“Gamla Nordsjön, du svallar och brusar” Det var tredje gången vi korsade
Nordsjön från Norge till Skottland och det gick lika bra som de två övriga
gångerna. De första 36 timmarna var havet riktigt snällt, sydostlig vind och
omkring 8 m/s, behaglig segling men ändå bra fart. Sedan vred vinden över till
nord och då blev sjön mer besvärlig och de sista sex timmarna öste regnet ner
enligt gammal god skotsk sed. “Welcome to Scotland with its beautiful weather”.

Det svåraste med en sådan här översegling är faktiskt att kunna sova när det
rister och skakar i skrovet. Det, som man eventuellt glömt att stuva undan, far
omkring och flaskan med olivolja som står i skåpet, lite lutad för att få plats,
slår med enerverande kontinuitet i skåpsdörren, dunk…, dunk.., dunk… När Anniara
sedan slår ned lite kraftigare i en våg så tänker man att “Där gick
kristallglasen” eftersom det klirrar i alla skåp med tallrikar och glas. Själv
far du omkring i kojen, även om vi har sk seglarkojer uppspända så att vi inte
ska kunna falla ur dem så ligger man långt ifrån stilla. Den första natten (då
det var lugnare) sov både Göran och jag gott men natt nummer två blev värre. Jag
sov nästan inte alls, var som en zoombie under nästa pass och sov sedan som en
klubbad oxe under nästa frivakt, trots att sjön gick minst lika hög som tidigare
och det var minst lika mycket oväsen. Tröttheten tog ut sin rätt.
Vi angjorde
Peterhead ungefär kl 17.00 på eftermiddagen och då ösregnade det. Idag på
morgonen ljusnade det lite så när jag slog mig i slang med hamnkaptenen och en
kille till så föll det sig naturligt för mig att tycka att “Nu blir det nog lite
bättre väder” “Nej”, svarade de, “det blir det inte”. Sedan hade de en gemensam
utläggning om att “i mars, så var det tre dagar med fint väder. Och så en helg
för fyra veckor sedan, då var det också fint” Men framåt så skulle jag inte
förvänta mig något…
Bra väder eller inte, i morgon går vi med tuppen, eller
snarare med tidvattnet och sätter kurs på Inverness och Caledonian Canal. Det är
ca 100 nM så det är möjligt att vi stannar i någon hamn på vägen. Vi får
se.