Ibland går saker lite snett – som när jag lyckades salta potatisen till matjessillen med citronsyra, eller som nu när vi var i Stralsund och jag bespetsat mig på en stadsvandring på svenska. Tyvärr lyckades jag blanda ihop kostnaden och tidpunkten, det kostade 7 euro och tilldrog sig vid 11, inte tvärtom! Snopet när vi var på plats och velat höra lite mer om den gamla Hansastaden. Vi gick i allafall själva genom rådhuset och tittade på bysten av Gustav II Adolf. Vi såg en massa intressanta byggnader men hade gärna velat veta lite mer. Informationen på engelska är näst intill obefintlig och tyskarna talar – tyska (och det gör inte vi).
Byst föreställande Gustav II Adolf
Ett besök på ett tekniskt museum om havsforskning och fiske blev det dock och så ett besök på Ozeaneum, ett alldeles nytt (2008) havsakvarium runt livet i oceanerna och dess existenser som förutsättning för livet på jorden. Mycket var också inriktat på vår närmaste omgivning dvs livet i Östersjön. Det var uppbyggt som IKEA(!) med en rundvandring och det tog oss drygt två timmar att vandra igenom och då missade vi säkert en del i allafall. Otroligt intressant och väl värt ett besök för den som råkar befinna sig i Stralsund!
Undervattenslaboratorium respektive Ozeaneum, den sistnämnde en oerhört spektakulär byggnad som inte riktigt passade in i den gamla Hansastadens miljö.
Överallt där vi har varit så har det funnits gatukök och restauranger där man serverar “fischbrötchen”. Franskbrödbulle med olika typer av fisk i. De livsmedelsaffärer vi varit i har haft minst sagt begränsad sortering med fisk (frysta fiskpinnar) så det verkar som att fisk äter man på restaurang eller i gatuköken. Vi provade, jag tog en med räkor, säkert kort kan man tycka och Göran tog en med sill. Med risk för att någon tysk läser detta så måste jag ändå säga, blä! Räkorna var genomskinliga och helt smaklösa. Det blåste hårt och jag kan inte direkt säga att jag sörjde när räkorna blåste ur min macka så att jag kunde slänga resten, usch! Göran kunde också undvara sin, även om han åt upp det mesta.
Natten mellan onsdag och torsdag så blåste det rejält från nordväst och marinan ligger mycket oskyddad för vindar ifrån det hållet. Vi låg ju säkert vid vår bom men det ryckte och slet i förtöjningarna hela natten. Vi var uppe vid sextiden för att hinna med broöppningen vid 8.20 för att kunna fortsätta vår färd runt Rügen.
Först var vi bara några enstaka båtar som låg och snurrade i väntan på öppningen men sedan blev vi nog ett trettiotal som gick igenom i en strid ström. På andra sidan hissades segel och sedan spreds skaran ut under tid. Vi tävlade länge med en Bavaria 38 men gick till slut skilda vägar (ingen vann). Nu ligger vi i Lubmins marina. Själva marinan ligger ca 2 km från samhället och däremellan sträcker sig en strand med vit fin sand, hela vägen. Vi har badat och efter att ha vandrat flera hundra meter rätt ut så kunde vi till slut få så mycket vatten under oss att vi kunde sträcka ut och simma lite grannn. Göran tyckte att det var lite kallt – bara 25,3 grader!
Jag höll ju på att glömma att berätta om den stora förlust som drabbat oss (Göran). Hälften av vårt hemkryddade malörtsbrännvin rann ut i kylboxen via en flaska med trasig kork som tillfälligt lagts ned. Det händer ibland att diskvatten från diskstället rinner ned i boxen men det här var väldigt mycket och dessutom luktade det – starkt.
