Anniara

Hur är det då att segla på skotska västkusten?

Vi har givetvis mycket begränsad erfarenhet efter de här veckorna men vi tycker att vi har dragit några lärdomar.

1. Du måste ha koll på tidvattnet. En del platser är inte tillgängliga hela tiden utan bara vid högvatten. Det måste man ha koll på.

2. Väderleksrapporterna är inte som hemma. Här anges oftast rätt svaga vindar och sedan anges vindhastighet i byarna och det är dem man måste gå efter när man planerar sin färd.

När det är ostadigt väder, vilket det varit hela tiden vi varit här, så skiftar vindarna oerhört snabbt, oftast i samband med regn. Från att ha blåst 4-5 m/s så kan vinden öka till över 20 m/s på bara några minuter. Bra rev och bra rutiner för att reva snabbt (minska segelytan) är nödvändigt!

3. Här finns mycket få, skyddade ankringsplatser. Det är djupt ända in till land och därför är platserna där man kan ankra få. De är dessutom mycket nära land och får du en vindkantring och det börjar blåsa mot land så kan lösningen bli att du måste lämna din ankringsplats och ge dig ut till havs igen. Även på sådan ställen som Loch Hartford utanför Tallisker där vi ankrade över 70 båtar och som kan anses som en djup och skyddad vik så blåste det upp och flera båtar draggade och fick lämna viken eftersom de bedömde det som omöjligt att få fast ankaret på ett säkert sätt igen.

4. Det är långt emellan marinorna. Även där det finns marinor så kan man bli hänvisad till att ankra eftersom bojarna är få och pontonbryggorna ändå färre.

5. Det är en fantastisk natur! Vi har sett delfiner och sälar, havssulor och sillgrisslor. Vi har inte sett någon val men har talat med dem som haft turen att få göra det.

6. Skottarna är oerhört trevliga och vi har haft många intressanta möten med seglare ifrån andra länder.

Nu har Elisabeth och Peter lämnat oss igen. Man kan väl säga att de hade maximal otur med vädret – under den tid de var med oss så regnade och blåste det, utom de två sista dagarna och en av dem tillbringade vi på landbacken(!).

Själva har vi tagit oss från Oban och in i Caledonian Canal igen.

Om man vill prova på kanallivet så kan man hyra rätt bekväma motorbåtar här och färdas upp och ner för kanalen under en vecka eller så. Det är det många som gör. När vi skulle slussa ned i Fort Augustus idag så hade vi sällskap med en dansk seglare och 6 hyrbåtar. Tre av dem hade överhuvudtaget inte fattat vad man har fendrar till, de hängde prydligt kvar i sina hållare medan båtarna åkte kana nedför den skrovliga stensidan i slussen. I båten som låg närmast framför oss hade de taktiken att dra in båten alldeles intill kajkanten och sedan låta den kana på insidan. Låta båten gå ut några centimeter så den gick fri ifrån kanten? Nejdå, inte mindre än tre gånger(!) blev den hängande i avbärarlisten och de hade fullt sjå att få loss den där den hängde på sned medan vattnet var på väg nedåt.

Vid ett tillfälle fick den danske seglaren rycka ut, hoppa över till en hyrbåt, ifrån den upp på kajen och galoppera bak till nästa båt och med ett raskt snitt skära av förtampen eftersom de som hyrde den båten hade förtöjt med en knut som sedan inte gick att lossa när vattnet gick nedåt och repet spändes. Med ett brak landade båten i sitt rätta element igen.

Vi höll oss längst bak i slussen hela tiden och lät alla hyrbåtar gå före…