara enklare pubmat och underhållning i form av
irländsk livemusik till, helt ok för oss.
Dagen efter tog vi en rundtur med buss. Det var så bekvämt
för det var bara att hoppa av vid Guiness…
Vi förlustade oss i flera timmar och fick lära oss, både
historien om Arthur Guinness och hur han skrev kontrakt på 9000 år för tomten
mitt inne i Dublin men också om dagens tillverkning, 3 miljoner ”pints” om
dagen lämnar bryggeriet. Det är lite drygt 1,5 miljoner liter Guinness! Per
dag! Vi fick också lära oss varför man ska dricka just Guinness. När man
frågade folk varför de drack Guinness så fick man ofta svaret ”Because it´s
good for me” Det var så ”good” att det inte var ovanligt att läkarna ordinerade
Guinness t ex till blodgivare (istället för ”a nice cup of tea”) eller helt
enkelt för att förbättra ett klent hälsotillstånd. Alltså: Du ska dricka
Guinness because it´good for you! I början av 1900-talet började en reklamman vid
namn Gilroy hos Guinness, han byggde varumärket mycket framgångsrikt utifrån
stroferna ”Because it´good for you” och ”My goodness, my Guinness”. Walt Disney
försökte locka över Gilroy till sig, dock utan att lyckas. Att Guinness lever
kvar och fortfarande är så populärt får nog till stor del tillskrivas denne
Gilroy.
Vi avslutade besöket uppe på Gravity Bar med utsikt över hela Dublin, där
vi belönade oss själva med a pint of Guinness.
När det var dags att äta middag på kvällen så valde vi en
restaurang nära hotellet där Maj och Elisabeth bodde. Vi orkade inte gå så
långt…
Den tredje och sista dagen innan det var dags för Elisabeth
och Maj att ta farväl av Dublin strosade vi mest runt i Temple Bar-området. Vi
hamnade förstås på självaste Temple Bar. En magnifik turistfälla med det
största whiskeysortimentet på Irland, traditional Irish live music och det
största urvalet av olika smörgåsar som går att få på Irland – 106 olika
smörgåsar. Vi drack (både Guiness och Ale), åt smörgåsar och sjöng med i
refrängerna så det stod härliga till (dvs Gudrun o Elisabeth sjöng, sådan mor,
sådan dotter).
Samkvämet i Dublin avslutades med middag på hummer på en
skaldjursrestaurang. Elisabeth hade bytt om till finblus men vi långseglare
hade förstås fortfarande gympadojor, jeans och t-shirts. Vi fick komma in i
alla fall och tur var det för maten var suveränt god och vi drack Gui…nej, vitt
vin till och åt olika efterrätter allihopa.
Det var lite sorgligt att säga hej då, men resan går vidare.
För att vinna något så måste man försaka något i andra änden – such is life!
Så härligt att ni fick träffas igen som din mamma pratade så varmt om vid avseglingen!
Ja Dublin är riktigt mysigt!
Otroliga mängder öl och 440 ml äkta Guinness står fortfarande odrucken hemma hos mig:-)!
Njut av friheten o kram till er!
Det är fantastiskt roligt att följa er resa!! Det är säkert ännu mer fantstiskt att vara i händelsernas centrum!! Det verkar vara en kullinariskresa också….. Önskar er fortsatt lycka på er resa!
Dublin är fantastiskt. Vi var där förra året, åkte samma buss och avslutade också i “sky-baren”.
Det verkar som om ni har det bra och mår bra!! Härligt – men jag är fortfarande avundsjuk på er!!
Jag fick en sån flash back när ni berättar pm guiness och temple bar. Jag älskar Dublin , barerna och musiken.
Härligt att läsa era berättelser, ni verkar haft det fint i Dublin. Åå vad lika ni är, din mor och du;). Undrar lite hur det känns inombords för er, känns det som ni är på semester eller har det gått in att ni kommer att vara iväg så länge?