De senaste helgerna har vi ägnat oss åt vad som skulle kunna kallas för eftersäsongssegling, trots att det har varit under augusti som ändå måste betecknas som sommarmånad. Snabbt tunnas raden av segel mot horisonten ut när skolorna har börjat. Inte för att det gör oss något! Tvärtom, ställen som vi undviker under högsäsong kan nu få ett besök.
Furön, Vippholmarna och Sandvik, det var ingen trängsel på någon av dessa platser.
På Furön träffade vi ett par i segelbåt som kom från Ukraina! Fast segelbåten hade de i Färjestaden på Öland. Och varför inte – kan vi svenskar lägga våra båtar i Medelhavet så kan förstås en ukrainare lägga sin båt på Öland.
I helgen har Elisabeth, Tezla och jag seglat “tjejsegling”. Göran har varit på mässa och Elisabeths sambo Peter var ute på “grabbsegling” med jobbet, så vad var naturligare än att vi tog tillfället i akt att få umgås mor och dotter (och så hund förstås).
Tezla har inte varit med på ett tag och under vägen ut på bryggan stannade hon vid ett par båtar och nosade “Kan det vara den här?” Nej, lukten var obekant så hon fortsatte. Mest intresserad var hon av Anders 40 fots Dufour, den kunde tydligen duga men sedan kände hon lukten av rätt båt, hoppade snabbt ombord och tog en tur runt däck innan hon dök ner under sittbrunnstältet. Där hittade hon en dyna som hon la beslag på och sedan var allt som om hon aldrig gjort annat än seglat igen.
Vi hade en del att lasta ombord så det blev några turer fram och tillbaka på bryggan. Rätt som det var fick vi se en mink som satt bekvämt i mitten av en hoprullad förtöjningstamp längst ut på en bom. Den lät sig inte störas av hundens närvaro utan satt lugnt kvar en lång stund och bara glodde tillbaka när vi fotograferade den. Sedan sprang den snabbt in, ut på en annan bom och sedan ombord på en båt. Där spatserade den obekymrat omkring uppe på sprayhooden. Nästan samtidigt såg vi en annan mink ombord på en annan båt vid nästa brygga! De uppträdde helt orädda och det känns lite olustigt att veta att när vi är borta så spatserar de med största sannolikhet omkring på Anniara också!
Seglingen över till Sandvik blev perfekt! Vi var lite lata och hissade segel först när vi kommit ut ur leden söderut för att slippa kryssa oss ut. Första benet lades mot Blå Jungfrun och vi var så nära som två distans ifrån. Sedan vred vinden så att vi kunde fortsätta på samma ben hela vägen till Sandvik. 5-6 m/s, sol och omkring 20 grader, så mycket bättre blir det inte i början av september!
Vi fickparkerade längs med kajen, sedan en annan båtägare varit vänlig nog att förhala sig några meter framåt så att vi fick plats. Det gick precis och jag vet inte riktigt vad jag skulle gjort om jag upptäckt att mitt ögonmått varit fel och vi inte hade fått plats… bakom låg en Nauticat förtöjd på boj så det hade defintivt inte gått att backa sig ur situationen.
Vi tog en promenad förbi de nybyggda villorna längs vattnet och konstaterade att smaken är olika. En del passar väldigt bra in, andra sämre.
Tezla hade mest smak för de otal kaniner i alla storlekar som sprang ut och in mellan alla stenskivor som finns uppstaplade vid stenfabriken. Hon hade gärna velat komma i närkontakt med dessa små pälsbollar så Elisabeth höll ett stadigt tag i kopplet.
Vi lagade svamprisotto och stekte fläskkotlett medan mörkret sänkte sig över Anniara i septemberkvällen. Strax före mörkrets inbrott kom säkert ett par hundra kajor och slog sig ner längst ut på muren uppe på kajen. De som inte fick plats slog sig ned i riggen på intilliggande båtar där Anniara var en som fick besök. Tätt, tätt satt de. Rätt som det var lyfte alla, tog några svängar över hamnen och satte sig igen – lika tätt. Det påminde om Hitchcocks skräckfilm. Till slut lyfte de och drog iväg för att inte komma tillbaka mer den kvällen.
Söndagen bjöd på strålande solsken och sydostlig vind. Grannbåten krånglade sig ut först genom att backa på spring och sedan gjorde vi samma sak. Väl ute ur hamnen rullade vi ut genuan och seglade sedan raka spåret hem på den.
