Idag är det 100 dagar kvar till vi kastar loss! Från och med i morgon så är nedräkningen tvåsiffrig!
En annan viktig milstolpe är också uppnådd. Vi har sagt upp lägenheten. Om tre månader ska den vara tömd och då har vi ingen annanstans att bo än ombord på Anniara. Än har vi inte börjat prioritera vad som ska få följa med och vad som måste magasineras. Det handlar förstås inte om några större saker utan mest små personliga tillhörigheter som vi inte vill vara utan. Jag kommer nog att fylla tillgängligt utrymme med böcker medan Göran kommer att ha sina skåp fulla med sladdar och andra elektriska/elektroniska bra-att-ha-prylar. Don efter person!
Igår besökte vi JRSK:s klubbmöte och lyssnade på en väderföreläsning. Inte jättemycket nytt men en nyttig repetition. Där träffar man också andra som har seglat eller som ska segla. Det som verkar skilja oss från många andra är att vi ger oss av nu. Och med nu menar jag inte 2012 utan den ålder och fas i livet som vi befinner oss i. Vi säljer allt, lever på sparade pengar så länge de räcker och sedan kommer vi tillbaka och ska skapa en ny tillvaro utan pensionspengar att falla tillbaka på. Det ger möjligheter!
I mitt arbete talar jag ofta med mina klienter om värdet av att göra egna medvetna val. Att välja, arbeta för och prioritera det liv vi kommer att leva de närmaste åren är ett sådant medvetet val. Det kommer inte alltid att vara roligt eller, för den delen, bekvämt, men vi kommer att uppleva saker som vi aldrig hade kommit ens i närheten av om vi valt att fortsätta med vårt vanliga liv. Det motiverar!
Vad vore livet utan upplevelser och utmaningar? Ska man leva eller ska man vänta på pensionen??