Anniara

Vi har firat midsommar med goda vänner i Kåseberga. Åke tyckte det var hutlöst att behöva betala 13 kr i timmen på parkeringen nere vid hamnen, så han ringde hamnkaptenen och beklagade sig – han skulle ju hälsa på en av deras gästbåtar. Resultat – han slapp betala parkeringsavgiften. Vi firade traditionsenligt med sill och nubbe (hemblandad pors och hemblandad malört), dock utan dans kring midsommarstången, därtill regnade det för mycket. Framåt kvällen klarnade det upp så vi tog en ny promenad upp till stenarna. Regndropparna hängde kvar i gräset och reflekterades som små silverstenar i solskenet, lärkorna drillade som galna i skyn och två ormvråkar satt på vakt på varsin gärdesgårdsstör, det doftade svensk sommar!

Idag blev det förstås lite sen avfärd och vinden hann vrida från förmånlig syd till pinkryss västsydväst. Det blåste 10 m/s så vi tog in ett rev redan från början. PellOlle, vårt vindroder, hjälpte till med styrningen så det gick ändå rätt bra att stånga sig fram emot vinden.

En dryg timme innan vi nådde dagens resmål, Abbekås, så nådde en regnfront oss. Helt plötsligt hade vi 16 m/s och regnet piskade i ansiktet! J-a midsommarväder! Det blev en skumpig färd men precis lagom tills vi nådde hamnen i Abbekås så drog ovädret bort, lika fort som det kom. Det är friskt att vara seglare!

Det börjar kännas som om vi är på väg på riktigt nu. I natt seglade vi
vår första nattsegling. Vi hade landat in först i Borgholm, sedan i
Kalmar (där vi hämtade reservdelar och fick besök ombord av en f d
arbetskamrat till mig och hennes man). Under tisdagen seglade vi sedan
ner genom Kalmar sund och tänkte fortsätta ända till Kåseberga. Vi fick
dock problem med Furlexen till genuan och valde därför att gå in i
Kristianopel och fixa det. Det visade sig att den sprint som håller ihop
hela rullen försvunnit på något mystiskt vis. Vi hade ingen ny sprint
men vi har följt ett gott råd ifrån killarna på båten Albatross. De
beskrev i sin bok att man ska ha gängstänger med sig så att man kan
tillverka egna bultar i lagom tjocklek och längd. Av samma gängstänger
kan man tillverka egna sprintar. Med lite stök och bök fick vi dit vår
lösning och nu fungerar rullen igen.
Onsdagen bjöd på svaga vindar så vi passade på att montera paddel och
flöjel på vindrodret. Vindroder är ett helt mekaniskt redskap, det
kräver ingen ström eller annat drivmedel. Man ställer in flöjeln i den
vinkel man vill att båten ska segla mot vinden, kopplar det till ratten
via sinnrikt riktade linor och block och vips – så seglar båten alldeles
själv utan att någon behöver stå och styra. Vips och vips, vi fick
förstås hålla på ett tag innan det fungerade som vi ville. Den som
följde oss på AIS:en den dagen (se fliken Ais på hemsidan, sök rätt på
Anniara via “galleri”) tyckte nog att vi seglade rätt så ineffektivt och
vinglande men det hade sina rutiga och randiga. När vi väl fått lite
kläm på hur “Pelle” fungerade så satte vi kurs på Kåseberga. Jag hade
vakten mellan 18.00 och 24.00 och seglade hela tiden utan att någon enda
gång behöva ta i ratten! Det bådar gott inför längre överseglingar.
Nu är det torsdag kväll och vi är i Kåseberga. Vi har precis varit uppe
vid Ale stenar där en man mycket suggestivt trummade på en
schamantrumma, det förde tankarna till andra tider och väckte på något
sätt nyfikenhet och respekt för de som mäktat med att sätta upp dessa
enorma stenar med handkraft. Vid klockan nio framförde en manskör några
sånger, bland annat “Här är gudagott att vara”. Jag har själv sjungit i
kör och uppskattar normalt körsång men efter trumman så kändes de
faktiskt lite malplacerade och platta. Det plus att det blåser rejält
där uppe på kullen fick oss att återvända till vårt lilla hem på
Anniara.
Detta inlägg skickas via kortvågsradio och därför finns inga bilder med. De kommer senare.