När vi cyklat runt halva Fårö och skaffat en ordentligt svidande solbränna på axlarna beslutade vi att dra vidare norrut. Vid sjutiden kom det in en tysk ensamseglare som på mycket haltande engelska förklarade att han närmast kom från Lettland. På grund av språkförbistringen så förstod han inte att vi var på gång ut, utan lade till utanpå oss och drog in elkabel och ordnade sina förtöjningar på bästa sätt – precis lagom tills vi var färdiga att ge oss iväg. Hamnkaptenen anlände precis lagom på sin kvällsinspektion så han kunde hjälpa tysken som på så sätt slapp att dra in alltihop igen.
Vi satte segel och kurs mot södra Stockholms skärgård. Jag hade passet fram till klockan 00.00 och såg på den tiden inte en enda båt. Göran hann precis lagom gå på och fick sedan ägna en stor del av sitt pass med att kryssa emellan tävlingsbåtar som deltog i Gotland Runt. Vi seglade sedan fram till kvällen och lade till i Norra Hagedeviken på Storö, sydost om Möja. Äntligen var det badtemperatur i vattnet (= över 16 grader och här var det 22), så vi kunde svalka våra sega och solkiga kroppar. Det var så där lagom med båtar i viken, vi behövde inte använda oss av fendrarna utan låg på behagligt avstånd från närmaste granne. På styrbordssidan låg en Marieholm 26 med tre ungdomar ombord, de dukade fint på klippan och sedan tog de fram hinken och diskade, även det på klippan. Vi kände oss enormt lyxiga med våra stora utrymmen och alla bekvämligheter samtidigt som det känns rätt att 20-25åringar börjar med en mer anspråkslös begagnad gammal båt. Det påminner mig om pappa som alltid tyckte att jag skulle vara nöjd med det jag hade istället för att sukta efter en större båt och det hade han förstås rätt i.
Annars möter man alla sorter, både båtar och folk ute i skärgården. Från välvårdade gamla träbåtar som är riktiga smycken till riktiga skrytbyggen till motorbåtar med alldeles för stora motorer på. Under vår fortsatta färd under söndagen gick vi igenom ett riktigt stim med motorbåtar. Det hade varit någon typ av tävling och precis lagom till vi kom dit, lugnt länsande i tre knop så var tävlingen slut och alla åskådare i sina motorbåtar skulle åka iväg – samtidigt och tvärs över farleden. Det var flera hundra båtar och det var ett riktigt inferno av motorvrål, avgaser och svallvågor som rörde upp fjärden. Måste alla “motorflarnar” vara på samma ställe samtidigt? Har de inget hem att vara i?
Vi hade avpassat vår avfärd så att vi skulle nå farleden upp till Öregrund när det blev ljust på morgonen på måndagen. Strax efter klockan åtta lade vi till i gästhamnen ocjh jag kilade upp till Ica och köpte färska frallor till frukost. Sedan sov vi några timmar. Det börjar bli en ful ovana – segla på nätterna och sova på dagarna. Men vi har faktiskt hunnit med att göra Öregrund idag också. Vilken positivt överraskning! Det är ett jättemysigt litet ställe! Nu ska vi gå på restaurang och smörja kråset. Det tycker vi att vi är värda!
