Äntligen var det dags! På fredagseftermiddagen placerades Anniara i sitt rätta element. Vi provkörde motorn eftersom tanken har varit helt tom i samband med monteringen av manluckan. Med en modern dieselmotor så är det inget problem, motorn hoppade igång hur snällt som helst.

Vi ägnade lördagen åt nödvändig utrustning men kunde konstatera att vi glömt det elektroniska sjökortet hemma. Ingen större katastrof även om Göran övervägde att åka hem och hämta det, vi hade papperskort och i plottern finns gps. Han valde därför till slut att följa HV 71 på TV hemma hos mina föräldrar istället.

Vi gick upp strax efter fem på söndagsmorgonen och halv åtta lämnade vi hamnen efter att ha tankat upp Anniara på macken inne vid Badholmen i Oskarshamns hamn. Morgonen bjöd på växlande molnighet, några få plusgrader och en frisk vind ifrån väst. Vi var klädda i våra flytoveraller och under hade vi underställ i fleece (jag hade två stycken!). Mössa och vantar kändes också som helt nödvändiga accessoarer.

Vår plan var att vi skulle gå inomskärs för motor till Loftahammar (Anniara är inte riggad ännu) och att vi skulle haka på inomskärsleden vid Röskär. De två första prickarna stod efter vad vi kunde bedöma någorlunda på rätt plats. Den tredje saknades, vi såg den senare i en vik ungefär 300 meter ifrån sin rättmätiga plats. Den fjärde låg ned, den hade drivit upp på sitt grund. Vi insåg då att isen har spelat plockepinn med prickarna i vinter. Nytt beslut om ändrad färdväg togs raskt, vi vände och satte sedan kurs på inseglingspricken utanför Furön för att så småningom gå utomskärs via Yttre Rönnerev, Blackan och Kungsgrundets fyr.

Det blåste friskt till att börja med men vinden avtog efter hand. Molnmassan växte till sig in över land och snart kunde vi följa olika regnväder som drog ut över sundet både söder och väster om oss. Jag hade bespetsat mig på att få se vårens första sjöfågelungar men färden utomskärs omöjliggjorde sådana nöjen, det mest intressanta i den vägen var en säl som nyfiket betraktade oss när vi passerade Kungsgrundet. Det är relativt ovanligt att vi ser sälar i den här delen av skärgården så det var kul att få syn på en sådan. Tyvärr befann sig kameran på helt fel ställe så någon bild på Sälle blev det inte.

På Knöldjupet och under vår färd upp igenom fjärden till Loftahammar fick vi vinden mer emot och det blev genast isande kallt. Jag kände att vi haft tur som inte mött motvinden tidigare.

Det tog nästan exakt 8 timmar att transportera Anniara för motor upp till Loftahammar. Vi förtöjde nedanför kranen så att det bara skulle vara att plocka upp henne när varvsgubbarna kom på måndagsmorgonen.

För oss återstod bara att sätta oss i bilen och åka hem, via Oskarshamn för att hämta den andra bilen.

Jag hade stor nytta av sjöfärden, ännu sent på kvällen kände jag hur det gungade. Tur att vi inte åker “motorbåt” jämt…