Anniara

Göran skickade ett mail till väderlekstjänsten på TV 4 och bad dem hjälpa oss med uttydandet av de satellitbilder och förutsägelser om vädret som vi hittat på SMHI:s hemsida och på två brittiska och en dansk vädersite.

Döm om vår förvåning när vi efter två timmar fick ett jättetrevligt svar ifrån Peter Kondrup där han förklarade att han inte kunde något alls om segling men däremot så kunde han reda ut väder-utsikterna på Nordsjön inför de kommande dagarna. Hans beskrivning stämde väl överens med vår egen uppfattning om hur det skulle bli men det kändes mycket skönt att få det bekräftat av en expert på området. Tack Peter och TV4!

Klockan 12.00 lämnade vi Mandal för att segla över Nordsjön. Solen sken och det blåste härliga 5 m/s. Anniara behöver egentligen ett par m/s till för att få riktig fart men det kändes fel att utmana ödet genom att be om mera vind och vi tuffade ändå på i 4-5 knop hela eftermiddagen. Inför nattvakterna drog vi in genuan, det blåste sydostlig vind och storseglet tog det mesta av vinden i alla fall. Dessutom är det ett störningsmoment när man ska sova att ha en genua som smäller och slår. Uppe på däck är ljudet försumbart men båtkroppen fungerar som en enda stor resonanslåda och varje ljud uppifrån riggen 20-faldigas när man befinner sig inne i båten.

Det blåste lagom hela natten. Framåt två-tiden kom vi in i ett stim med fiskebåtar som låg och väntade på att det skulle bli morgon. Det är alltid lite otäckt för man vet inte om de släpar några fiskeredskap bakom sig. Speciellt en hade vi problem med, vi tyckte att vi ändrade kurs och försökte runda på behörigt avstånd men han kom närmare hela tiden. Till slut kunde vi lämna honom bakom oss men då hade vi gjort en ordentlig sväng för att undvika honom.

När solen gick upp ökade vinden men vi hade den fortfarande snett in akterifrån så det var rätt behagligt.

På eftermiddagen när jag skulle gå på min vakt så hade det ökat ytterligare. Vindinstrumentet slutade fungera under natten så vi kunde bara gissa hur mycket det blåste. Vi hade fortfarande hela storseglet ute och Göran tyckte att det var lite jobbigt för armarna att styra i tre timmar. Jag tog över rodret och var inte riktigt förberedd på kraften i vågorna. Första vågen pressade ned Anniara på sidan eftersom jag inte orkade hålla emot med rodret. Andra vågen sköljde över mig innan jag kunde räta upp Anniara igen. Det var inte så kul att inleda vakten med att bli blöt…

Vi revade snabbt storseglet för att få lite mindre tryck på rodret och sedan gick det som en dans i 7-8 knop. Vågorna växte sig efter hand enorma och vi klättrade uppåt, uppåt, uppåt på flera vågor efter varandra för att sedan åka nedåt, nedåt, nedåt i en hiskelig fart! Det fortsatte hela dagen precis som Peter Kondrup lovat ”Framför fronten kan det blåsa rätt friska vindar”. På kvällen hade vi passerat den delen av väderfronten, vinden stillnade och vid 22-tiden fann vi för gott att rulla in seglen och dra igång motorn. Det började regna och vi gick hela natten och hela den följande dagen i stiltje och regn. Vid 20-tiden anlöpte vi Fraserburghs hamn. Vi blev anvisade en plats i en av hamnbassängerna och Göran fick klättra på en mycket slipprig stege 4 meter upp för att nå kajkanten och förtöja. En timme efter oss kom ytterligare en svensk båt in, ”Geronimo” från Göteborg, med Kjell och Lena som ska segla jorden runt och Kjells son Kristoffer som ”bara” ska följa med till Dublin. De förtöjde utanpå oss och undgick därmed smutsen och skiten ifrån kajen.

Innan vi gick och la oss så avslutade vi dagen med att skåla i champagne, enormt stolta och lyckliga över att vi klarat den här delen av resan så bra!

Här syns nivåskillnaden vid ebb och flod i Fraserburgh. Uttalas “Friseboro”