Anniara

Ena dagen på jobbet hemma i Linköping och andra dagen i Oban på guidad tur i destilleriet. Vi bordade Anniara på lördagen (12/7). Självklart var det festligheter på Oban på kvällen. Vi njöt av både mat och dryck samt den skotska musiken. Lite skojigt med avslutningen på kvällen. Det var en procession ut från festligheterna med säckpipeblåsare i spetsen. Konstigt nog så vek ungefär hälften av sällskapet av till puben. Så gjorde också vi –såklart!

Vi har en del saker att klara av på resan. Peter vill gärna veta det korrekta skotska uttalet på sina favoriter (whisky alltså). Jag å min sida vill gärna se en del djur; sälar, delfiner, lunnefåglar och gärna en liten val. Det sitsnämnda kan bli ganska spännande då vi blivit informerade om att de är bäst att titta på avstånd då valarna är ”oberäkneliga”. Om ni inte visste det innan så kan vi tala om att kännetecknet för att en val är i närheten av båten är att ”det luktar mindre angenämt”. Enligt utsago beror detta på att valen har en ruskigt dålig andedräkt. Tyvärr har vår resa hittills varit helt stinkfri, så att säga. Däremot så hade vi flera nyfikna sälar som höll koll på oss vår första natt ute i den skottska arkipelagen. Peter och jag jollrade ut till ön vid lagt oss vid och när vi nått en vik längre bort fick vi se ett sälhuvud sticka upp ur vattnet. Länge satt vi och tittade på den när den dök upp och ner ur vattnet. Vi tänkte att det var bäst att passa på när vi väl fick se en. Väl tillbaka på väg till båten var vi ivriga att få berätta om upplevelsen. Ha, runt båten dök det upp säl efter säl. Tydligen var viken vi lagt till i en riktig hemvist för sälar.

Vad gäller whiskynamnen så vågar jag mig inte på att skriva ut de skotska uttalen men jag kan avslöja att en del namn uttalas lite annorlunda här mot våra försök till försvenskat brittiskt uttal. De smakar dock precis som de ska fast möjligen lite bättre. Det är ju självklart en lite mer speciell atmosfär här som bidrar till smaken. Vi har nu ankrat upp utanför Talisker destilery och efter några årtag mot land med jollen så slår det faktiskt en doft av whisky mot en. En finsmakare kan säkert urskilja de typiska aromerna för Talisker i luften utanför destilleriet.

Seglingen så till sist. Vad kan vi säga om den so far? Jo, ganska blött framförallt. De som har arrangerat whiskycruisen har haft en hisklig tur. Det var sol när vi la ut från Oban och fantastiskt väder under provsmakning och fest på Talisker. Annars har det, som sagt, varit mest nederbörd. Vinden har oftast varit frisk och det växlar snabbt här på den skottska västkusten. Det friskar snabbt i så att vi får reva seglen. Sedan blir det lika fort lugnt och slakt i seglen igen och då får vi hala ut. Samtidigt gör Atlanten sig ständigt påmind genom sina långväga dyningar och skvalpande vågor. Så, ungefär, är dagarna här till havs.

Idag är det fredag och vi har stannat kvar vid Tallisker. Göran och jag hade ett ärende att uträtta och Peter och Elisabeth tog bussen tillsammans med 22(!) andra båtskandinaver och gjorde Porttree under en dag.

Vi tog också bussen men vi skulle till Luib. Där tog vi in på Bed & Breakfast hos ett äldre par när vi var här med motorcykeln för två år sedan. Nu ville vi återvända och lämna en burk surströmming till Harvey. Han var i Sverige en gång i slutet av 60-talet ” I was in a town called Oschkarshamn” berättade han för oss då. När han skulle flyga hem så nekade piloten honom att ta med den surströmmingsburk som han fick i present på flygplatsen av sin affärskontakt. Vi lovade då att ta med en burk nästa gång vi kom till Skye och det har vi gjort nu.

De blev glatt förvånade när vi dök upp. Harvey kände igen oss men kunde förstås inte placera oss riktigt. Gilliamh tittade med stor misstänksamhet mot burken som vi placerat på bordet. Vi försäkrade henne att vi tagit den hela vägen ifrån Sverige och att den inte hotat med att explodera någon gång. Det slutade med att Harvey fick bära ut den i garaget och förvara den där tills den ska konsumeras. Han skulle bjuda in en granne ”Who eats everything”. Jag tvivlar på att Gilliamh kommer att smaka…

De flesta båtarna i vår eskader verkade föredra Tobermory som första anhalt efter Oban. Vi ville dock ligga i en naturhamn (för en gångs skull) så vi gick till en vik som hette Sailean Mor på ön Oronsay. Det var lugnt och fint och vi hade sällskap av tre andra båtar. För tidvattnets skull så aktiverade vi vårt ankarlarm som talar om när vi har mindre än t ex 2,5 meter till botten. Det var gott om sälar i viken som hade koll på oss. Med jämna mellanrum stack de upp huvudet och svängde runt 360 grader för att kolla läget.

Ön var rätt otillgänglig, täckt av ormbunkar, ljung och en liten gran. Elisabeth hittade ett hål som hon genast hoppade ned i, hon fastnade någonstans vid armhålorna så det krävdes viss assistans för att hon skulle komma upp igen.

Rätt som det var tjöt ankarlarmet! Hade vi verkligen missbedömt avstånd och tidvatten så att vi var på väg att grundstöta? Nej, det måste faktiskt ha varit en säl som dök under båten…

Dagen därpå fortsatte vi vår färd mot Isle of Skye. Det regnade lite ibland och i samband med regnen så blåste det upp ordentligt med upp till 20 m/s i byarna, dessemellan var det mer trevliga vindar omkring 7-9 m/s. Man vänjer sig snabbt vid att reva och sedan släppa ut seglen igen, reva och sedan släppa ut igen…

Vi anlände till Tallisker på kvällen före det stora evenemanget där. Det är en fin vik med plats för över 100 båtar men som vanligt fick vi ligga för ankar och med alla 50 meterna ankarkätting ute. De flesta båtarna hade sitt flaggspel uppe och det såg mycket festligt ut.

Hela evenemanget här är otroligt väl organiserat. Strax före klockan två så beställde vi en ”watertaxi”, en ribbåt som tog oss in till kajen. Vi har förstås egen jolle men arrangörerna här vill att man åker med deras båtar för säkerhetens skull. Det är trots allt fest med alkohol inblandad.

Vi hade anmält oss till en whiskyprovning. Den försiggick i Talliskers lagerhus så vi satt emellan tunnor med whisky och insöp både doft och atmosfär. Sex olika whiskysorter med sinsemellan olika karaktärer ingick. Oban 14-årig, Caol Ila 12-årig, Tallisker 12-årig, Tallisker 57 North, Lagavulin 16-årig och Lagavulin distillers edition. Vi blev guidade i skillnaden emellan olika dofter och smaker, skillnaden mellan whisky med och whisky utan tillsats av vatten plus att guiden berättade mycket initierat om sitt arbete som Master Blender och hur stor betydelse hennes näsa hade för hennes arbete.

På kvällen var det dags för skotsk afton med traditionell skotsk mat och skotsk dans. Det blev lite svettigt för ribbåtarna som skulle transportera alla deltagarna till stranden. De gick i intensiv skytteltrafik och hade under eftermiddagen gjort upp ett färg- och nummerlappssystem på båtarna som de utnyttjade för att få ordning på allt. Det var dock inte alla som förstod att den gröna båten betjänade vissa båtar medan den röda betjänade andra men det ordnade sig till slut och alla kom in innan festligheterna tog sin början.

Vi dansade skotsk folkdans och roade oss hela kvällen.