Äntligen är Anniara i sjön! Vi sjösatte på skärtorsdagen och hon flöt i år också. Sedan har vi ägnat hela påskhelgen åt att städa, rusta och stuva in all utrustning. Bilen och släpkärran var absolut “knökafulla” när vi åkte ner till Oskarshamn. Nu har vi plockat in allt det, plus en del som vi förvarat i vårt förråd i hamnen, så nu börjar Anniara bli riktigt sjömässig igen. Vi har riggat och seglen är på, mantågen är på plats, kort sagt – hon ser ut som en segelbåt igen. Det är bara flaggan som saknas, den gamla var så trasig att vi slängde den i höstas och ännu har vi inte fått tag på någon ny i rätt storlek.
Som vi beskrivit under förbättringar så har vi bytt roderlager. Det gick smidigt men det gick åt två man att baxa på själva rodret. Det väger en hel del! Vi har en del andra förbättringar på gång också. Vi började med en konstruktion på en targabåge förra säsongen och den ska förhoppningsvis bli klar och monterad före semestern. Sedan ska vi sätta upp en uppfällbar skiva vid diskbänken som kommer att utgöra extra avlastningsyta när vi ligger i hamn. Det ser jag fram emot eftersom jag alltid glömmer något till matlagningen som sedan befinner sig längst ned i kylboxen medan resten av ingredienserna och matlagningsredskapen befinner sig ovanpå densamma. Vi återkommer till detta och lite annat småfix som finns på listan över förbättringar.
Vid sjösättningen var vi för första gången med om att samarbetet båtägare emellan klickade. Det låg en segelbåt vid utrustningsbryggan och för att vi också skulle få plats så behövde den förhalas bakåt. Det satt en kille i båten så Göran frågade om vi kunde hjälpas åt och flytta den lite?
Nej, blev svaret. De skulle snart plocka i utrustning och hade inte lust att flytta på sig. Inte ens de ynka meter som behövdes för att vi också skulle få plats. Göran blev nog mest snopen över svaret – ett bemötande som vi definitivt inte varit ute för tidigare. Vi bestämde oss för att låta grejerna vara kvar i bilen respektive släpkärran och körde istället bort Anniara på sin ordinarie plats. Dagen efter kunde vi iaktta hur samma båtägare la sig vid mastkranen och blockerade den i flera timmar medan de jobbade på land med att göra masten färdig för påmastning. Dålig stil och mycket ovanligt!
Annars är en av de verkligt trevliga sakerna med vårrustning alla som kommer och pratar. Vi fick plats vid utrustningsbryggan på söndagen och hann med en hel del trevliga samtal med andra båtägare som hade ärenden förbi. Till slut sa Göran att det är bättre att ligga på ordinarie plats längst ut på bryggan, vi får lite mer gjort då. Men faktum är att just det här småsnacket är en central del av vårrustningen och det hör till att folk ska komma fram och prata lite, berätta om sina planer inför semestern och fråga om vart vi ska? De utgör välkomna avbrott och utan dem skulle vårrustningen bara vara hälften så trevlig. 
Improviserad påsklunch uppdukad i Rudelöfs släpkärra på uppläggningsplanen
Göran på väg ner i stora stuvfacket för att städa ur det efter vintern.
