Att segla över Nordsjön är något helt annat än att kajka omkring längs kusten under lata sommardagar. Vi har haft olika prioriteringar och tyckt lite olika om vad som är viktigt när det gäller säkerheten. Till slut har vi enats om:
Livflotte från Plastimo, Epirb nödsändare, Lifetags (man-över-bord-larm) AIS, förutom sedvanliga flytvästar och för sämre väder, flytoveraller.
Livflotten, Epirben och Lifetagen ska vi förhoppningsvis aldrig använda. En AIS är ett navigationshjälpmedel tillsammans med plottern så den kommer vi säkert att få mycket nytta av och flytoverallen värmer bra.
Den senaste helgen (läs de senaste helgerna) har vi jobbat med installation av alla underbara apparater, dragit slangar som sladdarna ska gå i och sedan har vi dragit sladdar. Sedan har Gudrun visligen dragit sig ur efterföljande uppgifter och låtit Göran koppla ihop eländet. I vanliga fall älskar han den här sortens problemlösning men inte fredagen den 6:e juni då AIS:en skulle sammankopplas med plottern. Han kopplade säkert ihop och isär 14 gånger. Han mätte motstånd och kopplade förbi allt överflödigt, enligt egen uppgift förstörde han sladdar för många hundra kronor, allt för att få plottern att erkänna att det finns en AIS kopplad till den. Men icke! När vi kollat allt igen och igen och igen, fick vi ge upp och gå på Segelsällskapets grillfest istället.
Dagen efter läste Göran på nätet att kopplingsschemat från Raymarine var fel, de har skiftat uppgifterna om färgerna på kablarna. Sedan var det lätt, Göran var glad som en lärka! När Sjöräddningsbåten Burre var på besök i hamnen på söndagen passade han på att besöka dem och fråga om de såg Anniara via sin AIS? Det gjorde de!
Nu är det måndag kväll och endast enstaka detaljer återstår innan det är dags att kasta loss, detaljer som fyra återstående arbetsdagar…
